Det är inte utan vemod jag påbörjar det SISTA inlägget om vår resa i Thailand.
Resan har liksom hållts vid liv genom att blogga om det.
Idag tar den slut på riktigt.
Åh jag vill tillbaka till ledighet och värme.

Sista dagen i Krabi förbättrade vi mest brännan i väntan på minibussen som skulle skumpa oss till tågstationen.
Där ifrån tog vi nattåget till Bangkok för en heeel dags shopping.
UNDERBART!




Tågstationen var lite läskig faktiskt.
Eller tragisk snarare.
Skummaa typer gick runt och en bit bort på stationen bodde folk.
Uteliggare.
Så hemskt.


Tågen var väl advegods från andra världskriget typ.
Vi åkte inte detta tåg, men inte långt ifrån.
Ett tåg med sovvagnar tänker man sig lite modernare, men utsidan var inte helt olik denna vagn dock lite större.



Två trötta tjejer i väntan på tååååååg.


Väskvaktarn Empan.




Japp grönt var ordet sa Bill.
Grönt sa Bull.


Stort var det inte, men mysigt faktiskt.
Jag kan riktigt längta efter den gungande känslan och mullret från rälsen.
Veta att man åker genom Thailand, veta att man åker, bara åker, påväg.
Känslan var riktigt skön när jag väl kommit i ordning i kojen.
Gillade att man låg i färdriktningen och inte tvärsöver vagnen som i Svea.

Morgonen kom och vi rullade sakta in genom ett segregerat Bangkok.
Förorten, slummen och de som bodde på tågrälsen i princip.
Sara hade sett en pojke mellan rälserna sitta och äta frukost.

Framme på stationen fick vi tag i Bangkoks enda flaktaxi.
Vi trodde han hade en vanlig taxi med meter, eftersom det är det man ska be om i Bangkok.
Men vi orka inte tjata.
Det skulle vi gjort, för fyyyyy för att sitta på flak i Bangkok.
AVGASERNA VAR INTE AV DENNA VÄRLD!

Phu när vi hoppade av.
Vi mötte upp Barrner och Rockis.
Sara och jag hyrde in oss i Rockis dagsrum.
Empan och Barrner drog vidare för sin sista vecka medan vi andra tre skulle åka hem kommande natt.

Innan det shopping som sagt.
Rockis stannade på gatan vi åkt till, minns inte namnet, en massa shopping där med, fast mer sådan shopping som varit på ställena vi varit på under veckorna.
Så Sara och jag drog till ett köpcentra.


Alltså vi blev så lyckliga där inne.
Vi glömde alla orättvisor med fattiga människor och blev materalistiska monster.
FY VAD ROLIGT DET VAR DÄR INNE!



Mini munkar på Donkin Dounts efter sushi lunchen.



Innan vi lämnade MBK fann jag det, HIMLEN jag stött på i USA och på flygplatsen när vi kom till Bangkok.
Auntie Annes.
HUR GOTT?!?!?!?!!?
SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ GOTT.



Tillbaka på gatan där vi börjat dagen gjorde Sara en hennatattoo för att känna på den riktiga hon kanske tänkt göra.

Kvällen kom, vi duschade och packade innan vi inmundigade sista måltiden.
På en parallelgatan till den vi var på och den var sååå mysig.
Då blev jag sentimental och ville bara klamra mig fast och stanna en vecka i Bangkok.




Drömde senast inatt att vi var tillbaka i Bangkok.
Allt var stört billgt, alla storlekar fanns, allt vi ville ha fanns.
Så ringde min väckarklocka.
Åh vad tråkigt det var.

Bangkok is to be seen again!





På natten lyfte Air China oss mot Peking.
Vi slockna som två ljus.
Vaken max 1 timme av 5 alltså.
Efter låååååååååååååång väntan (6 tim) i Peking var det dags för slutflyget, HEM.

Där tog vi oss en kina öl för att kunna sova mer.
Kors i taket att den hette Yan Jing beer.
Tjing Tjong Flaggstång är ett annat namn.

Att sova mer trots att vi faktiskt var trötta var ju ett skämt.
En 5 åring med energi utom denna värld bakom mig.
Studsboll var mitt namn de 10 timmarna.
Efter 7 timmar sa jag faktiskt till mamman. Försökte inte låta sur.
Led ändå med henne som var själv med 5 åringen och en 1-2 åring.
Men man kan be sitt barn ta ner fötter/huvud/händer från mitt ryggstöd.
Det kan man.

Det gjorde hon när jag sa till.
Det blev bättre en stund.

Åh hörrni det suger magen på mig.
JAG VILL TILLBAKA!!!!!
Hoppas ni tyckt om att dela resan med oss här via bloggen.
Vi hade det underbart och Thailand ska besökas igen.
Utan tvekan.


e.