ErikaLouiseKristin -

en vecka. manga ord.

satt i planten un blomen (ni som kan tyska vet att detta inte är vanlig tyska, det är plattdeutsch) sak samma. jag satt där i solen. skrev ett jädrans langt blivande blogg inlägg. men det var nagra dagar sedan. sa jag börjar om. kortar ner till en halv bok istället.
jag satt där utan solkräm.
en slusk slog sig ner pa stolen bredvid. fördommar. jag vill inteatt det ska se ut som min kompis är slusken. kanske var han inte sa sluskig. han hade tom med solkräm och smörjde frenetiskt. jag hade velat fraga om jag fick lite. för nu är jag saklart knallröd. kom liskom itne pa hur jag skulel fraga solkräm pa tyska? sonnencreme? kan ich bitte leinen deine sonnencreme? lät inte rätt.
när jag satt där skrev jag mycket om saknad. saknad av de som kan min ekvation. visst har jag varit bortskämd och alltid haft nan ochdär hemma manga nära kära. jag kräver inte som hemma. men en. en enda som kan mig och klickar med mig. tjejerna hemma är ju oslagbara.
allt det slog mig hart när mam och pap akte hem. därför har jag valt att itne skriva om det. för det gör mig mest nere. inte för att det var trakigt. tvärtom. underbart.ni far se det i bilder istället. men efter att jag sett körsbäret försvinna i rikting svea pa autobahn sprack det. tararna rann ocjh jkag kände bara hur langt bort allt är. önskar att alla fanns lite närmare. ensam. jo jag har ju rovi. men vi behöver bada ventliera. ha nagon att ga till nagra timmar. nagon heter lisa, linda, anna eller nat sant.
visst finns det personer här men tex angelika. vi är sa grymt oliak egentligen. känns ltie som jag har henne för att ha nagon. elakt men sant. visst är hon snäll. men det är kor med. hon är bra att fika med och hänga framför tvn med. inte sa mkt festa oc prata konstgiheter och kassa skämt med.
de fran skolan tex christina verkar som en bra tjej. men hon jobbar 24 om dygnet sa henne träffar man bara i skolan.
som du kände i usa linda, när dina vänenr gick skottkärra pa gatan och du hade dom för att de just da inte fanns nan bättre. bättre än inget. sa är det lite med angelika.
sa i lördags när jag ville att ni skulle vara här eller att linda johanna satt i soffan när vi skulle ut tog jag saken i egna händer. jag och rovi behövde ga ut själva med egna kompisar. det behövs. sa jag gick ut med grannen och hennes tysktalande kompisr.det var väl ok. men man fattar ju hälften. sen att jag blev för full var ju ingen hit. och när rovi la pa i örat pa mig blev jag förbannad och när vi möttes upp blev jag förbannad och drog hem. dumt erika dumt. vakande med alla kläder och jackan pa. nej det var inte sa lyckat.
behöver i alla fall en som kan min ekvation (utöver rovi).
för jag gillar verkligen hamburg och rovi är världens finaste. karlstad vill jag inte ha nu. jag vill va här ju!
vi grillade hos hans mamma pa söndagen det var nice. fast jag fick ga och spy i hemlighet. tsatziki efter kreta funkar inte. jag madde aldrig daligt av det där. när vi at gyros varje natt med tsatziki i. jag spyde aldrig av det. men pa nagot vis efter det kan jag inte äta kebab eller tsatziki när jag är full eller bakfull. igar at vi tsatiziki. sa gick det med det.

fran det enda till det andra.
mina drömmar,
jag ser aldrig ansikten i drömmar. aldrig. bara tva ganger förut har jag sett det. det har varit när linda dött och jag ser hennes ansikte när hon är död. det där har skrämt mig varje gang som om det vore en sanndröm.
häromnatten drömde jag om lidberg i grön blus med vita prickar. vi var i nan sorts matsal och lidberg skulle till en speciell rätt pa vaning tva. hon var alldeles salig över maten som serverades sa hon sprang bort. tappade bort henne. men sedan sag jag den prickiga blusen sitta ner och jag drog mig ditat. hon hade stt sig vid marie.och det var nagon mer där. anna. ingman. hon satt där levandes igen och log sadär som bara anna gjorde. marie var helt sjukt lycklig saklart. hon kramade och höll i anna. kunde inte släppa henne och ingen klandrade henne. hon var tillbaka.
marie pratade o pratade berättade för allt och alla vem anna var. alla var sa glada.
till saken hör att jag sag annas ansikte. klart och tydligt.
döda människors ansikten.
i natt drömde jag äckligt. jag var tillbaka pa jobbet. inne i annexet. damen med bla 12 nayckeln som har en psykiks obalans och ibland i verkligheter rullar ut i trapphuset och ska ta hissen ner gjorde det samma i min dröm.
jag kom ut fran granndörren och hon hade den där blicken hon har när hon gar in i de där underliga tankarna. blicken som är liksom genomskimnlig och franvarande. hon bara stirrade pa mig. som om allt var mitt fel.
sag blod. blod fran hennes fot. jag undrade om jag skulle ringa sköteska först som man enligt regeln ska eller 112 med en gang. hissen var öppen. jag gick mot henne för att hjälpa henne in och sag mer vad som hänt. lite mindre än halva foten lag inne i hissen. hon hade klämt sig i hissen och nu lag tadelen i hissen.
ambulans direkt tänkte jag.
sen sa nagon att jag skulle ha ring sköterskan först för sa var reglerna. men jösses.
sen vakande jag.

tillbaka till verkligheten. appropa fötter. min fot och min ta. idag aterbesök hos fru doktor. väntan väntan. sen sa dom att tan inte läker som den ska. själva tumördelen ser ok ut men lite längre ner är det fortfarande irriterat och rött. sa blir det inte bättre maste jag göra en till operation. men halla det är en ta!!!!!
sa de fick kalla in en kollega till fru doktor. sa nu stod 2 doktorer och en sköterska och tittade. den nya fru doktor petade och vred med langa tops pa den irriterade huden. AJ AJ AJ.
sen puttade vi i silvernitrat och skrev upp mig pa en ny antibitikakur. silvernitrat är inte skönt i ett varigt sar. ska tillbaka imorgon och fa mer nitrat. bläää. huden blir svart av det men jag ska inte oroa mig. ehhh ok.

och till er som fyllt ar, smsat mig osv. pa nagotvis kan jag iten fylla pa mitt kontantkort. sa jag har inte kunnat svara.

sa kom det just ett pling "lyssnar pa kent och tänker pa dig. hm.. saknar dig märker jag :)"
där kom den. det var ju fint.

e.