kalla mig löjlig om ni vill.
men jag är rädd. livrädd.
att tappa greppet.

viljan av att vara nära. nära närmare. närmast.
när man sen efter flera timmar väl kommer nära kan man inte slita sig.
då blir det flera timmar. hungern försvinner och det enda som känns är händerna och de mjuka läpparna.
det är väl skönt att tappa bort sig i kyssar och andetag. kolsyra som rusar i takt med pulsen.
jo visst är det.
men att släppa greppet och våga igen.
lämna ut sig. vilja ha någon annan än sig själv. låta knäppa tankar gå före mina egna. våga lita på och tro på igen. allt är naket och öppet.
att bli sårbar igen.
det skrämmer mig.

att inte våga har inte varit min meoldi. vill jag så gör jag det.
vad det än gäller.
men inte nu vad det gäller förhållanden.
tilliten har trampats på en gång för mycket för att det ska vara lika lätt som förr.
förr tog jag steget ut och släppte ut armarna och trodde jag kunde flyga.
jag har lärt mig känna efter med ena foten innan jag provar luften.
för man kan aldrig vara säker på att luften verkligen bär dig.

sen vet man ju i och för sig aldrig hur vida man landar mjukt eller inte.

viljan är det nog inget större fel på.
det är rädslan.
den går väl över, men så länge får du ta den.


övrigt:
humörsvängningar. galna skrattanfall med barran i bibblan. gos med alvar. svull med hein och elin. aggressioner mot mikrobiologikursen. smakat de tre smakerna julmust som en viss herre köpte. har mindre ont i tån än jag trodde jag skulle få. huvudet står still inför plugg i ena halvan men i andra snurrar det för fullt om annat.

e.

det kan nog vara så att de där musikhänderna slår bättre än de där målarhänderna.

jag spyr på mikrobiologi och förstår inte hur jag och linda ska få struktur på detta.
på anatomin var vi superduktiga och strukturerade.
nu bara sitter vi och glor på varandra.
men vi bryr oss inte om att få panik för det heller.
trots det är det ganska gött att vara på skolan.
även om jag stundtals bara vill att alla försvinner så att jag får vara ensam med någon är det rätt mysigt som det är,  att bara tråna. jag ska ta det lugnt denna gång. men det är så förbannat svårt när allt man vill är att vara nära.
speciellt denna vecka.
jag blir i ett så sjukt behov av närhet.
och att jag är skadad och ynklig hjälper ju inte precis.

erika is back in the tåträsk.
ni som minns bloggarna från hamburg minns tån.
idag gjorde jag ytterligare ett ingrepp, i andra tån.
dr gestblom, en undersköterska och en ssk elev i T4an och jag hade en ganska trevlig operation av erikas högra stortå.
jag och eleven fick lite utbildning, vi är ju båda elever faktiskt.
en skön stäming trots det rinnande blodet.
det är ju så roligt att titta när de skär, vad de gör.
jag satt o tittade hela tiden.
så nu är man ihop sydd och omplåstrad och bedövningen har släppt.
AJ!
men tack för utrskrift av smärtstillande som han hade tänkt skippa och sa 2 ipren funkar också.
men han såg på mig att jag varit med om detta förut och att jag  visste att det förmodligen skulle göra ondare än så.
dr gestblom har hört delar av min tyskhistoria så ingen idé att lura mig!
inget knark som jag hoppats på men det hjälper ;)

och en godispåse hjälper en skadad erika.
fast bäst hade förstås en viss berglo hjälpt.

denna gång ska jag undvara er från bilder på tån.
egoboost istället.

e.

känns som förr.
sitter hemma hos mam och pap. knattrar på tangentbordet och lyssnar på gammal musik.
det är vi den här datorn jag kan sitta i timmar och bara pilla med bilder.
min nya dator är mitt guldkorn. men vi har inte hittat något skön position för timmar av bildpill.

linda.
du bad om att få bli nämd någon gång i min blogg.
du linda som är där bort över det stora havet.
jag nämner dig inte i min blogg nu för att du bad om det.
jag gör det för att jag höll på att börja grina igår när vi lagt på.
du fattas mej.
trots att jag låg i en skön sked kändes det tomt när vi lagt på.
du ringde inte vid riktigt rätt tillfälle (halv tre på natten) och det kändes som om jag inte visade hur mycket jag uppskattade att du ringde. det gjorde jag trots 1, 2 eller treeee skumpaglas ;)
fast det blir så jobbigt när jag pratar med dig.
påminns varje gång om hur mycket du saknas.
men snart är det nyår och då är du här igen!
fast jag kan inte följa med er till sälen. fasen det hade varit underbart.
nu när inte skype har funkat som det ska har jag rent ekonomsikt inte kunnat ringa dig.
har varit frusterad över det, att inte kunna nå dig! hörs allt för sällan.
men efter igår insåg jag hur jobbigt det är att höras också.
saknad.
fast hörs man oftare och med jämnare mellan rum blir det bättre.
ikväll ska jag hem och bråka med skype. kanske får du ett samtal redan ikväll?
ok vi ska inte hoppas för mycket.
ta bort skype och ladda hem igen kanske är en idé?
ska klura på det.

annars var lördagkvällen mysi.
super mario bros dejt är inte var dag man har men de är trevliga så det rekommenderas.
kan inte sluta tjata om skedliggandet. kan vara något av det bästa som finns.inte för inte jag är med i gruppen vi-som-älskar-att-ligga-sked på facwebook. haha.
men det är INTE ok när den störs kvart i sju på morgonen av en viss tysk som ringer och väcker oss. morr.
vad håller du på med?
sen jag kom hem i maj har du inte ringt EN gång på din mobil till min mobil. varken på fyllan eller i nykterttillstånd.för det är svindyrt med tysktnät.
det enda har varit msn, webbtele +cam och hemtelefon. men det sista två var ju inte förrän innan cypern.
efter cypern bara msn. för jag orkar inte.
orkar inte att face it.
orkar inte med dig.

och nu på ca, är det 2-3 veckor har du ring två gånger tidig söndagmorgon när jag antar att du är påväg hem från vingliga fötter... vad snurrar i din skalle?
du har ju visat saknad och ånger.
är det det du vill?
och varför?

skiter i vilket just nu.
snart kommer febriga minibus och det blir famijemiddag!

e.


fasen vad brun man var. härliga tider.
vi besökte alvar i fredags.
sötast i stan var han i fredagsmysig dräkt.
nallebjörnen.



hittade denna från cyeron. baren Bulldogs herre.
fin.

radialis och ulnaris.
GEEEEE MIIIGG.
gah.

allt är lite nopprigt och snurrigt.
förvirrat sa bull.

målarkludden åkte till madrid och musikingenjören drog till ludvika.
trodde det skulle bli bättre av några dagars eftertanke.
men denna veckan är mer förvirrad än någon annan.
även om jag bestämmer mig för någon så har jag insett att jag måste ta det lugnt denna gång.
måste få mitt utrymme. måste hinna med mig själv.
för så fort jag går in i något går jag in i det hals över huvud och ger allt.

har precis klarat mig ur något jag aldrig trodde jag skulle överleva. om jag är ur det än vet jag i och för sig inte. men jag har kommit en bra bit påväg och jag vill fortfarande känna den styrkan och inte trassla till det igen.

dessutom är jag livrädd nu mer. livrädd för samma saker, igen.
livrädd för att lämnas ut, för att lita på, för att våga, för att tro på någon annan än mig själv.

samtidigt som jag vill ha allt det där som att vakna bredvid.

förvirrat var ordet sa bill.

här kommer något sött:



e.

väljer jag inte kommer jag förlora båda.
men hur ska jag kunna välja?
jag känner dom inte än.
ingen aning om vem som är bäst på det ena eller andra sättet.
vet inte ens vilket sätt jag vill ha det på.
seriöst eller inte?
vad känner jag för just nu?
vad vill jag just nu?
egentligen behöver jag inte göra något val.
den ena finns det inte en ett val med än så länge är det bara. den andra har det nyss börjat med så ett val vore ju konstigt att kräva nu.
men hur säger man det på ett bra sätt?
hej du får dela på mig ett tag.
ingen aning.
den ena är den som kanske är bäst seriöst.
den andra är kanske den som är bäst för något tillfälligt.

just nu är det förvirrat.
mycket på en gång.
visst är det härligt so far.
men jag vill inte att det slutar med att jag trillar mellan stolarna.
jag vill ha gjort mitt val innan det är för sent.
det gör ont att trilla emellan.

e.

super mario brosorna är dom bästa.
de kammade såklart hem priset för bäst utklädda!
så jäkla roligt!
alla detaljer från topp till tå PLUS soundtrack i fickan som spelades. JÄÄÄSSSS!

jag gled runt i mina luigi fötter och dansade till soundtracket hela natten. så jävla roligt!
och silvia och luigi fann varandra igen tssss.

sen gick jag hem i följe av hanna.
väl hemma smsades det och krånglades.
det slutade med att en herre utklädd till silvia sprang från kronoparken till herrhagen mitt i natten i minus grader.
vem fan gör det????
ta inte en taxi för all del.
även om han inte hade så mycket val så var det rätt sött.

men idag tog super mario bröderna sig upp. vi är väl super brosor!
en förmiddags föreläsning jag inte lyssnade mycket på men jag var där och anteckande.
och anteckande lappar åt linda på amica servetter. nya sättet att kommunicera.
haha.
sen blev det pirra med syrran på techers för att åka till jobbet!
yeeees dåligt trött nu.
men nu ska vi på andra äventyr.

det var en nice tacksittning.

e.

känslan av hamburg ligger i kroppen. det har den gjort i flera dagar.
är det för att jag smakat på pepparkaka och julmust?
är det för att jag minns julen vi hade?
pyntet vi grejjade med och doften av kanel som låg i vår lägenhet?
just staden. pulsen. hamburg. det jag saknar.
och doften av kanel i VÅRT hem.
jag hade faktiskt fått det att känna som hemma.
jag saknar att åka till universitets biblioteket i hamburg och plugga tills det blev mörkt och åka hem.
till dofterna.

men kanske är det för att vi just börjat århundradeds tråkigaste kurs ever.
mikrobiologi.
tänk dig en radda av glosor.där det är lååånga invecklade namn på latin.
du fattar, inget!
nu är det inte bara en rak översättning som med vanliga glosor.
nu ska du kunna hela detta ord/orden och kunna översättningen som är en förklaring, en familj, ett släkte, en art och symptom mm mm. (även dessa med konstiga namn)
bakterier, svampar och parasiter.
BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ.

ligga sked med herr kludd är fint.
drömde äckliga konstiga drömmar. sen drömde jag att han och jag hade blåbärssex. haha.
sen vaknade jag med den där känslan man har när man drömt om någon.
nästan som att man är kär fast man vet inte i vad.
de sköna var att jag vaknade i hans armar och inga blåbär inom räckhåll.
phu.

nu ska jag träffa newz.
jag blir tokig om jag inte får vara kreativ snart.

e.

man fastnar för de som inte vill ha en.
ibland tror jag det är för att det är mest spännade att få något man inte kan få.
men överlag i mitt liv handlar det nog mer om att det är enklast så.
då vet jag att jag inte behöver ta tag i det. att jag kan få leva på de där träffarna då och då och skapa mig en fantasibild som inte finns. där jag kan bestämma allt.
för att det är enkelt.
jag får vara lite låg för att de bara blir det där halvdana och inget mer. samtidigt som jag inte är sårad i sju tusen bitar.
enklast.
för när jag gå in i något går jag verkligen in i det.
med allt.


men det vad det nu är jag påbörjat med herr kludd är skrämmande likt en soppa jag ingick för många år sedan. den varade längre än väntat. tre år.
men jag kan inte hjälpa attraktionen och vad jag vill veta mer av.
det är just den soppan.
det kan bli exakt samma visa igen. eller så blir det en väl sjungen visa denna gång.
om jag nu själv vill vill säga.

vill.
ja vad vill jag.
i samma veva som den man inte kan få och kan skapa en andra sopphistoria med inte hör av sig som man vill kommer en annan springare på vägen och vissar intresse, MED EN GÅNG.
vill man så vill man.
det gillar jag.
men vad vill jag?

kanske har greg rätt.
vill en kille så hör han av sig oberoende omständigheter.
det finns de undantag som bekräftar regeln men att just jag skulle stöta på de där undantagen hela tiden vore ju att göra mig till ett unikum.
men om det nu är så, en man vill ha hör inte av sig och en ny kommer in i bilden och HÖR av sig...
varför vill man fortfarande inte släppa den där som ändå inte (enlig greg) vill ha mig?

dubbel?
eller be herr kludd om en liten förklaring om hur oseriöst/seriöst vi vill ha det?


detta är förvisso huvudbry.
men huvudbry som jag gillar.
annat är det med mikrobiologi kursen vi började idag.
S U C K.
mer omotiverat kunde det inte vara att börja ny kurs nu, och den kursen sen.

du och jag är miraklet här.
det var en rad jag inte väntat mig höra i bakgrunden av hans armar runt mig.
den var där och jag var där.
lätta fingertoppar mot min nakna rygg.
vill.


e.




vid utkanten av firenze fanns magi.

tentan.
det kändes bra tills att jag blev inringd och skulle sitta vak på natten.
skallen tjock av trötthet från plugg och tenta.
där gick jag igenom varje fråga och insåg slarvfel efter slarvfel.
men jag försökte inte tänka på det.
jag hade ett liv att ta hand om.
ett liv som var påväg bort.
tidigare på dagen hade jag sagt åhh änteligen livet är tillbaka!
timmen senare ringe dom och vill att jag ska vaka över ett liv som ska checka ut.
jag tycker om att sitta vak.
jag måste ta det lugnt. jag måste vara trygg. jag måste ta tid.
att sitta vak ger tid för eftertanke. att sitta vak väcker många känslor.
samtidigt som det är rofyllt.
radion inne hos tanten spelade P4 och karlavganen.
de pratade om döden.
konstigt sammanträffande.
hon klarade natten.

dagen efter var det tentaferre.
JÖSSES!
att sitta vak före, äta dåligt plus att skallen är helt slut av plugg är inte den bästa kombon.
sjuktfull men jävligt kul hade jag.
behövligt.
lördag morgon mera vak och lördag kväll blev inte vad jag hoppats på.

sur var jag. besviken. ledsen.
sen satte tankarna fart och jag blev låg.
riktigt låg.

vad hände med ferrehelgen jag förväntat mig?
den gick upp i rök.
det var en av många anledningar till mitt dåliga humör.
så bestämde jag mig för att stanna inne till slut. trots lite salongis efter skumpan och ölen jag tog med jenny och daniel innan de for på winnerbäck.
kvar satt jag och INGEN skulle ut av de som jag skulle gått ut med.
mobilen ekade dessutom tyst från ett visst håll.

tills jag riktigt gosat och surat ner mig.
då ringer en målare som är lite glad i hatten men  mest rolig.
kvällens underhålling må jag säga. ja jösses.
summan av kardemumman blev inför söndagen jobb ingen utgång men likväl en mysig natt på drottninggatan.
haha.
vad gå upp mot whiskey, sisters of mercy, thåström, dileva och ett par trååååkigt sexiga händer över kroppen?
jag mådde fint.
även när vi vaknade vilket han kanske inte gjorde ;)
men det visade han inte utan tog hand om mig som jag bör tas hand om.
lyxig söndagmorgon.

natten var som sagt fin men underlig.
börjar med detta samtal.
vidare hemma hos honom med förtroliga samtal och reaktioner jag inte riktigt var beredd på. mest tycker jag synd om honom.
du får mig att känna mig som fjorton igen...
rund om tungan.... haha söt.
fast farligt.
nu kände jag hur jag börjar förlora greppet. kan inte hjälpas.
samtidigt skickas det sms från andra håll och när vi sover tror jag det är morgon och att jobbet ringer där ute i hallen. kändes som hon var runt sju snåret. när jag väl kommer upp är der rouven som ring 2 ggr vid fem tiden på natten.
ALDRIG har han hittills ringt på fyllan (inte för jag vet att han var full, men troligen den tiden en lördag) 
nu senast med allt han sagt och verkar ångra har jag bara väntat på det.
nu ringer han.
too late.
även om det är en oseriös sked jag ligger i så ligger jag i den.

innan kvällen blev vad den blev skänkte jag dig faktiskt en tanke herr tysk.
jag tänkte att för ett år sedan var alla tjejerna samlade hemma hos lisa och den bästa någonsin fanns där, bara för mig, du rouven.
jag undrade då när jag gick från hagahallen vart alla vänenrna  var och vart du var.
de tankarna var tillfälliga.




ge mig mer.
mer mer mer.

MOOREEE!!!!


ikväll blir det vak igen om hon andas.

e.





SJÖÖÖSLAG!