alltid nervöst första gågngen man ska entra ett nytt ställe.
mest för att jag inte har koll vart jag ska.
och varför egentligen?
ingen förväntar sig att jag som ny sak veta.
det finns alltid folk att fråga, allt som oftast har det heller inget emot att svara.
dessutom svarar de på svenska och jag kan fråga på... svenska.



när jag väl kommit till rätta på mitt blivande jobb som jag gästspelade på idag inför sommaren så var vilsenheten borta.
kanske var det inget amerikanskt emergency room MEN det var så fruktansvärt skönt att vara på ett sjukhus där de pratade svenska.
jag förstod ALLT. precis ALLT.
från vart alla förråd låg till vilka läkemedel de pratade om.
så skönt.

att så enkelt kan vara så skönt.

dock kommer jag alltid längta efter American ER ala City Akuten.
där man spänt väntade på ett
"Yellow Trauma is incoming, prepair emergency room"
och trauma teamet ställde upp i trauma rummet väntandes på ambulansen.

just DET kommer jag nog aldrig få höra igen.
något liknande kommer jag kanske få vara med om, i Svea.
då när jag hittat min roll som sjuksköterska.
för jag vill inte stå där som ny.

istället ska jag handskas med cancersjuka och dess anhöriga.
ingen enkel match det heller.
men det känns som en utmanande spännande match att börja med!


e.