jag får ju buga och be om ursäkt.
men kryssning och sedan jobb jobb och massa annat.
poff så försvann tiden.



krysset var som ett kryss bör.
massa massa mat.
så gott.
massa massa drägg.
så roligt att kolla på.
massa massa mys med P.

så firade jag honom lite i förskott med att bjussa på Spa.
det var underbart med ansiktsbehandling.

ja ni ser ju själva hur väl vi behövde Spat efter lördagnatten.




hemma i stan var jag helt färdig.
sov som en stock.
måndag var det dags för kvällsjobb.
när jag kom ropar Anders (min chef) att komma när jag bytt om.
först tänkte jag att det handlade om ett mail jag skickat.
sedan fladdrade hoppet till i mig om tjänsten jag sökt.
en tillsvidare anställning.
så intalade jag mig att nej nej du har inte fått den för att slippa besvikelse.

det handlade dels om mailet jag skickat.
men mest om att jag fått en av tjänsterna!!!
wohoo!
så nu är man tillsvidare anställd och slipper vikariat hit och dit.
det tycker jag är ganska bra jobbat för att inte ens ha jobbat ett år än.
credd till mig.

en himla bra måndag tycker jag nog att det kan kallas!


P har fyllt år och jag jobbade kväll.
gick upp vid 5 och bakade en chokladbakelse och gav han det och ett stekt hjärtägg på sängen.

imorgon ska jag fira P på riktigt.
å på fredag är det klinikfest.


faktiskt en rolig vecka trots mycket jobb.
men jag trivs.


e.

tänk om herr Viggo står i dörrn?
min hemliga gamla hatkärlek.


japp då var det dags för födelsedagspresenten P gav mig.
krysselikryss!

i början när vi dejtade så skojae vi om att åka kryssning vara vi och festa loss bara vi.
då tyckte jag et var en kul idé men blev liksom aldrig av.
allt sedan dess har det inte blivit av.
så nu gav P mig det.
man har ju fått lite avsmak efter att ha sett Färjan på tv.
men jag vet att bara det är VI blir det super!

han och jag.
jag och han.

VÅR helg.


trevlig helg!


e.

jag var på strålande humör för bara 2 timmar sedan.
jag hade tagit min första cykeltur på rosafaran och känt solen mot kinderna.
svetten lackade efter träningspasset.
våren kändes ännu närmare när en karl stod med blåsmaskinen och sprätte bort allt grus från trottoarerna.
jag cyklade nära där jag vill bo.
kände att idag är nog ändå vår dag.
vår tur.
även om jag innerst inne visste vad banken skulle säga så fladdrade ett naivt hopp inom mig.

hoppet om att få lämna den avloppsstinkande lägenheten.
lämna den nu mer rökluktande hallen.
hoppet om att få ringa hyresvärden och säga:
nu drar vi från er, jävla skitbolag.

jag tänkte att idag ska jag lägga upp den randiga klänningen jag köpte i Sthlm.
jag tänkte att den passar att lägga upp idag med all vårkänsla jag hade.
här kommer den.



i sin enkelhet. men jag gillar den skarpt.



 även blusen från vila visar jag upp.
för när jag fotade klänningen var jag på ett så jädrans bra humör att denna åkte på i bara farten.


som nu kanske märkt pratar jag om att jag VAR på bra humör.
för jag är det inte längre.
som ni kanske också förstår.

man kan se detta från olika vinklar.
ser jag från ett större perspektiv och inser vad jag faktiskt har är detta inte mycket att ojja om.

men nu ser jag ur ett högst smalt och egoistiskt perspektiv.

att köpa lägenhet.
allt ser bra ut, inga lån och ok inkomster att få låna på.
för två år sedan hade detta varit klippt och klart med ett topplån på insatsen.
innan jul fick jag veta att 10% till insats får inte topplånas längre.
det ska man ha själv.
då var jag också ledsen. den dagen jag varit hos banken.
idag har vi varit hos banken.
som sagt allt ser bra ut.
till kontantinsatsen.
15 % ska man  nu har själv.
ja de flesta yngre vuxna har ju föräldrar att låna av, säger bankkvinnan.

ursäkta att jag inte är född med silversked i mun.
mina föräldrar har alltid stöttat mig, gett mig det jag behöver och framförallt en bra uppväxt.
men nej de är inga rikingar.
de sitter inte inne med 200 000 kr att låna ut en onsdag eftermiddag.

jag fullkomligt hatar världsekomonin just nu.
de rika får vara rika.
de får flanera bland bostadsrätter och villor.
de får lån, om de ens behöver ett, för de har kontantinsatsen.

så antingen knegar vi ihop våra 15% och skiter i allt vad resor heter innan vi kanske vill skaffa ett barn.
eller så väntar vi tills vi är 50 bast.
för då kanske ekonomin vänt OM den gör det.
världen går ju under så jag tvivlar.
och även om vi knegar ihop 15% kanske vi inte fått ihop det förrän vi är just 50 bast.
då är våra barn vuxna och förstörda av avloppslukt och innerökande grannar som pyr in i vår hall.

visst vi kan skaffa en ny hyreslägenhet.
men nu är jag en kreativperson. en person som faktiskt mår dåligt av att inte få ha ett fint/inspirerande hem.
jag behöver inte riva väggar och bygga torn.
jag ber bara om att få måla väggar, golv och byta kakel om jag vill.
och även om jag får det i en hyreslägenhet så vill man inte lägga hur mycket pengar som helst till något man inte själv äger.




nej nyckeln till mitt nya hem får nog vänta några hundra år till.
men jag har en fin nyckel att ha runt halsen.
jag kan låtsas att det går till den där lägenheten som är vår, bara vår.
(den är också köpt under helgen i Sthlm.)




e.

i fredags hade jag packat den här korgen för en festligkväll med Robban på lördagen.
innan jag kom till henne stannade jag för middag hos Sofie och Magnus.
så himla skönt att äntligen få träffa henne igen.
även om den här helgen var tänkt att ägna helt åt henne.
det funkar inte alltid som man vill.

men ryggbiff och bakad potatis är inte fel efter flera timmars bilåkande.
lyx.

strax efter 22 tog jag mami und papis skönåkta Saab vidare mot Saltis.



en efter en stunds snack drog vi oss till kojs för att vakna till det här!
nybakta scones!
lovely, även om Robban inte var nöjd med dom och de kanske var boven till våra svällda magar under kvällen.

dagen blev på Götgatan och Nacka Forum innan vi svidade om och dansade på BonPa som ja var lite som en finlandsfärja, men igonrerade man det hade man sköj!

det fanns ju vissa bitar under kvällen som vi kan stryka.
som skällsord från en galenkonduktör på Saltisbanan som vi funderar på att anmäla.
nästan i alla fall.

summan en skön helg, komma bort och träffa fina människor.
plus lite fint med hem som jag shoppat.
det blir till att visa i ett annat inlägg.

just nu är jag bara så lycklig för dessa två!

ni har all anledning att le, och speciellt Linda!
grattis till dig efter att kämpa du gjort!

sååååååå KUL!


e.

är inte handen väääldigt stor?!?!

snön vräker ner, det vet ni ju redan.
sovit ett par timmar för lite efter nattpasset men nu bär det av mot sthlm.
första stopp kusin Sofie och Magnus för lite middag innan jag drar vidare mot stopp två, Robban i Saltis.

men först några timmar i bil med Mami und Papi som ska kryssa i helgen.

lite respekt har jag när vi ska åka mot Sthlm.
speciellt för en viss sträcka förbi Örebro.
för tre av de gånger vi tre suttit i en bil på just den vägen ihop mot Sthlm har det hänt något.
mitt livs värsta  bilolycka hände en av de gångerna.
vi hade en himla stark änglavakt alla tre.
puh.


att det snöar känns inte bätte, men skam den som ger sig.. eller?

ja vi får köra i 20km/h på den där djävlussträckan.


bäst av allt är ledigt tom tisdag!!!!

wohooo!


tagg tagg taggad!


ha en bra helg nu alles, skit i snön, det blir vår snart igen!



e.

det är det tråkigaste vädret jag vet ute.
grått grått och åter grått.
lite brunt grus i hörnen.

men inte ens det får ner mig.
jag är taggad.
taggad till livet.

speciellt med tanke på hur det går i Japan uppskattar jag mitt liv ännu mer.
jag lider med dem och förstår att det är nu man ska tillvara på sitt liv.


det har varit en period med MYCKET på jobbet, men jag gillar det ändå.
jag träffar hela tiden folk som jobbar där som är så trött på sitt jobb, jag är faktiskt inte det.
jag är taggad.
kanske för att jag har musik på för hög volym i mina lurar just nu.
men det spritter i mig.
privat och jobbmässigt är jag taggad.
som sagt, till livet.
den känslan ska man ta till vara på och visa.

hur saker än kommer att bli.


imorgon blir det utbildning, som jag har hört handlar om att vi sköterskor kommer få ÄNNU mer jobb, men jag ser det mer som kul. utbildning är alltid gött. få sätta på sig privata kläder och bli bjuden på lunch. det är inte vardagsmat inom landstinget inte.

på fredag styr jag kosan mot Stockholm.
tänkte först hälsa på min kära kusin och hennes man innan jag åker mot Saltis och en fin Robban med en korg fylld av kuligt.

visst jag har jobbat mycket nu en period 5 dagar jobb, ledig 1, jobba ytterligare 4, ledig 1 och jobba ytterligare 4.
men allt belönas med lite mer ledighet sen.

för sista helgen i mars blir det kryssning med hjärtat och helgen efter det klinikfest innan jag går på denna schemaperiod sista jobbhelg med ett par nätter.

sedan drar det fart med mycket jobb igen.
men för att vara mer ledig efter det.


jag är taggad.
musik gör mig galet taggad.
det är därför jag inte blir för gammal för att skaka rumpa på lördagnätterna.
igår skulle jag varit ute, men alla alternativ föll.
lika bra det, för nu är jag ännu mer PEPP för nästa helg.

wooohooo!


MAN SKA UPPSKATTA LIVET!


ikväll blir det till att njuta sushi med tjejerna!



jag är sjukt peppad av mitt hår också.
hoho.


eller är det denna taggade känsla som kallas VÅRkänslor?!!?!
jag gillert.


keep on dancin to the world ends.


e.

jag har fått mig en så jädra snygg hårfärg.
sådeså.
tack Linn!
white it is. white it will be.
älskart.

lika mycket som jag älskar min nya jacka.
jackan som osar vår och längtar efter torra gångbanor, cykelturer och grus som sopas bort medan sommarens glassar börjar lanseras i butikerna.



som sagt i like it white.

skorna förresten kom jag över för en 100 lapp på Monki.
mi lajki.



nu ska vi försöka komma in i vardagsbloggeriet igen.
nu när drömmen om Thai är slut.

på agenda nu blir det iväg mot en fredagkväll på Orto.
igen.

e.

Det är inte utan vemod jag påbörjar det SISTA inlägget om vår resa i Thailand.
Resan har liksom hållts vid liv genom att blogga om det.
Idag tar den slut på riktigt.
Åh jag vill tillbaka till ledighet och värme.

Sista dagen i Krabi förbättrade vi mest brännan i väntan på minibussen som skulle skumpa oss till tågstationen.
Där ifrån tog vi nattåget till Bangkok för en heeel dags shopping.
UNDERBART!




Tågstationen var lite läskig faktiskt.
Eller tragisk snarare.
Skummaa typer gick runt och en bit bort på stationen bodde folk.
Uteliggare.
Så hemskt.


Tågen var väl advegods från andra världskriget typ.
Vi åkte inte detta tåg, men inte långt ifrån.
Ett tåg med sovvagnar tänker man sig lite modernare, men utsidan var inte helt olik denna vagn dock lite större.



Två trötta tjejer i väntan på tååååååg.


Väskvaktarn Empan.




Japp grönt var ordet sa Bill.
Grönt sa Bull.


Stort var det inte, men mysigt faktiskt.
Jag kan riktigt längta efter den gungande känslan och mullret från rälsen.
Veta att man åker genom Thailand, veta att man åker, bara åker, påväg.
Känslan var riktigt skön när jag väl kommit i ordning i kojen.
Gillade att man låg i färdriktningen och inte tvärsöver vagnen som i Svea.

Morgonen kom och vi rullade sakta in genom ett segregerat Bangkok.
Förorten, slummen och de som bodde på tågrälsen i princip.
Sara hade sett en pojke mellan rälserna sitta och äta frukost.

Framme på stationen fick vi tag i Bangkoks enda flaktaxi.
Vi trodde han hade en vanlig taxi med meter, eftersom det är det man ska be om i Bangkok.
Men vi orka inte tjata.
Det skulle vi gjort, för fyyyyy för att sitta på flak i Bangkok.
AVGASERNA VAR INTE AV DENNA VÄRLD!

Phu när vi hoppade av.
Vi mötte upp Barrner och Rockis.
Sara och jag hyrde in oss i Rockis dagsrum.
Empan och Barrner drog vidare för sin sista vecka medan vi andra tre skulle åka hem kommande natt.

Innan det shopping som sagt.
Rockis stannade på gatan vi åkt till, minns inte namnet, en massa shopping där med, fast mer sådan shopping som varit på ställena vi varit på under veckorna.
Så Sara och jag drog till ett köpcentra.


Alltså vi blev så lyckliga där inne.
Vi glömde alla orättvisor med fattiga människor och blev materalistiska monster.
FY VAD ROLIGT DET VAR DÄR INNE!



Mini munkar på Donkin Dounts efter sushi lunchen.



Innan vi lämnade MBK fann jag det, HIMLEN jag stött på i USA och på flygplatsen när vi kom till Bangkok.
Auntie Annes.
HUR GOTT?!?!?!?!!?
SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ GOTT.



Tillbaka på gatan där vi börjat dagen gjorde Sara en hennatattoo för att känna på den riktiga hon kanske tänkt göra.

Kvällen kom, vi duschade och packade innan vi inmundigade sista måltiden.
På en parallelgatan till den vi var på och den var sååå mysig.
Då blev jag sentimental och ville bara klamra mig fast och stanna en vecka i Bangkok.




Drömde senast inatt att vi var tillbaka i Bangkok.
Allt var stört billgt, alla storlekar fanns, allt vi ville ha fanns.
Så ringde min väckarklocka.
Åh vad tråkigt det var.

Bangkok is to be seen again!





På natten lyfte Air China oss mot Peking.
Vi slockna som två ljus.
Vaken max 1 timme av 5 alltså.
Efter låååååååååååååång väntan (6 tim) i Peking var det dags för slutflyget, HEM.

Där tog vi oss en kina öl för att kunna sova mer.
Kors i taket att den hette Yan Jing beer.
Tjing Tjong Flaggstång är ett annat namn.

Att sova mer trots att vi faktiskt var trötta var ju ett skämt.
En 5 åring med energi utom denna värld bakom mig.
Studsboll var mitt namn de 10 timmarna.
Efter 7 timmar sa jag faktiskt till mamman. Försökte inte låta sur.
Led ändå med henne som var själv med 5 åringen och en 1-2 åring.
Men man kan be sitt barn ta ner fötter/huvud/händer från mitt ryggstöd.
Det kan man.

Det gjorde hon när jag sa till.
Det blev bättre en stund.

Åh hörrni det suger magen på mig.
JAG VILL TILLBAKA!!!!!
Hoppas ni tyckt om att dela resan med oss här via bloggen.
Vi hade det underbart och Thailand ska besökas igen.
Utan tvekan.


e.

På kvällarna i Krabi kunde man strosa runt och bara ta in allt.
En del av den större gatan belamrades om kvällen av street food som ser sååå god ut men jag fega ur.
En majskolv åt jag på Phi Phi på gatan.
Annars avskräcktes jag när Sara blev så dålig och urlakad, hon hade inte ens ätit av denna typ av mat.
Dumt egentligen att tänka att den är sämre än en restaurang, här ser man allt de gör vem vet vad de gör i köken i restaurangerna.


Ett litet hål i väggen, ja där öppnar bi en liten restaurang.
Så länger vi ut lite bord och stolar.
Skitbra ju!
Så charmigt på något sätt.


Åh just det jag provade den här också, från moppeköket som sålde fiterad potatis.
Ja det började med en hel potatis som han körde i en maskin så blev det en spiral.
Den doppades sedan och fick ett tunt lager frityrsmet över sig innan han friterade.
Sedan fick man välja krydda.

Gott! Jag var dock så mätt redan innan så orkade faktiskt inte hela.


Parteyy-tuk tuk.

Just det jag och Sara hittade den hemliga gatan en av kvällarna.
Dit de som ska hämta hem en thai åker.
Herregud.
Det var liksom små flickor i korta kjolar i klungor utanför barerna.
Vi var där ganska tidigt så inne på barerna var det tomt.
De män som fanns där hade hord av flickor runt sig.

Fick ont i magen av att gå där.




Så kom min födelsedag och jag önskade en aktivitet och vi hade pratat om kanot.
Det fick det bli på förmiddagen!



Ja vi var ett gäng som paddlade.
Det gänget sen.
Ja att jag inte bröt ihop.
Först var det tysken.
Som redan i flaktaxin var det mest energiska jag sett i en medelåldersmans kropp.
En ubertönt utseendemässigt.
Kameran ÖVERALLT. Tog kort på ALLT när vi åkte.
Tubsockor upppdragna till knäna.
Riktig tyskengelska.
Plus att han skulle lägga sig i allt guiden sa.

Sen hade vi kontorsråtta indiern.
Som ramlade på med sin Blackberry i högsta hugg över den kontorsstora magen som visade på allt för lite rörligtliv och för mycket jobb vid datorn.
Mannen som INTE kunde ta tag i livet.
Så tafatt i sin kanot. Som styrde åt vansinne med sin stackars tjej.
In i mangroveforest rötterna och i oss andra kanoter.

Fördommar?
Ja men de besannades ju.




Vi paddlade genom mangrove forest, genom den här passagen ovan med skogsbeklädda berg som sjöng av olika djur.
Sara och Empan såg en apa jag spanade febrilt men den var för brun och kamoflerade sig bra mot skogen.
Vi åkte in i någonslags grotta.
En strand och en halvgrotta.

Första vi gjorde var att passera ett berg som tydligen var någon grav, för inte sååå länge sedan.
BUUUU!




På kvällen gick vi till ett finare ställe och käka.
Tigerräkor med färskpasta fick bli min första middag som 27 åring!

Empan släppte sådan klassisk lampa som man alltid ser att de gör i Thailand.
Jag fick äran att föreviga det starka moment hon faktiskt hade när hon gjorde detta.


Sedan lättade vi på stämningen och återgick till vårt nyfunna favvohak,
Häagen Dazs!
Där bjussa de mig födelsedagsglass och jag fick dra en lott ur deras Valentinebox och vann en voucher på 500 baht! Inte dåligt, synd bara att vi skulle åka morgonen efter.
Jag gick ner och köpte en feting glass för vouchern när de öppnade dagen efter.



Shopping efter detta och sedan var jag helt slut.
Somnade som en stock efter att ÄNTLIGEN fått prata med min P som jag saknade så STÖÖÖRT mycket denna dagen.

Jag är barnsligt förtjust i att fylla år.
Det spelar ingen roll hur gammal jag blir, det SKA FIRAS!
Jag hade gärna velat att min P varit med, då han vet exakt hur jag funkar.

Jag hade en toppendag i alla fall och festen hade ju just börjat,
det var ju hemma den STORA festen skulle bli av, den vi hade förra helgen...
... grymt jul blev ju det med!

Så att fylla 27 som alla mina jämnåriga vänner har sådan ångest för är jädra sköj om man har rätt inställning till att blir äldre!



e.

japp idag blir det tvååå inlägg, wohoo!
jag började med Krabi tidigare idag som ni kanske sett redan men innan jag fortsätter med thaibloggandet så tänkte jag ge en lite hemma update.
jag menar Elin har ju fått en son till, helt underbart och helt galet att en av mina bästa vänner är två barns mor!




aa upptäckte visst att Ebbe säger titta lite dåligt än så länge.
men snart lär han sig att det ska vara två t:n jag lover.



i onsdags bjöd jag familjen på försenad födelsedagsmiddag.
thaimat bjussa jag på.
Pad Thai



det är verkligen gött detta!



icke thaiefterrätt.
men nytt och gott.
citronmousse med mascarpone och granatäpple!

glömde det som skulle thaia till det.
cocosrullarna jag köpte i thailand skulle ju doppas i detta.
jeje.


gott var det och trevligt.
fick min efterlängtade Moringa Body Butter och en kul överraskning av pärona, thaimassage!
fotmassage och kroppsmassage med olja!
det var underbart i thai så hoppas på att det är det också!





för första gången gjorde jag fiskgratäng med mos i ugn igår.
alltså det var dreeetgött.
verkligen.
jag är så himla bra ibland.



e.

Vi anlände till Krabi.
Efter em SKUMPIG minibuss och en BILLIG taxi.

Visst var det turistigt men jag gillade det för det var mycket liv i staden.
Återigen fanns möjligheten att bege sig från allt stoj om man tyckte det blev för mycket.


Det gjorde vi första dagen.
Longtail igen, nu med alla tre med i båten!



Vi skulle åka till en strand vi tyckte sett fin ut på bild och chaffisen styrde mot den stranden.
Nu måste ni betala för att komma på stranden berättade chaffisen.
Det hade ingen sagt till oss.
Jävla turist fälla.
Så vi bad han åka till en annan strand och från det att moton starta tjata vi om att få snorkla från båten.
Det verkade omöjligt.



Stranden han istället körde oss til var väl sååådär faktiskt.
Runt hörnet fanns en lagun och jag ville bara åka dit BUMS.
Varför vara på en halvdan strand när jag kan åka in i en lagun!?!?!
Men de andra ville sola lite så jag fick hålla mig till tåls.


IN MOT LAGUNEN!



Tokgrunt och fint med att växtlighet där inne, men det räckte med att titta och åka ut igen, den var inte jättestor och det hände inte så mycket.

Ut på öppet hav igen!


Vi trodde vi skulle hem igen. Så stannar chaffisen vid en plupp mitt i vattnet.
Pluppen var ett litet berg som var oranget i färgen.
Han började lägga ankar och vi undrade vad gör vi här?
Det gick liksom inte att gå i land och pluppen var en PLUPP.
Så kastade han i lite bröd och visade på mängde fiskar.

Snorkeling! sa han. Äntligen hade han tagit oss till snorkling från båten.
Och vad gör vi?





Jo vi blev skitnojjiga för att det var SÅÅÅÅ mycket fiskar som dök på oss.
Doppade händer och tår men skrek till så fort de nafsade på oss.
Plus att vi var lite rädda för de farliga maneterna då Empan fått en på sig på första stranden.

Nä Emelie, nu hoppar vi i! sa jag.
Empan ploppa i och jag efter.
Så fort HELA våra kroppar kom i vattnet slutade de nafsa och simmade lugnt och fint med oss under vattnet.
RESANS BÄSTA SNORKLING!

Man var verkligen ETT med havet.
Så underbart.


På kvällen hittade vi himlen.
Hägeen Dadz.
LOOOORD va gött.



Mer om Krabi och min B-DAY i nästa thaiinlägg.

Nu ska jag inviga mina nya träningspants på löpbandet innan 2 passet av 5 denna jobbhelg.


e.

Japp vårt tredje mål på resan blev Ko Lanta!
Här landade vi med båt.


Väntade in får taxi till boendet.
Vi hade bett om att få ett lugnt ställe med bungalows på stranden.
På bilderna vi sett när vi bokade såg det ut att vara bungar gjorda i cement istället för bambu.
Ja ja tänkte vi det kanske inte var det vi ville åt men funkar bra.


FUNKAR BRA?!
När vi kom fram fick vi prova på ett lite lyxigare thailand.
Med havet och poolen utanför dörren.


Så här satt även jag en eftermiddag i lill-poolen.
Solen stod då lite högre.
Jag satt med en bok och en Chang och fullkomligt TOKNJÖT!
Att sitta i poolen och bara se horisonten.
Galet.

Kanske inte det jag BARA skulle vilja bo i men kul att få uppleva den delen av Thailand också.
Det är charmen. Allt finns. Hur du än vill ha det.



Nämen här sitter ju jag och njuter av ännu en aaammaaazin sunset efter att ha ristat min kärlek i sanden.


Ett eldklot som försvinner ner.

Mer eldklot blev på kvällen på stranden.
En liten kille som dyrkade sin pappa och bror eller vad det var var inte så pjåkig heller som minifakir.

Här bland kuddar och mattor på stranden låg man och glassa på en Frozen Pineapple en kväll.


Innan det en supergod Mojito på en annan bar.

Ko Lanta är ett soft ställe.
Det är lugnt som en filbunke och de häng som finns längs stranden på kvällen har den rätta mania mania känslan.
Jag skulle kanske inte palla en vecka där, men två dagar efter hektiska Phi Phi var perfekt!


Bortsett från en viss service på en viss restaurang.
Här kommer en råtta (läs POTATIS) i pizzan historia.


På Ko Lanta blev vi alla lite knasiga i magen.
Sara stackarn hade det värst som mådde RIKTIGT dåligt.
Så en kväll sa vi vi tar något neutralt, pizza.

Sara och Empan beställde in en varsin likadan pizza.
Jag beställde en utan bacon men gärna med färsk tomat.

Det börjar med att tjejen som tog beställningen tittade i himlen istället för på oss.
Fresh tomato please, sa jag artigt.
Potato? sa holken som tog beställningen.
No, T O M A T O, upprepade jag.
Hon såg ut som hon fattat och skulle börja skirva och sa högt
Potato för sig själv.
NO NO NO T O M A T O sa jag ytterligare en gång med större betoning på T i tomato.

Två pizzor kom in.
Sara och Empans som skulle vara likadana. Exakt.
Inte en sak var lika förutom mega lasset med ost.
Sara fick bla räkor som hon verkligen inte bett om och dessutom spytt av natten innan.
Jag som klarat mig bäst från att tappa matlust och var HUNGRIG satt utan pizza.
Länge.
Vi frågade om min pizza.

En andra servitris kom ut och frågade vad det var jag beställt.
Jag pekade ut pizzan i menyn, sa NO BACON and FRESH TOMATO.
Tjejen nickade och gick iväg.

De andras pizzor började sina på tallrikarna.
En tredje servitris/servitör (ladyboy) kom och HANHON KUNDE engelska.
Finally!
Först sa jag IGEN vad jag skulle ha och att jag faktiskt inte var villig att betala då mina vänner sedan länge ätit upp.
Det tycker hanhon var helt ok.

Det kommer säkert en potatispizza skrattade vi och trodde inte att det kunde hända.
ÄNTLIGEN kommer pizzan.

Med potatis över hela pizza.

Tack sa jag och betalade mitt vatten och gick till ett nytt ställe.


Det var egentligen hysteriskt roligt.


Ko Lanta fick två nätter av oss och tur att det var det lugna och sköna stället när både Sara och Empan blev lite dåliga.

Nästa mål blev Krabi.


e.