lingonsylt och leverpastej. det finns mellanmjölk och kaffe.
fil eller banan. kanske både och med havregryn.
jag struntar i vilket. här är inte  platsen.

*

jag somnade i tårar. det var så fruktansvärt tomt. det är tomt. jag kan inte ljuga. jag lever med kniven mot strupen. det gör konstant ont i magen och jag tränger undan. i attacker kommer ångesten och paniken.
klockan ringde. i duschen vällde det över mig igen. jag var inte kapabel till detta. att ta hand om andra. men det är bättre att köra igång direkt.
gjorde klart. frukost. bröd. det växte när jag såg det. börjde gråta.
pappa jag ska inte vara här! sa jag med gråten runt mig.
sedan var den känslan i kroppen hela dagen.
det regnade. det var kallt. tanterna var lika. allt var samma.
hela mitt väsen skrek att här skulle jag inte vara. inte för platsen. men för att mitt väsen ska vara med rouven.

så tog dagen slut och jag skulle få komma hem och prata med honom. lugnet kom över mig så fort jag hör honom. så fort jag ser honom. vi skickar pussar över webcamen som alltid. han är ju min. jag är ju hans. men samtidigt finns det en sak han har makten över.
efter det passade jag på att äta. lugnet låg runt mig och jag kunden äta.
sen bort till tjejerna.
döva tankar och attacker med prat om annat. skit och viktigt. men inte mina problem.
sen få tömma ur det man vill. allt eller stötar. de är där.
men jag är tyvärr fortfarande halv.
bara han kan göra mig hel igen.

timbuktu dövar nu mina tankar. inga nostalgi eller kärlekssånger att frossa i. det är som sagt inte slut. sådana tårar och sådana saker ägnar man sig åt när saker tar slut.
nu är det bara en tid av space. helst skulle jag vilja sova i 2-3 veckor vakna se vad han säger. är det inte klart vill jag somna om tills det är klart. jag måste ge han och kanske mig med denna tiden. men jag vill inte känna den.

jag älskar dig så det gör ont.

e.


vad ska jag välja?
erika, det är hon. det är kostymen du ska bära för du sa:
-ohh but it is something bumping for you here, and touch your chest.