känns lite som den absolut värsta bakfylla du kan tänka dig.
trots att jag inte druckit en droppe sedan nyår.
orättvist att bli bakis då.

men det är inte en enomr baksmälla.
det är Herr Calici som invarderat min kropp.
hinken och toan. toan och hinken.
värst är hinken.



man får förståelse för patienterna.
tänk att ha ont i n rygg, vara ny opererad eller ha en nackfraktur och ha detta.
ne fy fasen.

under alla år i vården.
efter att ha stått mitt i utkomsterna från patienterna och torkat upp det har jag ALDRIG åkt på det.
länge har jag hoppats på att jag var en av de 10% immuna mote detta.

när det började sent igårkväll var det något litet som kom upp och jag trodde ärligt att det beroddde på nyttiga glassen vi gjorde av banan igår.
men nu tvekar jag.
men tanken på den där glassen eller vilken mat som helst får det sig att vända i magen.

papi kommer under dagen med Proviva blåbär, fil och ja faktiskt en liten Cola.
det som är susen för magen.
får skippa socker förbudet just nu.
för jag får inte i mig NÅGOT och då känns det viktigare att få i sig något i alla fall.

ett dropp hade varit ypperligt.
men är tveksam om någon kollega tar sig it ich fixar det.
haha.

värst i kråksången är att när man slutat kräkas och skita så måste man vara hemma 48 h.
hejdå lönen!!!

nej fy ny gör det ont i fingrarna.
ont överallt.

e.