bitter.
ja det blir man.
när man i flera dagar längtat efter denna dag.
få lägga sig i solen och VA.
i 9 dagar har jag cyklat till jobbet, klarblå himmel och solen har stått högt.
varje dag.
tills idag.
då hopade sig molnen och bekräftade att ja erika du ska bli blekast i kvarteret och inte få känna sommaren i dig.

tröstade mig med en rea-tur på stan.
gött det med och jag har ju helgen ledig också, så då jädrar om det inte är sol!




MONKi : vit väst : 87 riksdaler



GiNA : jeansleggings : 124 riksdaler





LiNDEX : byxdress : 149 riksdaler



byxdressen var ett riktigt kap. skönare får man leta efter.
införskaffade även ett gäng galgar på ikea för att nu ta tag i stora graderobsstädet.


e.

idag fyller denna sötfisen 4 år!
ska dit på kalas nu.
hon bjuder på tacos och glasstårta!


det har jag sett fram emot heeeela dagen!


e.

denna införskaffades idag.
kosta vad det kosta vill tänkte jag.
varje dag jag kommer hem från ett dagspass är jag som ett utsketet oftast nöjt äppelmos.
tröttare än tröttast i ben, fötter och SKALLEN.
så här ska jag spendera min sommar.

här ska jag grubbla över dagens hyss.
tänka vad har jag lärt mig?
vad skulle jag gjort annorlunda?
vad gjorde jag bra?

och framförallt, här ska jag slappna av.

för nu börjar en ny resa.
en resa till att bli en GRYM jonglör.
för detta yrke handlar i allra högsta grad om att hålla bollarna i luften.
under dagen har man alla sjuhundratio bollar i luften... SAMTIDIGT.
inte en enda går att plocka ner.
förhoppningsvis går det att ta ner i slutet av dagen och lägga i sina fack,
mest troligt är att man snabbt kastar över dom till personalen som byter av en i förhoppning att man gjort det man ska för dagen.

på sex dagar känns det som jag lärt mig ett ton med saker.
frågan är bara om jag kommer ihåg dem.
den nya arbetplatsen är rolig, intressant, givande, krävande, bra och förvirrande till en början.
patienterna är unga som gamla.
ödena för dessa varierar.
dock har alla något gemensamt, de BERÖR.

viktigaste med den nya arbetsplatsen är att man FÅR vara NY.
jag har ännu inte märkt någon som jag känt mig dum eller ivägen inför när jag frågar och undrar.


denna sommaren kommer inte bli en vanlig sommar.
denna sommar har jag som mål att växa.
och det har jag redan börjat göra.

är det därför det gör ont i mina ben?!

nu ska jag njuta av den sista solen för kvällen.
för bloggandet sker just från solstolen.
med melissa horn.


e.

att jag är sjukt sentimental det vet alla som känner mig.
så här sitter jag med klumpen i magen och drömmer mig bort.
love is gone i öronen som påminner om en svunnen tid. en tid då jag just börjat min resa.
för att inte prata om the way I are med timbaland.
båda låtarna trodde jag skulle påminna om cypern hela mitt liv.
men nu sjunger de bara termin ett, nollning och universitetet för mig.

hur i hela världen ska jag förstå att det är ÖVER NU????

i höst ses vi inte.
höst kommer vara som nu.

jag vill prova nya saker.
men jag kan inte ta att det gamla tar slut.
det går inte ihop.

tänk om jag på detta ska FLYTTA också?
nej jag vet inte jag. här kan jag alltid låtsas att old life fortsätter.
sen tycker jag hemskt mycket om vår lägenhet.
trots att jag tjatar på att jag vill ha eget.
kunna måla en vägg. lägga ett golv eller vända ut och in på tapeterna.
om jag vill.
men idag när jag och P städade insåg att vi har det fint.
för att vara en hyresrätt vi inte får göra nästintill något udda i.

igår köpte jag kuddar och gardiner på rea och sovrummet blev som nytt.

fick inte riktigt rätta känslan här. kom hit o se vettja!



några andra hemfavoriter.


tomatplantorna Jenny gav oss som gror.


glasväggen i köket.


solen som skiner på trallen och det turkosa tyget.


rosburken, africolan, jätte-oboyburken och andys soppburkar.


hattarna i hallen som inte passar mig. inte en enda. har så sjukt stort huvud.


guldtoffsen eller förlåt "tassle" på nya gardinerna.


snygg-dörrmattan.


gröna äpplen är fint. men fatet är det som är en favvis.


farmor och farfars gamla politiskajordglob.


vitabalkonglådor med vilda växter och plastiga trollsländor som flyger ovanför.


kristallliknande sänglampor. egna fotografier på väggen från platser jag besökt och bilder som berör.
turkosmjukakuddar.



grillade på eftermiddagen.
raklettgrillen på balkongen stod till tjänst.
jädrans gött.




those will be the best memories
I just wanna let it go for the night
that would be the best therapy for me


e.

så här snart en vecka efter vår efterlängtade dag ska jag nu ge er en bildkavalkad av denna dag.



inte en dag för sent kom den.
dock ville jag aldrig att den skulle ta slut.

vi startade med skumpafrulle!



efter lite nervositetdämpande medel skulle vi in i Aula Magna och möta våra nära och kära.
vi gjorde ett försök att dansa in till Forever med Chris Brown men vi klappade mest och höll fokus på trappen, men det vart stämningsfullt ändå!



hämtade broscher, rosor och fällde ett par tårar till Time of Your Life som ingen mindre än min P sjäng för oss.



efter minglade vi med alla som tittat på innan vi drog oss hem till mottagning med marockans buffé som min kära mor till störst del stod för, TACK!



så här snurrig och stor kände jag mig denna dag!



de som kunde kom och vill tacka er alla för en oförglömlig dag!

när kvällen kom slöts vi samman många av oss ut klassen för ONE LAST DANCE...
..what a night... what a night!
som jag grina under sista låten när vi stod i en stoooor ring med armarna om varandra!





bättre klass, bättre tre år kunde vi inte skapat!!!!



och nu är vi många av oss ute med våra första stappliga steg och säger;
Hej jag är din sjuksköterska idag!
lika stolta varje gång vi inser det.
när man snubblar i telefonen på Hej det är Erika sköterskestuddd... sköterska!!!


we rock!




xoxoxoxoxo.



e.

jag får dela upp examen och sittningen.
för det finns en uppsjö med bilder från dessa underbara dagar.

så vi börjar i kronologisk ordning med sittningen.
den ägde rum den 5/6 på Claessons.
vi käkade laxtartar, entrecote med rotfrukter och potatis i ugn ripplad med rödvinsås och avslutade med en cheese cake deluxe.


bilderna får tala för vår sköna kväll.














efter gick några av oss och dansade på månen, vissa på tempel.





i mitt vanliga liv just nu är jag sjukt ledsen.
jag hade EN ENDA sak planerat denna sommaren.
jag hade tagit ledigt från jobbet och skulle tillbringa en helg med de bästa på kusten.
stora grejjen med det hela var att nu skulle även LINDA (vår amerikanska) komma hem!

idag får jag reda på att min kära kusin ska gifta sig.
otroligt underbart och KUUUL!!!!
bara att det föll in just DENNA HELG.

jag slits i två då båda sakerna betyder ENORMT mycket för mig.
kanske låter bagtellartat med en helg på kusten.
men Linda är inte alltid hemma. Linda är en av mina bästa vänner.
som jag ibland saknar så det gör ont.

men ett bröllop slår högre och jag skulle aldrig svika min kära kusin som är som min syster den dagen.
speciellt inte DENNA dagen.
deras bröllop är snart påkommet av en viss anledning och den anledningen gör att mitt hjärta brister åt min kusins vägnar.
så jag gör allt för att dela den dagen med henne.
den kommer vara lycklig.
men vi vet längst in att det finns en sorg med det också.

det är just bara så typiskt.
på något sätt ska jag försöka låna en bil och åka till kusten en dag för att sedan åka mot de blivande makarna.
det är två helt galet underbara tillställningar jag har att välja mellan.
jag hatar att behöva välja något bara.

jag är trots allt lite ledig veckan innan då Linda är i Karlstad.
ska försöka få till det så jag är ordentligt ledig också.


ida och hennes lilla present innehållande ett par cupcake trosor gjode mig lite gladare.
söt.


e.

För tre år sedan stod jag solbränd och tokigt solblond i håret hemma i Karlstad, igen. Elin hade just fått Alvar. Sommaren på Cypern hade gjort mitt brustna hjärta gott, även om jag var långt ifrån redo att kalla det läkt. Men jag hade kommit en bit. Mitt i allt hade jag sökt Sjuksköterskeprogrammet och blivit antagen.

Universitetet. Något jag inte riktigt gillade i min tanke. Något som skrämde lite.

Ett par veckor innan skolstart hade jag landat. Det var länge sedan jag bott fast i Karlstad då. Idén var att prova att bo hemma för att dryga ut CSN, den idén gav jag upp innan jag ens kommit hem. Pang bom fick jag ta det lediga som fanns. En studentlägenhet på 20 kvm. Dock mysig och fräsch.

Plötsligt drog utbildningen igång och det med besked.

Dag ett kastades jag in i nollning och allt vad det innebär. Minns att vi köpte starköl i Gläntan för vi hade inget med oss. Gläntan är skolans café. De hade starköl. Det har de inte längre. Dag ett fann jag även någon som skulle bli en vän att räkna med, Miss Barrner. Vi hamnade i samma LILA-nollelag och körde ALL IN!

Redan efter två veckor var det dags för TENTA!!! Min största skräck med universitetet. Mitt i nollningsdimman dessutom. Det skulle visa sig att den första tentan var en bråkdel så stor som alla andra kommande och vi klarade den fint. Efter detta bullrade termin 1 på i ett högt tempo, med tentor som avlöste varandra med våra tentafester.

Efter den första STORA anatomitentan vaknade jag upp bredvid min idag stora kärlek och sambo, Pär. Det mesta i mitt privatliv var rätt snurrigt då och seriös hade jag tänkt vänta med tills hjärtat helt återhämtat sig. Men vad gör man, när han står där?



Sen hade vi tack-sittning. Tack till de som ordnat våra nollning.
Där var nog då jag insåg att P ville ha mig. På riktigt.
Han sprang från Kronoparken till mig på Herrhagen.
Med strumpbyxor på sig.
Till sin Luigi.

För det hade varit maskerad med tema Kändisar.


Lätt den bästa kostym jag någonsin haft.
Vi vann bäst utklädda tjejer!

Första terminens tentor klarades galant av ett jädrigt strukturerat pluggande.
Glukokortikoider, femur, humerus, cellsyntes, candida albicans och en massa annat misch masch.

Jullovet höll nog i sig endast några dagar innan termin 2 tog fart. Vi tog nog alla ett djupt andetag inför förväntan på ett liknande tempo som i termin 1. Men när termin 2 började förstod vi ingenting. Få föreläsningar, massa grupparbeten, få tentor och flummiga ämnen som gjorde att det kändes som om vi bytt utbildning. Vi saknade faktiskt termin 1. Vi passade på att dra till Branäs på en oförglömlig helg med ett stort gäng ur klassen.

Avslutade terminen med en tenta ingen begrep vad den skulle vara bra för. Sommaren kom och jag var nykär och Miss Barrner ny separerad. DÅ drog vi till Åland för att jobba. Vår klasskompis Sofia "Åland" bodde där om sommaren.  En resa vi sent kommer glömma. Förmodligen stärkte den oss även om den stundtals tärde.

Väl hemma blev jag och P äntligen sambos. Termin 3 tog fart. En termin i liknande tempo med termin 1 och uni. Bibblan var åter vårt hem långa eftermiddagar och ibland kvällar. Måttet hölls och vi betade av tentorna som i en korvstoppningsmaskin.

Davva var expert på pluggfika och sockerkoma.

I denna veva gick även Läkemedelsräkningstentorna man var tvungen att ha 100% rätt på. Oavsett fel fick man göra om dem. En kurs vi tentade av på vårt eget ansvar inför termin 6 då man ICKE fick fortsätta med termin 6 om inte dessa var klara. Åh denna läkemedelsräkning. Jag trodde helt säkert att jag missat nr 2 av tentorna IGEN. Av en slump gick jag in på mina resultat och hittar till min lycka ett G på 1 och 2 av dessa tentor. I två månader hade jag trott att jag skulle få räkna igen.

Termin 3 innebar även första praktiken. Löjliga tre veckor som undersköterskor. I Arvika för min del. Pendla är något jag ALDRIG kommer utsätta mig frivilligt för. Fick dock uppleva den bästa undersköterskan jag mött!


Jullovet den terminen var inget lov att prata om. Vi avslutade med något större, tenta eller seminarium. Dessutom startade vi med en ny tenta. Så jul var plugg. Efter det började termin 4 och klassen slogs ut i hela Värmland på 18 veckors praktik.

Jag drog min första resa till Kristinehamn och slutenpsyk på Marieberg. Jag minns hur jag först virrade runt med bilen i morgonmörkret på området och hittade aldrig rätt. Sedan när jag klev ur bilen hamnade jag i en källarkorridor från 1805 och såg hur tvångströjorna kom krypandes emot mig. Tillslut trillade jag in bakvägen genom ett kök i ett personalrum. Där var det endast några levande ljus som mysigt lös upp rummet. Morgonen jag kom var efter en hektisk natt med flera akut inläggningar i bältessäng. Det lugnade dock ner sig när jag var där. Jag guidades genom psykpraktiken av sköna Birgitta. Fick med mig en bra och givande bild av psykiska sjukdomar och hur VEM SOM HELST kan drabbas av detta och hur utsatt man då blir.

Nästa anhalt var till min lycka Karlstad, dock så långt bort i stan man kan komma, Skåre Vårdcentral. Anki höll ställningarna med mig under tre veckor där. Jag hade noll förväntan på VC praktiken, men den var faktiskt rolig!

Snön började smälta och jag kunde plocka fram cykeln för min första sex veckors praktik på CSK, grymma ortopeden där Mia tog hand om mig. Hon var guld och lärde mig MASSOR!

Tilläggas bör att inte en paus på dessa 18 veckor gavs, INTE EN! Att ha fått 1-2 veckor i skolan hade förbättrat sista praktiken.

Då var man trött och mätt på  nya intryck. Att för fjärde gången träffa nya människor och lära sig nya rutiner tog emot. Att min sista sex veckors placering dessutom låg i Karlskoga gjorde inte saken bättre. Jag var som ett utsketet äppelmos om kvällarna. Helene som handledde mig var tôpp, jag ber som ursäkt om inte jag var det. För just då hade jag ingen tôpp.

Belöningen efter 18 veckors praktik var en stor tenta på allt! Gôtt! Men det var gôtt ute och vi hängde på bryggorna vid museet och pluggade i solen. Kanske inte stans bästa effektivitet. Nu började mättnaden komma och strukturen föll. Kroppen skrek efter ledigt. Det märktes sedan då jag kuggade 1 av de 3 delar tentan bestod av. Min första och sista omtenta skulle komma i höst. Dessutom av ett riktigt slarv, men men thats life!

Ett jädra tentaparty blev det inför sommaren ialf, flams och trams me´dans!

Sommaren innehöll jobb på hjärtavdelning, stooor 125 års fest där Linda (USA) överraskade med att komma! Innan sista året drog jag och P på en last minute till Samos och Grekland innan det var dags att köra igen!

HEJ UPPSATS!

Som ett litet pain-in-the-ass var det dags att ta tag i C-Uppsatsen. Jag skrev den otippat nog inte med Miss Barrner. En ny stjärna i klassen blev min kompanjon. En ny gammal stjärna för mig, Lövet. Kämpa och slit i 10 veckor. Bråk med handledarna som i slutändan misshandlett oss enligt vår examinator. Vi drog båten i hamn samma dag som jag skulle bussa till Arlanda och dra på ett av mina livsupplevelser.

Vi hade en valbar kurs i termin 5. Där kunde man välja allt från Sårvårdskurs till något helt annat på ett annat universitet. Så fanns det även en kurs som innebar observations studier i klinisk verksamhet. Då många väljer ambulans, förlossning, akuten osv som man inte annars får vara på. Vissa får åka utomlands med lite kontakthjälp via skolan.

Jag valde denna kurs med praktik. Dock valde jag en helt egen väg. Jag valde att ÄNTLIGEN få se hur käraste Linda i USA har det där borta samtidigt som jag fick uppleva amerikansk sjukvård på en akut. Eller det slutade med att jag besökte två akutmottagningar. Via stipendium kunde ekonomi biten för resan förverkligas. Plus en massa slit med papper och vaccinationer inför resan. Men det var värt ALLT! Skulle jag få göra om något i utbildningen skulle det var DET!

Hemkommen med ett lass erfarenhet rikare var det dags för JUL innan sista växeln skulle läggas in. Termin 6 startade med besked. Som om de ville att vi skulle veta att vi levde fick vi en vecka med 4 tentor!!!! Hej och välkommen liksom! Dessutom 8-17 föreläsningar näst intill dagen innan tentorna. Ja jösses att jag klarade dem är en bragd. En bragd åt oss alla. För fiiiii faaaasen vad skoltrött man var då.

Efter det var det termin 2-känsla igen. Flum bum och saker BARA FÖR ATT de ska göras.

Men sen var det dags att släppa loss fångarna på sista praktik blocket, 6+6 veckor. WIIIE! Taggad till tänderna gav jag mig mot första perioden i kommunen, Grums och boende. Pendla. Tråkpraktik. Mitt pepp föll snart till att kämpa och stå ut. Hoppet återvände när sista perioden tog fart och det var dags för CSK igen. Akutkirurgi! Innan det var dags för den var det dock en vecka i skolan. Den började med en nationell slutexamination, den var inte peppande att läsa till. Vad som helst under 3 år kunde komma. GOSH! Börja läsa allt gammalt… IGEN.  Vad skulle man läsa på? HUR?

En tenta man inte fick gå tillbaka på heller. Hade man svarat på en fråga, japp då fick man inte vända tillbaka pappret. Sumpade du ett läkemedelsräkningstal sumpade man HELA tentan.

När vi fick tentan insåg de flesta att ena patientfallet var EXAKT som en av de tentor vi hade övat på. Efter 2 timmar gick jag och Miss Barrner. Läkemedelstalet var det bara ett av och så simpelt att jag inte trodde på det.

På tentafesten den kvällen blev jag osäker, tänk om vi gått för tidigt. Några veckor senare hade ALLA klarat den! Stegen mot en färdig SSK kändes inte så långt bort ändå.

Praktiken på avd 6 var en av de bästa jag haft. Den och ortopeden. Lena och Elisabeth var underbara handledare. Den bästa huvudhandledaren jag haft, Lina. Allt var så ordnat och jädra bra. Önskar jag fick jobba där någon gång. Personalstyrkan var nice och chefen verkar töpp. Jag kommer sakna avd 6.

Min praktiska slutexamination fick jag göra på en patient de vanligen inte ger studenter. Postoperativ aortaoperation. Lina visste att jag haft ganska mycket av den typen av patienter. Allt gick jättebra och jag fick smaka på en fin dos beröm när bedömningen kom. Jag har så svårt att ta komplimanger.

Sista veckorna flög förbi och jag fick se en aorta anerysm operation som avslutning på paktiken.
Helgen innan examensveckan hade vi sista måltiden dvs finsittning med klassen.

Tre år har RUSAT förbi. Vi har kämpat och utbildningen är TUFF men det är lätt en av mina bästa tider jag haft! Kommer ALDRIG glömma HK07!

Jag kommer vakna som jag gjorde efter studenten och känna den där tomheten. Som om någon gjort slut. En bubbla spräcks och vi faller alla hårt mot marken för att möta verkligheten. Vi kommer kämpa vidare, vi kommer ha en tuff men troligen en SJUKT lärorik sommar allihop!

Önskar verkligen att vissa av er är hos mig för att stanna i mitt liv!


Igår var det dagen vi alla väntat på så länge.
Den bästa dagen, men det blir ett helt eget inlägg om någon dag.
Min examensdag.


Hej jag heter Erika och är sjuksköterska!!!!



e.

jag säger bara;
IMORGON SMÄLLER DET!!!!!!!

äreeee sant?!?!?!?!


1 dag kvar!!!!!!!

e.

kurbad med P.
golden dream behandling.
trallen ligger på balkongen.
vi skålade i skumpa och åt vår hemma-sushi.
solen var framme.

för tre år sedan visste jag inte vem P var.
nu har vi läst klart våra tre år på uni.
på uni där vi träffades.

idag blir jag glad så fort jag vaknar hos han och inser,
att han fortfarande är där.

min P.



2 dagar kvar.

e.

några av de som jag faktiskt hängt mest med under dessa tre år.
lövet kom ju in senare i bilden.
å vissa har ju hoppat av tillfälligt.

mina vänner det är endast
3 dagar kvar!!!!

kommer sakna er guys!

e.

idag lämnade jag avd 6.
med ett kort. en kaka. och hallon.
dom har varit super på 6an.
lena, elisabeth och lina.

i´ll be back.

nu har jag inget kvar att göra på utbildningen.
ingenting.
bara delta i torsdagens och fredagens upptåg inför examen.

är jag sjuksköterska nu?

näää.........
4 dagar kvar.


från lördagens egen månfotograf.
jag bytte namn till rödsnok.

e.

solen stekte idag med,.
en Burana och jag vaknade med endast sand i ögonen som odåga.
men det får det vara värt efter en galet skoj kväll med klassen och andra vänner.
nya månen förvånade med en bra kväll.
kan dock har varit alla som var där och sommaren i ådrorna som rusade.

svearikes dag firades med solning.
vi hamnde typ mitt i kön för gratis fikat som delades ut.

ska försöka ragga bilder från sittningen igår från diverse folk.
återkommer med det.

nu kudden.
imorgon sista praktikdagen.

5 dagar kvar.

e.

kanske inte stans bästa bild.
men en titt på kvällens look.

ikväll firar vi HK07 som går ut som sjuksköterskor den 11 juni!
ikväll är det sista sittningen med den älskade klassen.
den sista fin sittningen.

det här var det första sittningen vi hade.
nollningens prep-sittning



jag biter miss Barrner i armen.
av någon anledning.


all crazy shit that i did tonight thoose will be the best memories...

6 dagar kvar.

e.

ikväll åt vi middag på ankan.
flera roliga nyheter.
en var att terese tackat ja till en friare.
underbart för henne. tösabeta.
sedan trippade vi mot bion och i äkta tjejanda såg vi SATC2.
jag ryser alltid vid introt.
jag känner mig hemma med dom.
ingen femma i bio himlen.
men alltid en femma i mitt SATC-hjärta.

efter åt tog vi en drink på kungsgatan.
innan vi cyklade hem.
med bara ben.

älskar er.

 7 dagar kvar!

e.

 gårdagen inlägg:

8 dagar kvar.

e.

idag hade vi våra sista seminarium.
EVER.
galet.
underbart.

nu återstår endast:

imorgon - då jag ska vara med på en aortaanerysm operation.
sjukt spännande då de ska in och byta ut en del av den största och viktiga kroppspulsådern- aortan.

måndag - då jag gör min sista dag på avd 6 och ska slutbedömas.

SEN ÄR DET KLARRRRT!

ja jävlar.


9 dagar kvar.

jag äter avocado och kikkomans på balkongen.
jag ska strax trampa iväg till csk för 1 av mina 4 kvarvarande pass där som student.
idag gör jag sista kvällen.

det är också den 1 juni och nedräkningen börjar NU.

10 dagar kvar.

e.