stellan skarsgard och astrid lindgren.

jag undrade vad benka skulle säga om han fick se min vita häst med den gyllen manen.
astrid gör mig lugn. jag skulle nog kunna lägga mig och somna nu. om jag hörde pa henne.
känns som när man var liten och hade gratit. sa där trött och sömnigt matt man blev.

allt är inte som det ska nu.
men det är tillatet. fast jag skräms pa ett sätt.
ingen skulle bry om jag gjorde det nu eller för 2 timmar sen.

harom natten drömde jag att stellan skarsgard satt bredvid mig pa en stol pa nan föreläsning. han gjorde mig vansinnigt uphetsad. han sag inte ut som stellan. han var bara stellan. han frestade mig till att vara otrogen. pa ngot vis hamnade jag i ett köpcentra/kontror/skyskrapa med upphetsningen för stellan kvar i kroppen och tokhanglades upp av bossen för ett stort fashion företag. men det var inte stellan. det var en snygg 40 arig kvinna. men jag ville ju inte ha henne fast alla apploderade. jag ville ju ha rouven. min rovi rovi.

idag är rovi i düsseldorf och idag sag jag stellan pa svts webb tv.
tack svt för er webb tv. den är underbar när man inte kan sa mkt tyska och ALLT förutom MTVs next, date my mom osv är dubbat. suck.
fast imorgon ska jag börja plugga tyska. da kanske ja kan kolla tysk tv utan att bli irriterad pa rovi som glömmer att översätta.
det är inte konstigt att det känns som det känns ibland.

jag är aldrig beroende. jag är självständig. plötsligt fanns bara jag och han i min vardag.
som kära cous sa. hon satte orden pa det hela när jag hade gratit över disken.

du kanske är hos ditt livskärlek, men nästan allt annat av ditt liv är bortbytt.. pressad över att vara lycklig, samtidigt som att det inte går att vara det när man saknar allt annat som man har haft i vardagen, allt man har langt bort.

hon sa det som stämmde. med det menar jag inte att jag inte vill vara här, att jag inte vill ha honom. det är bara en stor förändring. faktiskt.

e.


image2


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0