det är fan ingen barnlek att läsa till sjuksköterska.
jag vill bara att vissa personer ska förstå det.
jag har aldrig trott det. men många tror att det är något man läser för att det är lätt och ger jobb.
icke.
jag hade aldrig gjort allt jag gör om jag inte VILLE detta.

två dagar fick man på sig att andas ut från förra praktiken innan man kastas in i nästa.
jag hade som vanligt just kommit in i min roll och kände mig allt säkrare.
jag visste vad jag klarade själv och inte.
jag visste att Mia fanns där även när jag stod själv så visste jag att hon alltid kunde backa upp.
PLOPPPPPP!
så är man tillbaka på noll.
den osäkra kostymen kläs på för att sakta bytas till en säker.
de självklara sakerna är nu inte alls självklara.

det som är skönt är att jag har oerhört mycket mer kött på benen och kan utan tvekan gå in och göra vissa saker själv bara min handledare tillåter. min handledare.
helen. vem är du?
det får vi se på onsdag.

idag var det bara introduktion med adjunkter och rektorer. dessa adjunkter hit och dit. jag bli galen.
"å du är snäll och tar av dig mössan!"
är det första damen där framme säger som om jag gick i 7an och hade en kepa som täckte hela ansiktet.
suck. fram fick mitt feta hår komma. damn. jag skulle ju rädda det med min mössa.
sedan nämner jag att jag kanske kan ha möjlighet att få göra studiebesök på ambulansen genom en kompis som jobbar där.
akuten, dialysen, endoscopin och massa annat tipsar dom om att kanske göra besök hos.
men ambulansen. då rynkas det på näsan.
"vad ska du i en ambulans att göra?" som att det inte fanns något att lära där.
joooo kanske se hur arbetet där funkar. det är väl lika akut som på akuten. FÖR FAN ville jag säga.
jag kanske förstår deras tanke, men när man tar initiativ ska man väl inte snoppas av sådär.

dessutom har adjunkterna mage och ändra datum för våra två seminarium så att de hamnar inom loppet av nästan en vecka. de ska annars ske var tredje vecka.
inte en tanke på att vi ska hinna göra dom och maila in en disposition 3 dagar innan.
jag protesterade som vanligt men utan reslutat.


annars bjöd dom på lunch, pluspoäng.
min och saras avdelning såg rätt mysig ut och inte alls kall, steril, upplyst eller grön som det känns annars.
helen sa jag bara hej till.


dock finns ju fortfarande ett stort minus. 1 h 20 min buss varje dag fram och tillbaka.
thats life!

så fort jag kom hem och fick duscha vaknade jag igen och energin kom tillbaka när jag satt på balkongen i solen!
i entrén i karlskoga har dom en pressbyrå. det luktar kanelbulle långväg. där gick vi ett antal gånger idag.
så idag överraskade jag p med ett bullbak!
det var inte igår. kanske senaste hemkunskapen typ.
nu ska de smakas av!


solen och socker. mina fina bullar.


e.