nattsyster.




munderingen på för nattpass vid nio på kvällen.



fullfokus fram till ett två snåret.



strax efter klockan slagit sex börjar den eviga väntan på dagpersonalen.
då är fokusen ungefär så här.



om allt går som det ska får vi nanna kudden efter sju.
då alla andra går till jobbet.

skönt juh.



e.


rolig vecka med mycket jobb.

jag får ju buga och be om ursäkt.
men kryssning och sedan jobb jobb och massa annat.
poff så försvann tiden.



krysset var som ett kryss bör.
massa massa mat.
så gott.
massa massa drägg.
så roligt att kolla på.
massa massa mys med P.

så firade jag honom lite i förskott med att bjussa på Spa.
det var underbart med ansiktsbehandling.

ja ni ser ju själva hur väl vi behövde Spat efter lördagnatten.




hemma i stan var jag helt färdig.
sov som en stock.
måndag var det dags för kvällsjobb.
när jag kom ropar Anders (min chef) att komma när jag bytt om.
först tänkte jag att det handlade om ett mail jag skickat.
sedan fladdrade hoppet till i mig om tjänsten jag sökt.
en tillsvidare anställning.
så intalade jag mig att nej nej du har inte fått den för att slippa besvikelse.

det handlade dels om mailet jag skickat.
men mest om att jag fått en av tjänsterna!!!
wohoo!
så nu är man tillsvidare anställd och slipper vikariat hit och dit.
det tycker jag är ganska bra jobbat för att inte ens ha jobbat ett år än.
credd till mig.

en himla bra måndag tycker jag nog att det kan kallas!


P har fyllt år och jag jobbade kväll.
gick upp vid 5 och bakade en chokladbakelse och gav han det och ett stekt hjärtägg på sängen.

imorgon ska jag fira P på riktigt.
å på fredag är det klinikfest.


faktiskt en rolig vecka trots mycket jobb.
men jag trivs.


e.


the devil at Phi Phi.

Vi gick av båten på Phi Phi. Kaos.


Ett hav av personer som ville att vi skulle ta DERAS hjälp att hitta boende, ta en taxibåt eller något annat för att komma vidare på ön. Som ett tvspel. Välj rätt väg.


Vi tog en kvinna som haffade oss. Rörig och inga svar. Tillslut bytte vi och fick mycket billigare och snabbare hjälp. Ett rum för tre var bokat nu skulle vi ta oss dit.


Phi Phi har ingen trafik. Cykel och gångtrafikanter. Så en gubbe med en kärra lassade våra väskor och visade vägen genom de smala mysiga gatorna. Första känslan av Phi Phi var BRA. Jag gillade de små grändliknande gatorna och caféer, shops och restauranter som avlöste varandra.


Vi stannade vid en korsning. Dit ska ni och så pekade han in åt vänster. Impade av att det var ganska fint för det pris vi betalade. Kinesiska utsmyckningar sedan kinesiska nyåret satt kvar vid receptionen som var bra mycket lyxigare än Khao Laks repa. Glada gick vi fram med vårt kvitto på att vi bokat här.


Nej, ni ska dit, på andra sidan gatan.


Vi vände oss om och en byggarbetsplats fanns bakom oss. Hahahaha. Vi kunde inte annat än att skratta. Bredvid där de byggde var något av en reception. Ett skrivbord på gatan typ. Vi blev inledda på baksidan huset där det byggdes lite här och var. En brant trapp/stege upp och vi kom till vårt rum.


Rummet var helt ok. Extra sängen var lite kul placerad och Empan blev barnet mellan mig och Sara.


 

Empan som innan tsunamin varit på Phi Phi och ÄLSKADE det blev bedrövad när vi gick ut och käka efter att ha lämnat väskorna. Djävulen hade intagit Phi Phi.


Förr var det en gata, några sköna häng och inte så mycket folk.


Nu upptäckte vi charterparty känslan. Fjortisarna trängdes på ön. Gatorna hade blivit fler och häng fanns det tusen av. På ena stranden kunde man skymta scener osv som skvallrade om Full Moon Party. Inte det vi var ute efter under vår resa.


Kvällen kom och vi målade på oss mascara för första gången denna resa. Sara plattade håret. Jag bjussa på läpglans. Där satte vi ribban och djävulen intog oss. Vi skulle ut och bara ta några öl.


Det slutade med farrrliga shots och ett par Buckets. Empan var TVUNGEN att introducera oss till thaigrejjen med buckets. Den första innehöll whiskey och cola så jag var ju inte ledsen för det.


Djävulen var himla rolig den natten alltså. Vi dansade i sanden och beställde strawberry daquiri från himlen.


Innan vi gick hemåt på natten gjorde jag så Empan tappade sin chokladpannkaka över hela sig. Någon hade bajsat ner henne såg det ut som. Eftersom vi inte känner varande jätteväl så vet man aldrig hur den andre ska reagera i fyllan när en olycka händer. Skratt och förtvivlan bubblade i mig och jag försökte se allvarlig ut tills vi bröt ihop av skratt blandat med lite skäll.


Jag köpte ett par fina byxor åt henne dagen efter som kompensation.


Under sennatten intog den mindre roliga djävulen Empan och den satt i hela dagen efter. Stackarn.


Jag och Sara tog en longtail och SÅG det RIKTGIA Phi Phi. Helt underbart. Jag hittade stranden jag SKA återkomma till. En strand, några bungalows, en restaurang och HAVET. Endast. Helt underbart.


lägg märke till skylten det står Paradise på och pilar åt alla håll.
detta är stranden jag ska bo på nästa gång.


Det Phi Phi jag fick se via longtail baten med snorkling och lugna stränder, det vill jag återkomma till.
Sen gillar jag att möjligheten för lite mer action finns en båttur bort, om hörnet av ön liksom.


Andra kvällen shoppade vi, tog manikyr och fotmassage. Vi åt trerätters för 100 kr.




Bilder från festnatten finns, men de är hos Empan och vem vet om hon någonsin vill minnas denna natt igen, kanske har hon redan raderat dom och har hon inte det, så ska jag visa er lite av det när jag får tag i dem!





Så drog vi vidare, mot Kho Lanta!



------

Inte HELT smärtfritt att skriva allt detta nu.
Jag inser att vi varit där och att det är över.
Det som jag längtade så till.
POFF så är man tillbaka i verkligheten.

Jag är fläckig som en ko för brännan rasar av mig. Huden pallar inte hålla kvar den när kylan torkar ut min hud.
Trots att jag smörjer mig heeeela tiden.
Nåväl. Det bästa är alla minnen och allt varmt jag har kvar från den underbara resan.
Det är roligt även om man längtar tillbaka att skriva om det igen.
Vi hade så sköj!


Måste ju berätta vad som händer här hemma också... älskade Elin har blivit mamma igen!
En lite grabb tittade ut imorse! GRATTIS TILL ER!

Imorgon kommer Robban och Linus *wohoo*.



e.


välförtjänt.


kan inte för mitt liv förstå att det är sant.
imorgon.
en enda futtig arbetsdag kvar till SEMESTER!



heeeejddååååå medicinvagnen!!!!


gud så jag tjatar men jag är så stört jävla värd det här så ni anar inte!

3 års studier ligger bakom mig.
en hektiskt sommar som ny syrra på Onkologen är förbi.
närmare ett halvår på Ortopeden har susat förbi och snart har jag jobbat i ett år som sjuksköterska.
innan allt det här har man jobbat veranda jävla sommar, slitit som ett djur för att kunna vara ledig någon vecka ibland. varit så trött under den lediga vecka så man knappt vet vad man heter.
för att få en usel lön för att man tog ledigt den där veckan och återgå till tokmycket jobb för att kompensera för den där veckan.

ja jag har alltså inte haft BETALD semester, NÅGONSIN!

för att inte tala om alla besparingar jag gjort under åren som timanställd inför diverse utlandsstudier.
när jag jobbat dubbelpass i typ en månad i sträck för att få ihop till det där målet.

nu när jag gör ett dubbel pass får jag KVALIFICERAD ÖVERTID och det klirrar i kassan som det aldrig gjort som timanställd.

ändå är man underbetald, men just nu när jag tänker på det här känner jag mig som värsta miljonären.




liksom lite så smyger sig smilet upp i mungipan innan jag ler från öra till öra!

när jag tänker på semester och sand mellan tårna!


en gladkick låt:

Swingfly – Rags To Riches




3 dagar kvar......


e.


bort.



inte bara godis var det som inmundigades om lördag kvällen.
vi lyxade till det och köpte sushi istället för att göra egen.



snyggt är det också.


idag längtar jag bort.
bort bort bort bort.

det ska bli så skönt att få lämna allt där det är och bero ett tag.
få komma tillbaka med uppfräschade tankar och ta tag i allt igen.


om jag inte åker på Calici IGEN.
jag hade 5 arbetsdagar kvar när helgjobbet tog fart.
4 av de 5 dagarna är jag på den sidan avdelningen där INTE Calici finns.
i helgen tog nämligen troligen Calici ny fart på den andra sidan.
1 av de 4 passen jag gör ska jag göra på den sidan där Calici finns.
det passet är ikväll.

åhhhh varför måste jag vara där, varför?!?!?!
inte kan jag byta med någon heller.
för den enda sköterskan på "rätt" sidan är Sara och hon ska ju också åka.



jag vill åka nu.
bort.


4 dagar kvar.....


[UPPDATERING]
jag sitter nu på jobbet och är ÖVERLYCKLIG!
mina snälla kollegor såg en liiiten miss i planering med personal och detta gjorde att jag kunde vara på "rätt" sidan tillsammans med Sara!
wohooo!




e.


vår vintergäst är på besök, det är Herr Calici!


Calici är inget skojjigt.
Calici är vinterkräkis.
Den härjar i detta nu CSK och dessutom på ortopeden där jag jobbar.
Tur i oturen är min grupp jag ansvarar för den friska från Calici.
Calici är BLÄÄÄ.
Kräkis och Bajsis.


Igår var det roligare.
Jag svettades först på löpbandet på SATS.
Dock fick jag sjukt ont i mina knän efteråt. Igen.
När jag hittade något som jag faktiskt kan tänka mig igen.

Jag bjöd efter träningen min käre sambo på lunch. För att jag är ett pain in the ass just nu.

Kvällen spenderade vi på Via Appia och åt deras Rock Grill, så satans götta.
Köttet smälter verkligen.
Inget socker.
Cola Light och Bubbelvatten till dryck.
Efter det bio, med Popcorn och Cola Zero.



Vet att det är skit med sådan Cola med.
Men just i sådana situationer nu den här månaden då vi ska vara utan socker är det i alla fall bättre.
Sedan när vi återgår till socker typ 1-2 ggr/vecka så kommer det bli vanlig Cola.
Cola är väl ändå en massa skräp redan, så tycker inte man behöver spetsa med Aspartam.

Nog om det.
Vi drog en bio för vårt presentkort vi fått i julklapp också.
Provade på 3D bio, det var bra men lite överreklamerat.
Tror dock det kan funka bra på tecknade filmer!
Vi såg Narnia, den var förutsägbar till tusen men Narnia är alltid Narnia.
Helst vill jag se Narnia som det var på jullovsmornar, med Aslan som ett stelt overkligt lejon.



Man är jädrigt snygg i alla fall.


I eftermiddag blir det familjemiddag.
Om jag inte får träffa på Calici förstås.



e.


beirooon i ottan.



typ så schleten känner jag mig.
än värre ser jag ut just nu.



jästrikens så trött jag är.
om 50 minuter är tanken att jag ska gå av mitt andra nattpass för denna helgen.
kroppen mår knas av nattjobb alltså.
äter inget under långa perioder, ingen matlust alls.
tills man vaknar och ska äta frukost på eftermiddagen.
det är man inte alls sugen på.
helst big dinner.

idag ska jag försöka peta i mig lite frukost innan jag lägger mig.
oftast orkar jag inte för jag måste "hinna" sova innan dagen försvinner.
fast mest har jag noll aptit.

hur som helst.
snart ska jag dra täcket över mig och äntligen få ta av mig bh:n.
satan vad skönt.


e.


att kombinera två jobb.


tröttare än tröttast när jag imorgon går på veckans femte pass och fjärde dagpasset i rad.
5.23 är för tidigt att gå upp.
jag är pigg på dagen och jobbet för det mesta.
så fort jag kommer hem och mörkret faller, då faller även jag.
det gäller att hålla igång gång gång.
så fort man sitter och tittar på tv kommer tröttheten över en.

jag tror sällan jag märkt av mörkeromställning så som i år.


jag kan ju kanske inte fota så mycket av mitt jobb med sekretess och tystnadsplikt.
men såhär kan en morgon cirka 7.30 se ut på medicinvagnen.


denna eftermiddag trotsade jag tröttheten efter jobbet och fortsatte med mitt andra jobb, fotograferandet.


så kan det su ut på andra jobbet klockan 17.30 innan modellerna kommer.

ett jobb jag gjorde för min goa forna klasskompis och sommarens kollega Annelie och hennes familj.
saknar henne.
tillsammans kämpade vi oss genom den första tuffa tiden som systrar efter att ha läst till yrket i tre år tillsammans.
mammakexet!

glad att kunna hjälpa henne och hennes fina familj med en massa bilder.
dock hade nog Annelie väntat sig lite mer spontanitet men med tonårsgrabbar är det inte lätt.

men jag har några fina stenar att slipa på.
får se om jag får tillåtelse att visa någon här.


over and out.
alldeles för sen i säng.
igen.


e.


inte bara att vara syrra.


här sitter jag och ritar brudklänning.
idag genomfördes en vigsel på mitt jobb.

man lever allt i sin bubbla.
där man har problem, man har glädje, man har vardag, man har ett liv.

det finns så många andra öden.
så mycket konstiga livsstilar.
det får man erfara i mitt yrke.

patienter som är som du och jag tar vi hand om.
sen har vi den STORA radien från tokdementa gamlingar som det inte går en sekund utan att denna skriker efter något till missbrukare som gör ALLT för att komma åt våra som de se det "skatter" i läkemedelsrummet.


man berörs av många.
på olika sätt.
samma patient kan man lida så med och nästa stund bara vilja bli av med.


det är inte bara att hålla i en spruta när man är syrra.
det är inte bara att dela piller i en burk.
eller hänga ett dropp.
eller göra hjärt lung räddning.


det är så mycket mer.
det är grymt.


e.


ett stort tack för dessa tre månader.



om du är påväg att bli klar syrra och söker en plats att starta din karriär på?
då har jag bara en sak att säga.

avd 7 på Central Sjukhuset i Karlstad.
Onkologen.



- här FÅR du vara ny.
- i princip alla  står ut med frågor du MÅSTE fråga HUR dumma dom än är.
för fråga är A och O som ny. DU MÅSTE VÅGA!
- du lär dig mycket praktiskt/tekniskt som är bra att ha ÖVERALLT med olika pumpar, infarter osv.
- här får du ta hand om patienter med KOMPLEXA tillstånd, en cancer är så mycket. det kan ge medicinska som kirurgiska åkommor.
- en stor variation i patient klientel lär du dig bemästra.
- du får möta människor i deras svåraste stund i deras liv.
- här måste du lära dig handskas med anhöriga i onda som goda tider, vilket du har god nytta av överallt.
- du kan få patienter som är knallsjuka.
- du kan få patienter som ligger för döden som du ska ge ett gott och värdigt slut.
- du kan få uppgiften att hantera en sederande pump om någon inför livets slut önskar sova hela tiden.
- du får varma varma kramar från anhöriga.
- du får pigga glada leenden av patienter som kommit in knallsjuka och går hem med en god livskvalitet igen.
- här måste du verkligen lära dig tänka på ALLA omvårdnadsbehov, det ska du ju göra på alla ställen, men här kan en patient ha problem med ALLA områden på en gång.

plus en massa mer!

sist och inte minst, du får sjukt goa kollegor och en utmaning utan dess like!



jag har just jobbat där i tre månader.
vill tillbaka. kommer sakna allt.
trots att jag under helgen sattes på prov.
personligen sattes jag på prov. jag brukar kunna stöta bort vissa patienters beteende.
men den här helgen var för mycket.
den här gången gick det inte då allt agg riktades mot mig.
idag pratade jag och min underbara chef om det hela.
allt kändes bättre efter även om det inte känns bra än.
men det är bara för mig att inte försöka tänka på det och ta det personligt.
för jag vet att DET inte är JAG.
det är inte hur jag BRUKAR arbeta.

jag ska istället minnas frun som kramade mig och jag var den enda som hon alltid kände igen när hon kom till sin man.
jag ska istället minnas frun jag kramade om när jag såg hur hennes underläpp darrade och bara stod i korridoren och undrade.
jag ska istället minnas när jag skrattade så med en patient åt en sjukt rolig sak som gick på tv.
jag ska istället minnas när jag fick höra " OJ jag trodde INTE du var ny, du mötte oss så bra den där första dagen"
jag ska istället minnas när kaoset rett ut sig och jag klarat alla motgångar under ett arbetspass.
jag ska istället minnas Sivans beröm.
jag ska istället minnas de patienter som gått hem och lett och tackat för allt.
jag ska istället minnas när vi öppnade fönstret och hon fick frihet.
jag ska istället minnas vad Lena tyckte.
jag ska istället minnas alla ventileringar i modulen eller läkemedelsrummet.
jag ska ALLTID minnas hur bra ALLT var.




dessa fina var avd 7´s tack.
njuter av dom.



dessa var mitt tack till min själv för att jag varit så jädra bra och pluggat klart och överlevt de tre första månaderna som syrra.



denna Mercedes skrivmaskinen från gud vet när är ett arv av min farbror som gick bort för en vecka sedan.



e.


en lite säkrare framtid.


2009-04-15 20:29:53 skrev jag:
du känns ibland som en T6a.
(en sköterskeelev som går termin 6) istället för 4 som jag går.
det var det bästa beröm jag kunde ha fått.
tack mia. tack för allt. du har varit så himla bra.
hur ska jag kunna tacka dig?
efter det berömmet blev jag lite bättre i själen. slutbedömningen gick också fint.



dit ska jag tillbaka.
till avdelningen och en av de bästa handledare jag haft.
hon och alla de andra ska bli mina kollegor i höst.
nu är jag ingen T4a... heller ingen T6a... jag är KLARRRR och har börjat min karriär!

för idag har jag fått jobb fram till sista januari.

hoppar jädrigt högt och tänker på kameran jag KAN köpa efter sommaren, för att jag slipper spara allt inför höstens kanske jobblösa tid!
och på tryggheten det innebär med jobb.

jag kommer i alla fall kunna vinka in till mina nuvarande kollegor på onkologen.
ortopeden ligger dörr i dörr.
åh jag kommer sakna stjärnorna som gett mig så mycket på onkologen.

ni ska få något riktigt fint när jag flyttar över till grannen.
jag kommer gärna tillbaka.
men det senitmentala inlägget tar vi mot den sista augusti.

nu ska jag njuta av att framtiden från 1 september är säkrad... för ett tag i alla fall!



japp... det var menat att vi skulle bli de nya syrrorna på orto i höst... känns det tryggt?!?!?!
sköjjsan att även få sara med sig som kollega.



e.




nu kör vi!


om jag klarar listan. om jag klarar termin 6 som innebär bland annat 4 tentor inom loppet av en vecka.
ja om jag fixar allt det här.
ja då HAR jag ett jobb i alla fall!



WIIEEHOOO!!!

förra sommaren jobbade på avd 34.
vilket jag gillade MYCKET. skulle gärna jobba där som sjuksköterska också.
men vid närmare eftertänksamhet så ville jag inte börja där, faktiskt.
jag sökte där.
för i hjärnan sa jag att det ser bra ut att jobba där.
ja det gör det och det ÄR bra.
men jag har hört från andra sköterskor som börjat där att hade jag valt, hade jag inte börjat där.
samt att jag såg de nya sköterskorna förra sommaren som började där.
den avdelningen finns kvar.

utefter den erfarenheten forsatte hjärnan säga åt mig att börja jobba där.
men magen sa något helt annat.
något om att avdelning 7 vore något för mig.


det är där jag kommer att börja OM jag blir klar.
för i tisdags var jag på intervju där och idag ringde dom och sa att de vill ha mig.
tack!
de var dessutom först till kvarn och jag sa även att den avdelning som ringer först, den tar jag.

nu blev det den avdelningen min mage sa att jag skulle börja på.

avdelning sju är Onkologen.
det innebär cancersjuka patienter och vissa av dem vård i livets slut.
det kan vara de flesta åldrar på dessa patienter, men det hade ni säkert räknat ut.

känns som ett VIKTIGT jobb. som kommer vara tungt ibland men jag känner på mig att det kommer GE så otroligt mycket.
för bara när jag suttit vak förr åt personer i sin sista stund så har jag känt det givande.

det kommer vara krävande var man än börjar när man är ny, för det är alltid jobbigt att komma ut som ny sjuksköterska. man har så mycket att lära.

på denna avdelning kommer jag få lära mig något som är bra att ha överallt.
handskas med anhöriga som går igenom en tuff fas i livet när de ser sina nära och kära drabbas av cancer.
anhörigkontakt är något jag verkligen vill bli bra på, för var jag än hamnar så finns som där i skuggan av patienten. de ska inte behöva hamna i skuggan.

om jag kan få den erfarenheten är det guldvärt för min framtid.
om jag till exempel någon gång skulle börja på en akutmottagning eller liknande, då finns chockade och skärrade anhöriga hela tiden , och vissa av dem hamnar i skuggan.
bara ett exempel.

det här känns hur bra som helst och gör mig mer pepp till att klara den tuffa perioden jag har framför mig.


NU KÖR VI!


e.


RSS 2.0