Så kom vi i land efter Similan Islands och Rockis hade anslutit vår grupp.
Dock skulle det bara bli denna natten jag, Sara och Empan träffade henne.
Vi gjorde Khao Laks marknad på kvällen och åkte den typiska flaktaxin hem och kröp ner med Rockis som femte person mellan oss i de 2 dubbelsängarna.
Som pyjamaspartaj när man var liten.




För morgonen därpå var det dags för trion Sara, Erika och Empan att dra vidare.
De andra två skulle stanna och dyka. Uhhh så gött, just då ångrar man att dykcertet inte blev av på Malta, jädra bihålor!
Men snorkling duger fint det med, kostar mindre och enklare!




Tisdag morgon vid 9 tiden skulle man stå här i leråkern och vänta in bussen mot Phuket.
Det skulle vara en AC buss.
Det kom en buss som såg sådan ut.
Den saktade in, öpnnade dörren och vi närmade oss.
När vi kom fram... ja då stängdes dörren och chaffisen ställde sig på gasen.
Snopet stod vi kvar och tittade efter bussen. Tittade sedan på varandra och såg ut som fågelholkar innan vi börja garva.
På restaurangen bakom sa de att det inte var den bussen. Tur.

Bussen kom.
Det var inte alls samma standard på den bussen.
Hurdimurdibussen.

Vi möttes av mannen med den rakaste mest overkliga tandraden ever.
Han skramlade med sin plåtlåda och vinglade sig mellan sätane och tog betalt.



Alla fick raka fina biljetter.
Vi fick våra i en blöt hög.
Tack.

När bussen gasade iväg föll Saras säte bak.
När de bromsade in föll mitt framåt som en fällkniv.
Ja vi skratta så vi gick av.
ACn fanns i droppfrom ovanför oss från svarta små fläktar.
Skakandes försökte jag skriva ett sms till P om vad vi just satt på.
Skakigt och skrattigt.

I cirka 2 timmar skumpade runt i den ruttna bussen som sviktade i golvet när man gick på det.
Väl framme i Phuket fick vi snabbt tag på båtbiljetter över till Phi Phi och en taxi till hamnen.




Här känns det tryggt att åka båt!

Vi hade någon timmes väntan i hamnen. Vi käka lite och väntade mest. När det var en halvtimme kvar insåg vi att vi skulle ha växlat in vår biljett till en ny biljett.
Bara det att vi hade haft ett tag på oss, och alla kom ju på detta samtidigt.
En sjuk kö bildades. Lika sjukt mycket folk skulle på båten.

Till varje pris skulle alla med. Väskorna las i en hög mitt på båten och människorna trängde sig på.
Inte en centimeter till godo tror jag.
Hahaha.

Längst bak var båten packad med mat som skulle till Phi Phi.
Mitt i solen låg ägg, kyckling, skaldjur, frukt, grönt och lite annat götta.
Det är ju Thailand!





Men så snabbt man glömmer väntan och trängsel.
När man får vinden i håret och solen mot huden är det skönt igen!




På eftermiddagen hade vi landat på Phi Phi.
Vad som hände där får ni veta nästa gång jag fortsätter om Thai.


e.