igår när vi hade den kanske värsta föreläsningsdagen jag någonsin varit med om med det inräknat alla de gånger jag svurit och gråtit när tex matte gjort mig gråtfärdig av ilska när jag fastnar.

jag satt där och lät tankarna falla bort från Tc och Th celler en stund.
tänkte på mailen jag skickat de senaste dagarna. en lärare på malta som jag hittade på facebook och han blev mycket glad för att jag hittat honom. jag funderade varför jag helt appropå inget kunde maila allt till dnnna människa. en människa som varken varit mer eller mindre än min lärare under en måndad.

jag kom att tänka på malta. hur det förändrad så mycket i mig själv.
jag minns första dagen. då det var mulet och allt var främmande. då jag gick runt och hittade ingenstans. då jag såg alla gamla slitna men vackra byggnader jag vill köra shoots på. smsade caroline och önskade att hon och jag i vårt team var där och körde ur vår kreativitet.
ju fler veckor som gick dessto mer bleknade husen och omgivningarna. fortfarande lika vackra men jag såg dem inte längre. jag hade blivit hemmablind.
det var mitt hem för tre månader.
så är det överallt.
idag såg jag något jag inte sett i kalstad förut som exempel. det såg precis ut som en sekvens från gränderna i italien eller de små gatorna på söder i stockholm.

jag satt där i nyqvist salen och kom på att för 2 år sedan satt hein här och gjorde samma sak.
samtidigt som jag var på dutten och började en resa som skulle vara i ca 2 år.
men matla kommer alltid vara speciellt då det gjorde många upprott och nya intrång i mig.
det var liksom starten. jag trodde den började i stockholm.
men då fanns en människa kvar i mitt liv på fel sätt. det gjorde personen inte efter malta.

den där morgonen när jag skrivit mitt IELTS exam och staden vaknade.

den där natten då han tog mig till ett av europas största skeppsvarv och alla lampor mäktigt spelade en underbar bild mot havsytan.

skulle bara vilja gå kustpromenaden till skolan från carlton i morgon solen en gång till.

det var fest och fylla.
det var vänner och glädje.

men det fanns en tyst bit som bara var malta.

e.