till dig.


jag saknar.
hur du kunde få ett rum att le.
hur du kunde få mina dåliga dagar till bättre dagar.
hur du lättade upp när allt kändes tungt.
hur man tog en tequila med dig.
hur spontan du kunde vara men ändå så planerad.
hur du kunde drömma dig bort i dina planer och drömmar.
hur det är att dela en hemmakväll med film och svull med dig.
hur din givmilda generösa sida inte bara yttrade sig i saker och ting utan även generositet med tid och öron att lyssna med.
hur du alltid fanns där, när man än ringde.
hur given du var och hur givet du tog din plats.
hur du trivdes med oss.
hur du sökte, letade och fann någor av det du drömde om.
hur glada vi blev för dig.

jag saknar inte.
hur allt förändrades.
vet inte vad som förändrades.
du tog inte längre din givna plats och försvann.
det kändes inte likadant längre.
det gick fort, så fort att jag fortfarande inte riktigt förstår.
förstår vad det var som förändrades och inte var lika kul längre.


och även om jag vet att du har förändrats så hoppas jag att det som jag alltid älskat med dig finns kvar.
någonstans.
den där lätta, uppmuntrande känslan.
den där generösa och tidlösa känslan.


jag saknar det jag kände.
jag känner inte nu. men ibland kommer det jag kände över mig och jag förstår att det inte finns längre.
då saknar jag.


e.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0