det är mitt i veckan.
jag är blöt i håret. jag är trött i musklerna. jag är mätt.
i natt ramlade två tavlor ovan sängen ner. då vart jag rädd. p gick på toa och jag fick lov att tända lampan när han var borta för jag vågade inte vara själv.
fick för mig att någon girat en fälla. tavlorna föll rakt ovan för mitt huvud.

ibland lägger jag upp mat och bakverk och skenet är att jag är duktig på detta.
vilket jag är. men vissa simpla saker är jag värdelös på.
koka basmatiris. det är inte min grej.

jag lyssnar på elin s. det var längesen. det påminner om en tid i norra värmland.
när jag hade framkallningsvätska och fix doft på mina fingrar för jämnan.
det känslan saknar jag.
men jag saknar inte en annan känsla elin s och den tiden bar med sig.
det där fladdriga fånleende djuret som bodde i mig. som trodde och som kände så jävla mycket fel.
allt kändes rakt ut i de där fingertopparna fulla av fix och framkallningsvätska.
och känns något ut i mina fingertoppar kan jag inte hindra det. då är det för sent.
då visar jag det.
och det gjorde jag.
det gick bra ett tag. men efter ett tag ville jag bara tvätta händerna men det gick inte.

idag har jag en ännu starkare känsla. som strålar ut ur mina fingertoppar.
och det finns någon som aldrig vill att jag ska tvätta mina händer.
det ska jag heller aldrig göra.

e.