oj.
jag flyttade sen hände en massa på en gång.
vi kan börja längst bak i tiden. så långt jag minns ska jag väl säga just nu i mitt förvirrande tillstånd.
jag och jenny tog packet och drog dagen efter att jag tittat på lägnheten det var en flamsig kul flytt men med nästan en dödad pappa.
han överlevde och dagarna efter begav jag mig och införskaffade en ny dator för soffapengarna. jag får ändå inte plats med någon soffa på mina 20 kvadrat.
fina kvadrat är det. må vara litet. men fint.
så fort csn och lönen kommer om en månad kommer det bli fullbordad efter ikea besök.
nu får jag surt vänta.
men lika bra är det för jag har fullt upp ändå.

innan allvaret tänkte jag och sket i att ingen ville ha med mig på någon av festerna diverse vänner åkt på.
jag skulle ut och erika är sällan ensam när hon kikar runt.
där satt ju en festsugen josefien alldeles bredvid mig på jobbet. efter fredagkvällen bestämde vi oss för att gå ut om lördagen . det var liksom inte igår vi svängde de lurviga ihop.
så vi invigde lägenheten och tog oss på jossans cykel ner till koriander. jossan satt i hennes dotters barnsits.
hon hade ont i rumpan dagen efter.
väl där ute mötte vi upp ett annat gäng från jobbet som firade kattas födelsedag. underligt att vara ute med dom. men kul. sen sttte jag på nina från gymnasiet och mia och anna från baskettiden.
jävlar vad vi snacka och vad kul det var att se dom två igen!
så smet vi tre och jossan in på herrtoan med diverse ursäkter.
kvällen blev lite väl rund med tanke på att erika skulle köra bil på jobbet följande eftermiddag. som tröst i min oro att åka fast säger kollegan viktor att det var så jag förlorade mitt körkort. på jobbet dagen efter. tack!
träffade en trevlig karl och sov nästan på solsta hotell. han bodde liksom i det huset.
jobbig walk of shame löningshelg söndagmorgon.
senare på söndagen frågade jenny hur de kändes för imorgon.
va?
hade totalt glömt vilken dag det var nästa dag.
dags för det skrämmande universitet.
jag tog mig igenom söndagkvällens jobb med enormt stora flams o trams leenden med jossan men vi klarade det fint. har man bara ölkorv och chips i bilen klarar man allt.

måndagen blev väldig oplanerad.
skolan med massaaaaa information till höger och vänster.
hann inte hem emellan dirket på nollning och hade ätit frukost + en macka.
så några klunkar vin ur nolledunken och 3 öl så var det klart. det gick fort vill jag lova.
vi delades in med ingenjörerna i grupper och vår färg blidde lila.
lärakänna varadnra kväll så en massa lekar och förfrusna tår.
man var ju inte klädd för nollning på direkten.
tisdags morgonen var hård efterfest på fastande mage.
men tog mig till skolan och änu mer info och innebörden om ur svår första terminen är kom allt mer över mig. som
alla förvarnat mig om.
SJUKT MYCKET ATT GÖRA.
men det gick den dagne med och strtade med antatomin.
och sen direkt på nollning igen.
stadskamp som började lite lamt till skilland mot gårdagen.
men i slutet var vi påg och avslutade med arena.
jag och linda drog vid tolv. blev lite för mycetk 18årsflashback där inne.
men kul var det.
trött som ett djur imorse men inte bakis.
och idag kom det verkligen en stor smäll.
jag är livrädd att inte klara denna första termin. den hårdaste.
med mest plugg.
det märks. och en anna som aldrig pluiggat uni föut känner sig jävligt bakom och stressad.
vet inte var jag ska börja i allt.
idag har jag fått lite kontroll av sis. men fortfarande ett kaos.
jag satsar på första tentan nu. den är redan om en vecka.
plugg i helgen och till veckan.
imorgon är det första sittningen.
prepsittning.
heldag i skolan, hem byta om och dra till sittningens förfest.
så fredfag ska jag riktigt ta tag i plugget. före jobbet.

de har hänt så mycket på så kort tid att jag inte kan dra allt.
det är bara kaos i kolan.
det är förtjusning och skräck.
jag vill detta men tänk om jag inte klarar det?
jag har hittat en ny värld i karlstad. så jag kommer orka med karlstad med denna värld av nytt folk och nya rutiner.
jag känner mig hemma när de pratar om sjuksköterskor och jag ser sjuksköterskeprogrammet på en stor bild framme i hörsalen.
men så fort allt innehåll kommer för denna termin, eller bara denna kurs med så mycket råplugg blir jag rädd.

njut av lite bilder istället. bloggen blir inget annat än ett långt rabbel idag ändå.

e.


galna grytor.

söta lilla bordet.

än så länge.

mysigt kök.

gamla favvisar.

nollegruppen LILA har precis bildats.

här domnade mina fötter bort.

dag två. alla i jämnvik på gungan i museeparken.



pyramiden lyckades. stackars sate under mig.

jag och linda raggade skatare till kalinka dans. ett av våra uppdrag var att dana med folk på busstationen. jag och linda svänger mest med bena.

glaset runt till alla. minilinda och långerika. jag fick böja rätt gött på knäna.

00LILA! inte alla dock...



senare idag pratade jag med nina och fick bilder av henne. honhar kommit hem.
saknar dom.
ny tid nu. men då var allt så kravlöst.

syskonen.

min sista kväll!!!

fina.

efter att ha vaknat fel.

årets bild på blue moon bar.

typ första kvällen med nina och drew.
han kallade mig som en rugbykvinna.
ser denna hottie i vitklänning ut som en rugbykvinna?
nädu drewie!

så fick jag ett mail.
ett kort mail.
lika kort som mina.
jag var formell.
till slutet då jag inte kunde hålla mig.
jag närmar mig ett år sen jag träffades av blixten i central park i florens.
det kan inte gå obemärkt förbi.
så jag skrev det här i slutet efter blixtkablar och betlaningar av paket och SKIT:

after all. all the damage you made in me.

this weekend is one year ago i met the best boyfriend ever in central park florence. the one i never thought could hurt me so.

you were one of a kind. not like everyone else. one i could trust.

i could not.




han hade mage att säga att han inte skulle behöva betala mer paket att skicka till mig. att det räckte nu. att det var min tur att betala. jag kunde skicka pengar.
rouven, detta var ditt fel. ditt beslut.
jag erbjöd mig till och med att komma och ta hand om mina saker så att jag fick dem hem. jag som visste var allt var.
du tog inte det erbjudande.
skyll dig själv.

nu finns inte det erbjudandet kvar.
då får du stå där.
och betala.
det är enkelt att betala.

var glad att du inte har mitt hjärta.
det kan man inte betala så blir det bra.

BOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOORT
tankar bort tankar bort bort bort
tankar tankar
paniken kryper längs ryggraden.
han är inte kvar. det finns inte mer.
chansen är död.
för han är död.

men jag vill ju. fan jag vill ju.

e.

jag ville gå ut och dansa. vilket jag varken hade råd med eller kropp för. min kropp behöver pausa från alkohol. och ingen som ville ut heller.
så jag hoppades på nästa helg. men då ska alla på fest.
utom jag.

så igår belv slapp kväll med tjejerna och det blev ett långt samtal om bröllop, barn och allt sånt.
va?
sådant ger mig ångest. sådant gör mig ledsen. för ett halvår sedan tyckte jag om dom tankarna. då fanns en möjlighet. då fanns det i mig. hade aldrig förut lockats av bröllop, barn och familj på det viset när jag träffat någon. aldrig varit den som sett det framför mig. aldrig kunnart tänka i de banorna.
visst skulle jag vilja på något vis men jag har aldrig planerat det.
första gången jag känt det var den där kyliga dagen i hamburg. då han visade mig  michael kyrkan.
då han skojade bröllopsvalsen när vi gick in.
ja! tänkte jag.
ett halvår senare var allt borta.
nu skickade lisa låten som jag för kasnke sju år sedan skulle kunna tänka mig ha på ett bröllop.
kanske inte nu längre. men dock.
nu känns det som om det är ljusår bort.

det kosntiga är att mycket här hemma känns som om det kommit det stort avstånd emellan. inget är lika nära som det var förut. saker och ting känns annorlunda. människor och vänner känns som om de inte är lika nära som de var förut. varför känns det så?
det gör mig tårögd.
jag känner mig ensam.

de som jag inte känner mig ensam med är matilda, jenny och daniel.

förut har jag varit tok sentimental och vill bara åka tilbaka var jag nu kommit ifrån men efter ett tag vant mig. folk har inte känts så långt ifrån mig som de gör nu. då har jag varit borta längre.
nu är jag sentimental men jag kan handskas med det. det är inte  tåriga kvällar framför fotoalbumet och alla musik i bott. det är istället musiken i bott men ser framåt.
jag har bestämt mig att jag måste. jag ska ju stanna nu.
men hur jag än försöker. staden kanske inte är så skrämmande som den varit annars. men nu är folket det istället.
jag känner mig ensam trots att rummet är fyllt.
vad är det?

tre år.
livrädd och ensam.

fast jag vet att jag inte är ensam. men hur ska jag få den känslan tillbaka?

e.



en gång till.

skeptiskt alkoholansikte.
(med det menar jag att det är svullet av 2 mån fest. men det går snart ner.)

remeber the time, babe.

som besatt går timbaland på rundgång och jag struntar i vad klockan är på dygnet. den ska spelas högt. riktigt högt. när den spelas kan jag vara singel så länge jag känner så. bara dansa och vara glad ute där lamporna är färgglada.
den jobbiga känslan har visat sig ett par gånger nu.
jag stöter bort den. snabbaren än jag hinner ha den.
alla frågar hur det blir med det.
förstår ni inte sjävla att det inte blir nåt mer?
måste ni strö salt i såren och fråga?

ja ni kan ju inte veta. men ni borde förstå.
fast ni kan inte veta att jag vill ignorera det ett tag. det kan ni inte veta.
men när frågan kommer kan jag inte bara strunta i det.
och den kommer en gång om dagen. eller åtminstonde så fort jag jobbar.

saker som gör mig glad är familjen johansson/ideborg.
daniel ordnar loranga fest.
matilda är sötare än alla smultron hon får tag på.
jenny är min allra käraste syster det räcker hoppas ni förstår vad det innhåller.

i like the way you are.

andra saker som gör mig glad är mina nya rea skor som passar utmärkt för mina trasiga tår.
och när gruppchefen kristina nästa varje gång jag kommer till jobbet utbrister hur bruuuuun jag är!!!!!!
(fast halva brännan som sagt flugit tillbaka till cypern, utan mig, taskigt tycker jag.)

i söndags ville ju jag och jossan ut och skaka rumpa.
idag såg jag att nina varit ute och skakat rumpa på napas måne den söndagen. utan mig.
fan att man inte kan gå ut varje dag här.
idag var det jag och micke som ville ut ;)


jag dök ner i iskallt vänervatten med syster, hängde i höstsol i stugan och lekte med tilda.

the way i are.

e.









de sakerna gör mig lite gladare.

det är jag som ska vara där. det är jag som ska springa runt med kameran. svettas och skratta. jag som ska hålla en drink i ena handen och kameran i den andra. det är jag som ska lägga upp bilderna och det är jag som ska ta dom.
jag.
det är inte jag.
fick nyss en fråga omv ar veckans bilder tagit vägen.
tyvärr jag vet inte. det är inte jag längre. det är lopez. han är långsam att lägga upp tydligen.
fast du har garanterat fullt upp denna moore vecka.
fast jag är inte impad so far. jobba på färgerna mer. värmen och partyt.
shit pommes vad jag saknar det. det är det bästa somarjobbet jag någonsin haft.
när jag såg båten åka iväg på lopez bilder och såg folk dyka i från relingen insåg jag att det är över nu. jag kommer aldrig göra det igen.
faaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaan.

dessutom är brännan påväg bort. kanske längtar den efter cypern och har tagit en sista minuten.
igår ringde drew. jag saknar min bror. sen ringde peter. kanske skulle vara nice att träffa dig igen ialf. speciellt om du ändå ska på en svearoadtrip och ska förbi här.
allt som andas napa vill jag åt. nu!

jag och jossan poppade i bilen på jobbet idag så jag ville gå ut.
jag vill ut hela tiden. varför är det söndag?
eller varför kan man inte gå ut på söndagar i svea?

kommer jag palla tre år? passar jag för universitet?

napa musiken strömmar ur mian högtalare!
iiiiin my liiifeeeeeeeeeeee!!!! i love this city, i love detroit....
now ehen tje love is goooonee....!!!!!!!!!!!!
men denna historia slutar sorgligt, för roger blev skjuten, skjuten i magen..


en vecka till?

e.

en öl med anna på stan blev flera vid pråmen med lidan och linda.
gosse om det var länge sedan jag hängde med dom.
gymnasiet liksom!
det slutade med att vi stod på harrys och jag önskade destination unknown och låtsades att jag var i napa igen. alla andra utom linda och lillen drog från golvet när den låten kom. jag brydde mig inte.
bara om låten.
sen blidde det korv för kebabsås och hamburgar säljs bara på lördagar i den här stan.
inget 24 timmars zorbas här inte. mutter.

förövrigt har jag kommit in i karlstad och ska plugga 3 år här. folk säger grattis men jag vet inte. det skrämmer skiten ur mig om jag ska vara ärlig.
på måndag ska jag spana in en lya på herrhagen som är andra hand och möblerad.
känns skön just nu innan jag har skrapat ihop mina egna möbler och ha det tillfälligt och leta efter något eget under tiden. det kommer inte gå någonstans att bo hemma så fly fältet innan mor och far flyttar hem igen.

allt är så annorlunda.

e.


känns inte som det var så länge sen. men det var aplänge sen!


min arm eller jag är inte smalis som på gårdagens inlägg.
men lugn, på tisdag tar jag över lindas sats kort. då jävlar!

igår såg jag en film. där rouven var skrämmande lik en av skådisarna.
hans ögon.
bort bort bort.
var lika stark som du var där nere erika.
där nere.
allt jag varit rädd för där nere är här nu.
hemma och tankarna. jag försöker förtränga honom. men igår när de där ögonen låg på tv rutan kom det tillbaka.
jag slog bort. det kommer inte vara lika lätt här hemma. speciellt inte när hösten kommer och man längtar efter en varm famn. speciellt inte när det närmar sig ett år sedan.
fan.
jag måste hitta någon annan. bara något för att hänga upp tankarna på. behöver inte vara mer än en besatthet. men något annat.
som där nere.
där nere.

tårarna rinner när in my life spelas.
jag minns natten när jag nina och joanne hade världens bästa natt. då jag och nina blev tok sentimentala och insåg att om två dagar är VI över för denna gång.
vi skrek med i sången åt varandra "I NEED YOU I NEED YOU I NEED YOU... IN MY LIFE!!!"
tårarna rann. till och arrogantalex på sidan om oss såg rörd ut.

en vecka till? en sista minuten?
åhhhhhhhhhhhhhhh.
want you in my life
i need you i need you
nina jag kommer till london, definitivt även om det inte är samma sak som napa.






jag tvättar. det är 20-25 grader ute. men jag vill bara ha regn och lägga mig under ett täcke.

e.

det var tomt. det var tyst. saknaden ligger där.
efter nina. efter drew. efter jo. efter linda. efter crew. efter gg. efter....

det är kallt. det är svalt. det är en skön säng. det är rent. det är inte sand på golvet.
riktig mat.
men fortfarande saknaden.

så kom jag till kräftskivan igår.
fortfarande kallt. men jag kände mig fin i min bränna och mitt kap från monki tidigare på dagen och min grådiamantboll runt halsen.
den bästa starten efter en krashlanding. att gå på det igen.
med sina närmaste och total svenskt med kräftskiva.
efter att ha sugit in all svenskhet med kräftskivan gick alkoholen loss i kroppen på mig och jag trodde tydligen jag var tillbaka i napa.
åkte av någon outgrundlig anledning (eftersom skivan var grymt kul) med johan och marcus till månen. blue moon bar som bara det ångar napa.
sen vi entrade den dörren är allt valdigt diffust.
det finns en catfight där jag är inblandad. mojito och dans.
det finns promenad hem till annat än min lägenhet. det är kyssar och jag tror jag är på ett hotell i napa och inte i johans lägenhet. någonstans halvslumnrar jag men är säker på att det är fler personer i rummet bredvid och undrar vilka johan bor med på hotellet.
men erika du är i svea.
napakanslan blev total när jag ska gå walk of shame.
då är jag napalullig men jag går på herrhagen???????
hur weird kändes inte det. solen stekte inte och det luktade varken kokoscreme eller bränd hud.
jag blev upplockad av jenny, daniel och pappa i syrrans bil utanför nöjes.
KONSTIGT!
väl ute i stugen trulsade en matilda runt moster som stod i partystassen.
kändes som någon bara puttat mig från bargatan till den svenska idyllen på hammarö.

sen doppade jag huvudet i iskall vänersjö och jag var tillbaka.
lika trött som innan kräftorna och saknaden är tillbaka.
var är ni???

en perfekt start på en svensk sommar.
imorgon ska jag jobba. och nu är det inte som vimmelfotograf.
jag ska torka bajs 7-14.
när ska jag sova ut efter hemresan?


e.


bilder kommer men kamerna är kvar på festen.
ta denna så länge.
kunde inte beskriva mig bättre.





e.