Sara och jag började resan med en Swe(D)bus resa mot Arlanda. Inte den enklaste vägen kan tyckas då bussen mot Arlanda åkte på minsta skogsvägarna. Fram kom vi och mötte upp Barrner och Empan.

Innan jag går vidare i resan så är det alltså Jag, Sara, Linda ”Barrner”, Emelie ”Empan” som reser, i Thailand möter vi även upp Linda ”Rockis”.

Väl incheckade och klara intog de andra sin första Singha (thai öl) för resan och jag en annan underlig öl till en burgare. Äntligen var vi på väg även om vägen var lång till Thailand.

rastlösheten töms ut åt fel håll på rullbandet i Peking.


Första planet var en ca 10 tim flygning till Peking och en ENORM flygplats utan innehåll. Ett skal. De butiker som fanns var alla likadana. Efter några timmars väntan där flög vi vidare mot Bangkok. Minns inte riktigt hur länge, men hem tog det ca 5 tim så antar att det var det samma dit. I Bangkok slänger vi av oss gympapjucksen och på med flippisarna!!!! Wohooo!!!

Innan nästa inrikes flyg tog vi oss en sväng ut. För att äntligen få känna väggen.

Den fuktiga luften slog välbekant emot oss. Så mycket minnen den där luften bär med sig även om det denna gången var i ett land jag aldrig besökt.

Sista flyget på ca en timme tog oss till Phuket där vi planerat att stanna en natt för att dagen efter ta oss upp mot Khao Lak. På flygplatsen hittade vi en taxisnubbe som erbjöd oss taxa för ca 100 sek var upp till Khao Lak. TAGET! En bilresa på ca 1,5 timme för det priset är inte dåligt. Skönt att få komma till rätt ställe direkt också. Väl där var det BECK svart och vi såg inte smack. Hade det varit i Svea hade taxichaffisen släppt av oss och sagt Khao Lak.

Gästvänligheten visade sig redan här då chaffisen hjälpte oss att hitta ett boende. Det var fullt överallt och vi kände väl att hoppet sjönk allt mer när ställe efter ställe var fullbokat. Tillslut hade vi turen att få ett rum för 4! Inte ofta det finns rum med 2 dubbelsängar.

Den duschen efter den resan var guldvärd. Sedan somnade alla utom jag som låg pigg som en mört och tittade ut i mörkret.

Morgonen kom och jag hade tillslut somnat.

När vi tittade ut hade vi ingen aning om vart vi var eftersom det var så svart när vi kom. En fem minuters promenad från stranden. Innan vi begav oss till den kom en kvinna och frågade om jag ville ha äggröra eller stekt ägg. Frukosten på detta ställe innebar att de stekte ägg på något sätt på några torra brödskivor. Efter fick man färsk ananas och vattenmelon. Bad man om något att dricka utom deras nescafe eller te så kom det EFTER man ätit det torra brödet. Haha.

Nog om det. Vi gick till stranden och njöt av den långa horisonten. Sara och jag var först ut, de andra två sussa lite längre. 

Sara överraskade med en HEL färsk ananas när vi låg på våra saronger och lapa sol. SÅ GOTT! Senare mötte vi upp Barrner och Empan. De hade hittade ett mysigt litet strandhäng med sjukt trevlig personal. De hade en bunge utan väggar som de gav massage i till vågornas ljud.

Jag nöjde mig med att starta semestern med en pedikyr för en 50 lapp. Nagellacket sitter kvar än idag, om än lite blekt i färgen så sitter det som berget.

På detta stället smakade jag även den första thaimaten och jag tror fasen den var den bästa på hela resan. En enkel rätt med chashewnötter och räkor men ack så gott. Aldrig ätit mat tidigare som den som görs i Thailand. Thaimat här hemma kan ju gå och lägga sig.

På denna stranden hängde vi första dagarna i Khao Lak för att komma in i semester flowet.



Här satt vi tills solen gick ner och det var dags att duscha.
För att inmundiga middag på kvällen.



Kokosmjölk och curry med räkor, räkor var förövrigt mitt paradinnehåll under resan. Så god fisk och skaldjur där.



En kall Chang. Chang blev favvoölen.
Önskar den fanns här.



Papayasallad.



Någon form av räkor och ananas Sara käka.


Som sagt makalösmat och det är nog det bortsett från värmen, solen, badet och semester jag kommer sakna mest!


När vi kommit in i semestermoodet efter några dagar var det dags för lite rörelse.
Men det var i i nästa inlägg, snorkling vid underbara Similan Islands!



Nu ska jag skära upp en ananas, troligen inte hälften så god som den färska i Thai, men det är bara att vänja sig.
De två veckorna känns plötsligt som de aldrig hänt eller som det var hundra år sedan.
Det är svinkallt igen.


e.