finns det några bra slut när hjärtat ofrivilligt slår för den som skadat en?
för det är ju ett bra slut jag försöker få med allt detta. jag kommer aldrig få det.
livet är inte alltid rättvist och erhåller inte altid med förklaringar.
även den bästa kille jag träffat kunde förvandlas till en feg skit, hur ska man nu våga lita på om det var svårt förut?

medan Al Gore visar hur världen brinner upp och större problem än mina hopar sig i Babel dövas mina problem.
skönt tänker jag.
men när man kommer hem till ett brev med två papper där jag ska skriva på att hans adress inte längre är min adress och att Hamburg inte är min stad och sedan innehåller kuvertet inget mer. jag snyftar in i det tomma kuvertet.
då kan jag inget annat än att skriva det där mailet jag skulle skita i att skriva och stortjuta, igen.

marie lever trots att hennes bästa vän dog.
ida andas fast hon förlorade sin pappa.
sofie kämpar trots sjukdom.
monikas hjärta pumpar även när hon tar hand om sin man som har blivit ett paket av MS.
troligen finns björn eriks föräldrar kvar även om deras son dog i ett hål.

då ska väl min kropp orka trots ett sönder slamsat hjärta?


mina vänner är mitt allt.
en av dem åkte idag. hoppas du får en underbar resa.
kom hem snart.

e.