återhämtning.


jag ligger jädrar i mejjen efter med bloggandet.
allt efter att linda var här hann jag liksom inte med.

först fick jag ledigt nästan en hel vecka och umgicks så mycket det bara gick med Linda.
sedan kom en jobb vecka innan en roadtrip på över 100 mil gick av stapeln.
sedan dess har jag bara jobbat och liksom inte hunnit med vad jag gjort.

den där 100 mils helgen var ju då vi drog till kusten x 2 för att sedan göra en U-sväng rätt upp mot dalarna.

stopp 1 på kusten har jag visat er.
fjällbacka.

stopp 2 var Bua.
ett ställe söder om götet.


vägen neråt landet.


alvar jagade min externa blixt i lycka.


alla fem.


dukade upp till en k-skiva.
stora fönster som vätte mot ett stormigt hav och ilsket regn.


fläder och dill.


fina glas att hälla flädern i.





P och jag var bara där en kväll.
vi hade ett bröllop att beskåda.
en underbar fest för deras glada dag.
här får ni en helsmygis på min fin fina kusin och hennes äkta man.




efter denna känslostormiga helg gjorde jag sista veckan på onkologen.
jobb måndag till måndag och ledig 1 dag mitt i den veckan.
känslorna låg och dallrade på ytan hela den veckan.
detta bröllopet var ett glatt, lyckligt superbra och hederligt bröllop.
men under utan finns något svårt och ofattbart.
det kom över mig den veckan.
Magnus och Sofie.
två superstarka hjältar.

om jag ska återgå till jobbet så har jag i veckan bytt arbetsplats.
från Onkologen (cancersjuka) till Ortopeden (benbrott m.m)
alltså från natt till dag eller från dag till natt.

finns det en likhet mellan avdelningarna förutom att de ligger bredvid varandra och således huserar på samma våningsplan?
nej jag tror inte det.

so far so good på orto.

dock tittar jag lite extra bort mot onkologen.
saknar mina kollegor där borta.
känner mig vilsen då alla rutiner jag just fått ett flow i är bortblåsta och nya ska läras in.
jag undrar var alla läkarna är?
jag undrar var gemenskapen mellan syrror/uskor och läkare är?
jag undrar vad som gäller och hur man nu jobbar?
allt är nygammalt liksom.
hade ju praktik på orto. sakta men säkert kommer det tillbaka.

framförallt undrar jag...
... vad fan är alla mediciner, dropp och injektioner som jag sprungit med hela sommaren?!?!?!?


som natt och dag.

på orto får de gå hem och vara FRISKA om de inte är sjuka innan vill säga.
här är de inte drabbade på samma sätt.
in och ut.
känns skönt att kunna se en frisk kropp igen.


e.







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0