oktober tvatusenfem. vet inte riktigt när. men jag räknar i dagens blogg fran detta. härifran till nu har det hänt sa sjukt mycket att jag inte förstar själv hur jag fick plats med allt. även om malet fran början inte har natts än sa förändrades allt. det började med att bryta totalt med mr R. för att ga pa ett plan till en dutt. en dutt inte större en orust.
en dutt som för utomstande aldrig kommer ses som annat än en rolig resa. det var mer än sa. endast de som varit där vet. vet vilken krasch det är att lämna den.
ön har nagot magiskt med sig.
mer än sa tänker jag inte skriva. det är liksom onödigt. jag har försökt sa manga ganger. men idag är det ett ar sedan jag kraschade i ett kallt svea. helt galet. ett ar. jag som knappt kunde andas när jag vakande i min egen säng igen.
dramaqueen kallas jag nu för tiden när jag bara pratar engelska. sa kanske det är även i min sentimentalitet till dutten. överdrivet. lat det vara det da. för ingen förstar ända.

jag hade manga delmal att ta mig över innan jag nar det jag än inte ha nat. men jag har klarat sa manga delmal hittills sa jag är stolt. men inte nöjd.
dock har vissa planer ändrats och stöpts om efter omständigheter med kassa utbildningar med mera.
malet finns alltid där. men just nu finns ett annat mal här. later futtigt kanske. men det är det inte. det är hart och jävligt svart. varför ska det lata futtigt?
jag lämnar mitt land, mitt invanda liv och blir offeciellt imigrant.
det är inte hästskit det inte.
det stora malet har jag alltid där. jag jobabr pa det jämt och ständigt. dock kräver livet inkomst. sa jag ska skaffa mig ett skyddsnät parallelt som jag jobbar pa det som nätet ska skydda mig mot o det brister.
när jag har mitt skyddsnär ska jag satsa för fullt. hart och utan floskler.
vad det blir far ni se. jag är bara 23. erika har lärt sig. talamod. talamod.

jag klev pa när jag var 21. själva dutten i sig förändrade kanske inte mig sa drastiskt som det känns när ja tänker pa att det är när jag klev pa allt hände.
det är helöa vägen fran da till nu som har gjort det. och pa den vägen har jag bott pa malta 3 manader. jobbat skiter ur mig 4 manader i Svea för at satsa pa Italien ett ar vilket blev 3 manader och nu fran och till försökt skaffa mig ett liv i Hamburg de senaste 6 manderna.

till historien hör männen i mitt liv. nog för att jag vill säga att jag kommit över en av dem kommer han alltid vara där. pa nagotvis. som idag när jag skev veckans blogg och saknad fick jag ett sms da jag var saknad av denne.

första mannen är han som aldrig var den sterotypsika mannen. trots att han bade snickrar och dricker whiskey. dessutom är han lang och stalig. sadär som sterotypen ska vara.
men för mig har den rollen som han har i mitt liv aldrig varit den stereotypen. han var inte den som lag pa soffan när frun lagade mat. (beakta att pa den tiden jag sa det till mina vänner var det fortfarande ovanligt.)
han var inte den som skällde ut mig när jag gjorde skit. dock satte han mig starkt pa en stol i hallen när jag retat upp honom sa stolen gick sönder. en gang.
denna man blir sällan arg. men när han blir det märks det.
kort och gott han har alltid varit den som jag blev fran honom, den som har samvetet och tycker synd om alla och är plastret.
han är den som sällan kan säga nej. en snäll man med en underbar sagoröst jag somnat sa manga ganger till.


andra mannen är den som inte heller är nagon sterotyp. han är bara en centimeter längre än mig men det skiljer ganska manga ar mellan oss. kanske var det därför han blev manlig. han var vuxen. det tilltalade mig. det var ett farligt spel. hemligt. nästan som pa film. billigromantiksproduktion.
hon var nitton da. du tog slut pa det närmare hennes tjugo ars dag. men det tog inte slut där. spelet fortsatte.
vi spelade yatzy pa bryggan. jag har aldrig vunnit yatzy. men da vann jag.
sen skulle det dröja länge innan jag vann igen. som jag försökte. pa sa kort tid. som jag famlade runt. ingenstans hittade jag det jag sökte. inte alltid sökte jag. men innerst inne ville jag bara vinna. tvatusenfem oktober. da vann jag igen.
sedan var det ett langt härligt segertag efter det. men jag kommer alltid bli glad för ett sms här och där. de som paminner om mitt segertag.
du vet inte alls vad du gjort med mig. du har inte en blekaste aning. läser du nagon gang detta sa kanske du far veta. du tror jag blev lite ledsen. jag blev inte lite ledsen.


den tredje är den som äntligen visat vad jag är värt att fa. han som vet vad jag förtjänar. han som har en volka med trasigdörr och ett sopberg innuti men i barhyllan star en svindyr skumpaflarra.
han som ville verka mer. men du var ännu mer. mer än du vet.
du spelade lite pa din titel. det behöver du inte. spela pa dig. det är mitt.
och kunde jag skulle jag göra sverige och tyskland till ett land med samma sprak, samma system, samma avtal.
spelar ingen roll om jag inte kan det. jag ska göra tyskland till mitt ända. för du är han som räknas.
alla de andra under resans gang kan känna sig sma och bortglömda.
tva meter och isblaögon och ett stort hjärta. sa blev alla andra bort blasta.

e.


N O S T A L G I
tack