sugarfree knee.



en veckas sockerfrihet.
känns inte som nägon frihet.
suget sitter fortfarande kvar.
efter en liten bit sött.
bara lite då????

nepp.
fram till dagen innan Thailand.
sedan blir det sockerfritt på vardagar.
dock är vardagar ett diffust begrepp för mig.
jobbar jag helg kan helg lika gärna bli en tisdag.

denna helgen jobbade jag.
fick dock äran att bli bjuden på finmiddag med familjen hos mami und papi i lördags.
de vågade ta dit mig trots Calici varningar.
jag hade trots allt jobbat med de "friska" patienterna.

vi myste tills jag somnade.


jag har kommit igång med träningen och det känns bra.
jag hittade något jag aldrig trodde jag skulle gilla.
springa på löpband.
trodde verkligen INTE det var min grej.
men med rätt dagsform och rätt musik i lurarna ger det mig det jag vill få ut av träning:
svett
flås
utpumpad kropp

som spinning ger mig.
dock måste jag anpassa mig efter när passen för spinning finns, det gillar jag INTE.
därför provade jag detta i föhoppning om att hitta något jag kan göra när jag helst vill.

första gången gick förvånans värt bra.
andra gången igår, var bara skitrakt igenom, dock hade jag jobbat hela dagen och sprungit mer än jag brukar på jobbet just den dagen. så min dagsform var nog inte den bästa. huvudsaken är att man ändå kämpar sig igenom även om det inte blir lika effektivt de dagarna.
för idag gick jag på det igen och allt kändes MYCKET skönare igen.
rätt dagsform och rätt musik.

dock finns ett stort minus med i bilden.
MINA KNÄN.
som krånglat fram och tillbaka i stort sett sedan jag var tonåring.
förbannat ont efter träning, ibland under träning och ibland är det ok.

vad jag undrar är om jag förbättrar det med ATT träna, kanske är jag bara lite stel nu efter ett långt träningsuppehåll?
eller gör jag saken värre?

det har krasat i mina knän så länge så länge.
under perioder av träning och under perioder utan träning.
kras kras låter det när jag går i trapporna.
en föreläsande läkare svarade mig att så länge det inte gör ont när jag sitter är det ingen fara.
det har jag som ett mantra vid de tillfällena då det faktiskt gör skitont.
typ ibland dagen efter jag tränat och ska gå ner för en trapp.
inte skönt.

jag får väl haffa en av knädoktorerna på jobbet helt enkelt.
men vill liksom inte få sanningen om den skulle vara är dålig.
för opereras känns INTE lockande.

värsta senariot:
få en infektion efter och hamna på isoleringssalarna på baksidan på ortopeden.
HUA!!!

så typiskt nu när jag hittat något jag gillar.
som passar mina obekväma tider.


vi kör, det kändes ju bra idag liksom!


e.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0