i thailand fyllde jag 27 härliga år.
detta ville jag ju fira med de som inte var med i thai också.
så igår ordnade jag en litta fest.
jag tycker verkligen det är sååå roligt att ordna kalas.

temat på det ätbara vara mini.
minipizza, miniburgare. minisushi, minicupcakes, minimatmuffins, minibakadpotatis med skagen.

jag fyller 27.
mina närmsta vännner gifter sig, skaffar barn och förlovar sig.
jag kanske borde inse att utelivet snart inte är som det alltid varit.
men jag blir inte för gammal.
jag älskar det.
fortfarande.

och man ska INTE ha ångest för att man blir äldre.
att jag närmare mig trettio osv.
man ska vara glad för VARJE ÅR man får.
det är den bästa gåvan, att få leva.
imorgon kan man bli påkörd.




linus upptäckte en oanad talagn. minipizzabagare.

preppar burgarna.

å såhär blev dom.

min älskade robban var här!!!!! hohoho älskar det!
även linda karlsson, en vän jag fann i usa via linda där.
hur kul som helst att hon dök upp!! dubbel hohoho!

jag tror vi var 17 stycken allt som allt.
det blev lite trångt. men det var härligt.



åh bakis ska aldrig mera dricka igen!
så ligger nog många och tänker idag.

medan jag mer längtar till nästa fest.
till nästa gång jag får smutta på lite Amadeus, gå in i musiken och dansa.
visst har även jag bakisdagar då jag aldrig mer vill se en falska Amadeus, en öl eller Jack.

´men när alkoholen får rätt tag i kroppen.
puffar på all lycka i kroppen och gör att den känns ännu mer.
när man hur mycket man än råkar smutta i sig inte kommer till en gräns där allt skiter sig.
när kvällen bara är jävligt bra.

då ska jag faktiskt säga att alkohol och bra, sjukt bra musik gör mig fruktansvärt gott.

detta är tabu.
alkohol är inte och ska inte vara bra.

men jag säger det ändå.

idag längtar jag och skulle LÄTT kunnat dansa i natt igen.


tack alla för en grym kväll!



e.

Vi gick av båten på Phi Phi. Kaos.

Ett hav av personer som ville att vi skulle ta DERAS hjälp att hitta boende, ta en taxibåt eller något annat för att komma vidare på ön. Som ett tvspel. Välj rätt väg.

Vi tog en kvinna som haffade oss. Rörig och inga svar. Tillslut bytte vi och fick mycket billigare och snabbare hjälp. Ett rum för tre var bokat nu skulle vi ta oss dit.

Phi Phi har ingen trafik. Cykel och gångtrafikanter. Så en gubbe med en kärra lassade våra väskor och visade vägen genom de smala mysiga gatorna. Första känslan av Phi Phi var BRA. Jag gillade de små grändliknande gatorna och caféer, shops och restauranter som avlöste varandra.

Vi stannade vid en korsning. Dit ska ni och så pekade han in åt vänster. Impade av att det var ganska fint för det pris vi betalade. Kinesiska utsmyckningar sedan kinesiska nyåret satt kvar vid receptionen som var bra mycket lyxigare än Khao Laks repa. Glada gick vi fram med vårt kvitto på att vi bokat här.

Nej, ni ska dit, på andra sidan gatan.

Vi vände oss om och en byggarbetsplats fanns bakom oss. Hahahaha. Vi kunde inte annat än att skratta. Bredvid där de byggde var något av en reception. Ett skrivbord på gatan typ. Vi blev inledda på baksidan huset där det byggdes lite här och var. En brant trapp/stege upp och vi kom till vårt rum.

Rummet var helt ok. Extra sängen var lite kul placerad och Empan blev barnet mellan mig och Sara.

Empan som innan tsunamin varit på Phi Phi och ÄLSKADE det blev bedrövad när vi gick ut och käka efter att ha lämnat väskorna. Djävulen hade intagit Phi Phi.

Förr var det en gata, några sköna häng och inte så mycket folk.

Nu upptäckte vi charterparty känslan. Fjortisarna trängdes på ön. Gatorna hade blivit fler och häng fanns det tusen av. På ena stranden kunde man skymta scener osv som skvallrade om Full Moon Party. Inte det vi var ute efter under vår resa.

Kvällen kom och vi målade på oss mascara för första gången denna resa. Sara plattade håret. Jag bjussa på läpglans. Där satte vi ribban och djävulen intog oss. Vi skulle ut och bara ta några öl.

Det slutade med farrrliga shots och ett par Buckets. Empan var TVUNGEN att introducera oss till thaigrejjen med buckets. Den första innehöll whiskey och cola så jag var ju inte ledsen för det.

Djävulen var himla rolig den natten alltså. Vi dansade i sanden och beställde strawberry daquiri från himlen.

Innan vi gick hemåt på natten gjorde jag så Empan tappade sin chokladpannkaka över hela sig. Någon hade bajsat ner henne såg det ut som. Eftersom vi inte känner varande jätteväl så vet man aldrig hur den andre ska reagera i fyllan när en olycka händer. Skratt och förtvivlan bubblade i mig och jag försökte se allvarlig ut tills vi bröt ihop av skratt blandat med lite skäll.

Jag köpte ett par fina byxor åt henne dagen efter som kompensation.

Under sennatten intog den mindre roliga djävulen Empan och den satt i hela dagen efter. Stackarn.

Jag och Sara tog en longtail och SÅG det RIKTGIA Phi Phi. Helt underbart. Jag hittade stranden jag SKA återkomma till. En strand, några bungalows, en restaurang och HAVET. Endast. Helt underbart.


lägg märke till skylten det står Paradise på och pilar åt alla håll.
detta är stranden jag ska bo på nästa gång.


Det Phi Phi jag fick se via longtail baten med snorkling och lugna stränder, det vill jag återkomma till.
Sen gillar jag att möjligheten för lite mer action finns en båttur bort, om hörnet av ön liksom.

Andra kvällen shoppade vi, tog manikyr och fotmassage. Vi åt trerätters för 100 kr.




Bilder från festnatten finns, men de är hos Empan och vem vet om hon någonsin vill minnas denna natt igen, kanske har hon redan raderat dom och har hon inte det, så ska jag visa er lite av det när jag får tag i dem!





Så drog vi vidare, mot Kho Lanta!



------

Inte HELT smärtfritt att skriva allt detta nu.
Jag inser att vi varit där och att det är över.
Det som jag längtade så till.
POFF så är man tillbaka i verkligheten.

Jag är fläckig som en ko för brännan rasar av mig. Huden pallar inte hålla kvar den när kylan torkar ut min hud.
Trots att jag smörjer mig heeeela tiden.
Nåväl. Det bästa är alla minnen och allt varmt jag har kvar från den underbara resan.
Det är roligt även om man längtar tillbaka att skriva om det igen.
Vi hade så sköj!


Måste ju berätta vad som händer här hemma också... älskade Elin har blivit mamma igen!
En lite grabb tittade ut imorse! GRATTIS TILL ER!

Imorgon kommer Robban och Linus *wohoo*.



e.

Så kom vi i land efter Similan Islands och Rockis hade anslutit vår grupp.
Dock skulle det bara bli denna natten jag, Sara och Empan träffade henne.
Vi gjorde Khao Laks marknad på kvällen och åkte den typiska flaktaxin hem och kröp ner med Rockis som femte person mellan oss i de 2 dubbelsängarna.
Som pyjamaspartaj när man var liten.




För morgonen därpå var det dags för trion Sara, Erika och Empan att dra vidare.
De andra två skulle stanna och dyka. Uhhh så gött, just då ångrar man att dykcertet inte blev av på Malta, jädra bihålor!
Men snorkling duger fint det med, kostar mindre och enklare!




Tisdag morgon vid 9 tiden skulle man stå här i leråkern och vänta in bussen mot Phuket.
Det skulle vara en AC buss.
Det kom en buss som såg sådan ut.
Den saktade in, öpnnade dörren och vi närmade oss.
När vi kom fram... ja då stängdes dörren och chaffisen ställde sig på gasen.
Snopet stod vi kvar och tittade efter bussen. Tittade sedan på varandra och såg ut som fågelholkar innan vi börja garva.
På restaurangen bakom sa de att det inte var den bussen. Tur.

Bussen kom.
Det var inte alls samma standard på den bussen.
Hurdimurdibussen.

Vi möttes av mannen med den rakaste mest overkliga tandraden ever.
Han skramlade med sin plåtlåda och vinglade sig mellan sätane och tog betalt.



Alla fick raka fina biljetter.
Vi fick våra i en blöt hög.
Tack.

När bussen gasade iväg föll Saras säte bak.
När de bromsade in föll mitt framåt som en fällkniv.
Ja vi skratta så vi gick av.
ACn fanns i droppfrom ovanför oss från svarta små fläktar.
Skakandes försökte jag skriva ett sms till P om vad vi just satt på.
Skakigt och skrattigt.

I cirka 2 timmar skumpade runt i den ruttna bussen som sviktade i golvet när man gick på det.
Väl framme i Phuket fick vi snabbt tag på båtbiljetter över till Phi Phi och en taxi till hamnen.




Här känns det tryggt att åka båt!

Vi hade någon timmes väntan i hamnen. Vi käka lite och väntade mest. När det var en halvtimme kvar insåg vi att vi skulle ha växlat in vår biljett till en ny biljett.
Bara det att vi hade haft ett tag på oss, och alla kom ju på detta samtidigt.
En sjuk kö bildades. Lika sjukt mycket folk skulle på båten.

Till varje pris skulle alla med. Väskorna las i en hög mitt på båten och människorna trängde sig på.
Inte en centimeter till godo tror jag.
Hahaha.

Längst bak var båten packad med mat som skulle till Phi Phi.
Mitt i solen låg ägg, kyckling, skaldjur, frukt, grönt och lite annat götta.
Det är ju Thailand!





Men så snabbt man glömmer väntan och trängsel.
När man får vinden i håret och solen mot huden är det skönt igen!




På eftermiddagen hade vi landat på Phi Phi.
Vad som hände där får ni veta nästa gång jag fortsätter om Thai.


e.

så här gla var jag innan Ps personalfest på stadshotellet i lördags.
där fick vi supergod trerätters middag, övernattning och frukostbuffé.
en perfekt mysmorgon på söndagen för oss eftersom jag inte orkat vara vaken varken på lördagkvällen eller på fredagkvällen. på fredagen när supersöta P firade min födelsedag med att bjuda på HK sushi, baka tårta och ge mig paket.
men jetlagen har tagit ett stadigt grepp om mig efter denna resa.
det är först idag jag känner mig något mänskligare.





e.

våra toktrevliga guide.



ja det var ju inte dåligt snorkelsikte kan jag ju meddela.

Similan Islands, de vita strändernas öar, de tukosa havens hav.
Lord ge mig bara en liten minut där igen.
Få snorkla bland de färgglada fiskarna och njuta av den extremt finkorniga sanden.
Önskar jag hade haft en undervattenskamera.
Häftigaste känslan var när jag simmade nära bergskanten och som flög med fiskarna bakom krönet om berget.

Dagen jag och Sara åkte på var dagen alla åkte, tyvärr.
Men bara man tänkte bort alla ryssar som posade hejvilt på klippor och gned in sig i sanden för att få den sexigaste bilden av sin flickvän/pojkvän så vara Similan underbart.
Vi har även haft tur då vi bokade sent dagen innan var det fullt på alla turer. Sen hittade vi vår vän med lockig lugg som hjälpte oss massor. Han ringde tillslut en vän och fick in oss liksom bakvägen på en av båtarna.

En speedboat ut till öarna, med ett företag som verkligen försökte göra det de kunde för att bevara haven.
Instruktioner om att absolut inte trampa ner på korallerna, tröjor där det på ryggen stod hur långtid det tog för allt från frukt till tunga metaller att förmultna i havet.

Jag gillade dem och vår lille guide.

Vi besökte.. hm var 4 -5 av de 9 Similan öarna?
Struntsamma vackert så det gjorde ont i ögat.



----

Här hemma i Svea planerar jag för fest på lördag.
Födelsedagskalajs!
Ska bli jädra sköj.


e.

Sara och jag började resan med en Swe(D)bus resa mot Arlanda. Inte den enklaste vägen kan tyckas då bussen mot Arlanda åkte på minsta skogsvägarna. Fram kom vi och mötte upp Barrner och Empan.

Innan jag går vidare i resan så är det alltså Jag, Sara, Linda ”Barrner”, Emelie ”Empan” som reser, i Thailand möter vi även upp Linda ”Rockis”.

Väl incheckade och klara intog de andra sin första Singha (thai öl) för resan och jag en annan underlig öl till en burgare. Äntligen var vi på väg även om vägen var lång till Thailand.

rastlösheten töms ut åt fel håll på rullbandet i Peking.


Första planet var en ca 10 tim flygning till Peking och en ENORM flygplats utan innehåll. Ett skal. De butiker som fanns var alla likadana. Efter några timmars väntan där flög vi vidare mot Bangkok. Minns inte riktigt hur länge, men hem tog det ca 5 tim så antar att det var det samma dit. I Bangkok slänger vi av oss gympapjucksen och på med flippisarna!!!! Wohooo!!!

Innan nästa inrikes flyg tog vi oss en sväng ut. För att äntligen få känna väggen.

Den fuktiga luften slog välbekant emot oss. Så mycket minnen den där luften bär med sig även om det denna gången var i ett land jag aldrig besökt.

Sista flyget på ca en timme tog oss till Phuket där vi planerat att stanna en natt för att dagen efter ta oss upp mot Khao Lak. På flygplatsen hittade vi en taxisnubbe som erbjöd oss taxa för ca 100 sek var upp till Khao Lak. TAGET! En bilresa på ca 1,5 timme för det priset är inte dåligt. Skönt att få komma till rätt ställe direkt också. Väl där var det BECK svart och vi såg inte smack. Hade det varit i Svea hade taxichaffisen släppt av oss och sagt Khao Lak.

Gästvänligheten visade sig redan här då chaffisen hjälpte oss att hitta ett boende. Det var fullt överallt och vi kände väl att hoppet sjönk allt mer när ställe efter ställe var fullbokat. Tillslut hade vi turen att få ett rum för 4! Inte ofta det finns rum med 2 dubbelsängar.

Den duschen efter den resan var guldvärd. Sedan somnade alla utom jag som låg pigg som en mört och tittade ut i mörkret.

Morgonen kom och jag hade tillslut somnat.

När vi tittade ut hade vi ingen aning om vart vi var eftersom det var så svart när vi kom. En fem minuters promenad från stranden. Innan vi begav oss till den kom en kvinna och frågade om jag ville ha äggröra eller stekt ägg. Frukosten på detta ställe innebar att de stekte ägg på något sätt på några torra brödskivor. Efter fick man färsk ananas och vattenmelon. Bad man om något att dricka utom deras nescafe eller te så kom det EFTER man ätit det torra brödet. Haha.

Nog om det. Vi gick till stranden och njöt av den långa horisonten. Sara och jag var först ut, de andra två sussa lite längre. 

Sara överraskade med en HEL färsk ananas när vi låg på våra saronger och lapa sol. SÅ GOTT! Senare mötte vi upp Barrner och Empan. De hade hittade ett mysigt litet strandhäng med sjukt trevlig personal. De hade en bunge utan väggar som de gav massage i till vågornas ljud.

Jag nöjde mig med att starta semestern med en pedikyr för en 50 lapp. Nagellacket sitter kvar än idag, om än lite blekt i färgen så sitter det som berget.

På detta stället smakade jag även den första thaimaten och jag tror fasen den var den bästa på hela resan. En enkel rätt med chashewnötter och räkor men ack så gott. Aldrig ätit mat tidigare som den som görs i Thailand. Thaimat här hemma kan ju gå och lägga sig.

På denna stranden hängde vi första dagarna i Khao Lak för att komma in i semester flowet.



Här satt vi tills solen gick ner och det var dags att duscha.
För att inmundiga middag på kvällen.



Kokosmjölk och curry med räkor, räkor var förövrigt mitt paradinnehåll under resan. Så god fisk och skaldjur där.



En kall Chang. Chang blev favvoölen.
Önskar den fanns här.



Papayasallad.



Någon form av räkor och ananas Sara käka.


Som sagt makalösmat och det är nog det bortsett från värmen, solen, badet och semester jag kommer sakna mest!


När vi kommit in i semestermoodet efter några dagar var det dags för lite rörelse.
Men det var i i nästa inlägg, snorkling vid underbara Similan Islands!



Nu ska jag skära upp en ananas, troligen inte hälften så god som den färska i Thai, men det är bara att vänja sig.
De två veckorna känns plötsligt som de aldrig hänt eller som det var hundra år sedan.
Det är svinkallt igen.


e.

maten.
värmen.
dofterna.
stämningen.

jag blundar och minns.
vill redan tillbaka.
speciellt som kylan biter i mina kinder.

det som är det fina med resor är att man uppskattar livet så enormt.
man uppskattar möjligheten att få uppleva en resa.
uppskattar det fina man har att komma hem till.
uppskattar att det är rent under fötterna på golvet hemma.
att lakana är mjuka och att inget sandkorn stör mig.
uppskattar att en varm P ligger bredvid.
uppskattar rent vatten i kranen.
uppskattar.

resor ger perspektiv och tacksamhet.

resor ger erfarenhet och minnen som aldrig glöms.

just nu vill jag inte titta på bilderna.
längtar tillbaka för mycket.
dessutom väntar jag på Saras bilder.
när jag fått dem ska jag börja thaiblogga.

då får ni se resan

Khao Lak -> Phi Phi -> Koh Lanta -> Krabi -> Bangkok

så blev vår rutt.
snart får ni se den.
så länge får ni se delar av den underbara shoppingen.



röd och fin Miu Miu plånka.
äkta. verkligen.



kinesisk tax free var billigare än thais.
lyxvodka.



converse all star. låga smala varianten. i vitt skinn.



våren... kom!






billigt smink.
roligt smink.



en av två ringar jag köpte.
köpte även örhängen och nedanvisande armband.




alles fur alles blir det endel.



typ som denna bild.
väskor, tröjor, presenter, ljusslinga, morgonrock och mycket annat.
här fattas ändå 3 linnen och ett par fiskarbyxor som hänger på tvättorkning.

ni lär få se mer under tiden jag använder det här i bloggen.

nu ska jag försöka plocka i ordning.
kanske sova lite.
har lite sömn att ta igen efter typ 1½ dygns resa.



uppdaterar med en lite outfit.
ett nytt linne. ny ring.
lite solbränna och blekt hår.
nu ska jag busa med syskonbarn.




e.

ungefar sahar ser det ut nu.
manga turer med bat och rosa naglar gjorda i en billig pedikyr forsta dagen.


online.
vi havet, pa Koh Lanta.
25 kr kostar 1 timmes laptop att ta med sig.
hur bra som allra helst.

battre an allra helst ar Thailand.
forvantingar och rykten gar om detta land.
omtalat och exploaterat.
men allt ar sant.
allt ar underbart.

du kan fa det precis som du vill ha din semester.

langre inlagg och utlagg kommer givetvs nar jag kommer hem.

i korthet ar vi hittills:

kommit in i stamaningen i Khao Lak, akt till Similan Island for att upptacka massa turister och paradiset, utforskat det nya Phi Phi som inte alls enligt Empan ar vad det varit. Empan bjussa pa buckets och vi tog seden dit vi kom pa Phi Phi och blev endel av nagot som kunde liknas vid ett full moon party. dagen efter intog the Devli Empan och jag och Sara rymde med longtail for att SE Phi Phis akta jag.
OM vi fick.
jag har hittat stranden jag vill tillbaka till och bo pa nasta gang Thailand besoks.
akt galen bussresa for Khao Lak till Phuket, vidare med baten som tog hela varldens befolkning och dess vaskor pa sig over till Phi Phi.
bott pa skrapstallen saval som lite lyxigare stallen.
det sist namnda agnar vi tva natter at just nu.


sa du kan fa Thailand PRECIS som du vill.
men jag rekomenderar backpacking.
for da kan du ta det du vill ha just for dagen.
det gor vi.

imorgon kanske vi lamnar lyxen och drar ut pa en kanot eller gar i djunglen.

ingen som vet ingen som vet.

bara att livet ar gott!


e.

hurrrtigt värre ser det ut.
en stor backpack och en lite ryggsäck som handbage är min packning.
den rosa tröja är min jacka och jag laddar för nästan ett dygns resa till Thailando.

ta hand om er, får se när bloggen uppdateras här näst.
om inte där så om 2 veckor cirka.

so long lovebirds!



det är daaaaags!


e.

hotellfrukosten smakade prefa trots alldeles för tidig morgon för att vara första semesterdagen.




packdags.

packar ALLTID för mycket.
hur ska det sluta nu då när jag måste packa MINDRE än LITE?


nu pausar jag och får lite Millan-Agnes påfyllning annars får jag abstinens.
å så Syster-tid såklart!


1 dag kvar......


e.

så hiskeligt trött att jag varken vet ut eller in.
min insats på jobbet idag är inget jag skryter över.
jag trodde verkligen jag skulle somna stående.

efter helgjobb och femte dagen på den helgen och redan check out för semester i skallen så blir man inte så pigg.
dessutom hade jag en inskolning med mig som var ganska självgående.
så jag var mittemellan allt och gjorde liksom det jag blev tillsagd och behövde inte ha alla bollar i luften själv.
då märktes tröttheten än mer.

nedräkningen med Sara pågick under dagen.

när vi sedan gick skuttade jag över till mor och far.
tog en powernap innan de bjöd oss på mat.

imorgon är dag 1 på semestern.
den börjas med hotellfrukost med Sara och Anna.
likie.


på torsdag börjar semestern for real.
då möter vi upp Barrner och Empan på Arlanda.
åh doften av ARN.



kanske guppar vi runt i Thailando såhär med?
lite turkosare vatten då.



2 dagar kvar.....


e.