För tre år sedan stod jag solbränd och tokigt solblond i håret hemma i Karlstad, igen. Elin hade just fått Alvar. Sommaren på Cypern hade gjort mitt brustna hjärta gott, även om jag var långt ifrån redo att kalla det läkt. Men jag hade kommit en bit. Mitt i allt hade jag sökt Sjuksköterskeprogrammet och blivit antagen.

Universitetet. Något jag inte riktigt gillade i min tanke. Något som skrämde lite.

Ett par veckor innan skolstart hade jag landat. Det var länge sedan jag bott fast i Karlstad då. Idén var att prova att bo hemma för att dryga ut CSN, den idén gav jag upp innan jag ens kommit hem. Pang bom fick jag ta det lediga som fanns. En studentlägenhet på 20 kvm. Dock mysig och fräsch.

Plötsligt drog utbildningen igång och det med besked.

Dag ett kastades jag in i nollning och allt vad det innebär. Minns att vi köpte starköl i Gläntan för vi hade inget med oss. Gläntan är skolans café. De hade starköl. Det har de inte längre. Dag ett fann jag även någon som skulle bli en vän att räkna med, Miss Barrner. Vi hamnade i samma LILA-nollelag och körde ALL IN!

Redan efter två veckor var det dags för TENTA!!! Min största skräck med universitetet. Mitt i nollningsdimman dessutom. Det skulle visa sig att den första tentan var en bråkdel så stor som alla andra kommande och vi klarade den fint. Efter detta bullrade termin 1 på i ett högt tempo, med tentor som avlöste varandra med våra tentafester.

Efter den första STORA anatomitentan vaknade jag upp bredvid min idag stora kärlek och sambo, Pär. Det mesta i mitt privatliv var rätt snurrigt då och seriös hade jag tänkt vänta med tills hjärtat helt återhämtat sig. Men vad gör man, när han står där?



Sen hade vi tack-sittning. Tack till de som ordnat våra nollning.
Där var nog då jag insåg att P ville ha mig. På riktigt.
Han sprang från Kronoparken till mig på Herrhagen.
Med strumpbyxor på sig.
Till sin Luigi.

För det hade varit maskerad med tema Kändisar.


Lätt den bästa kostym jag någonsin haft.
Vi vann bäst utklädda tjejer!

Första terminens tentor klarades galant av ett jädrigt strukturerat pluggande.
Glukokortikoider, femur, humerus, cellsyntes, candida albicans och en massa annat misch masch.

Jullovet höll nog i sig endast några dagar innan termin 2 tog fart. Vi tog nog alla ett djupt andetag inför förväntan på ett liknande tempo som i termin 1. Men när termin 2 började förstod vi ingenting. Få föreläsningar, massa grupparbeten, få tentor och flummiga ämnen som gjorde att det kändes som om vi bytt utbildning. Vi saknade faktiskt termin 1. Vi passade på att dra till Branäs på en oförglömlig helg med ett stort gäng ur klassen.

Avslutade terminen med en tenta ingen begrep vad den skulle vara bra för. Sommaren kom och jag var nykär och Miss Barrner ny separerad. DÅ drog vi till Åland för att jobba. Vår klasskompis Sofia "Åland" bodde där om sommaren.  En resa vi sent kommer glömma. Förmodligen stärkte den oss även om den stundtals tärde.

Väl hemma blev jag och P äntligen sambos. Termin 3 tog fart. En termin i liknande tempo med termin 1 och uni. Bibblan var åter vårt hem långa eftermiddagar och ibland kvällar. Måttet hölls och vi betade av tentorna som i en korvstoppningsmaskin.

Davva var expert på pluggfika och sockerkoma.

I denna veva gick även Läkemedelsräkningstentorna man var tvungen att ha 100% rätt på. Oavsett fel fick man göra om dem. En kurs vi tentade av på vårt eget ansvar inför termin 6 då man ICKE fick fortsätta med termin 6 om inte dessa var klara. Åh denna läkemedelsräkning. Jag trodde helt säkert att jag missat nr 2 av tentorna IGEN. Av en slump gick jag in på mina resultat och hittar till min lycka ett G på 1 och 2 av dessa tentor. I två månader hade jag trott att jag skulle få räkna igen.

Termin 3 innebar även första praktiken. Löjliga tre veckor som undersköterskor. I Arvika för min del. Pendla är något jag ALDRIG kommer utsätta mig frivilligt för. Fick dock uppleva den bästa undersköterskan jag mött!


Jullovet den terminen var inget lov att prata om. Vi avslutade med något större, tenta eller seminarium. Dessutom startade vi med en ny tenta. Så jul var plugg. Efter det började termin 4 och klassen slogs ut i hela Värmland på 18 veckors praktik.

Jag drog min första resa till Kristinehamn och slutenpsyk på Marieberg. Jag minns hur jag först virrade runt med bilen i morgonmörkret på området och hittade aldrig rätt. Sedan när jag klev ur bilen hamnade jag i en källarkorridor från 1805 och såg hur tvångströjorna kom krypandes emot mig. Tillslut trillade jag in bakvägen genom ett kök i ett personalrum. Där var det endast några levande ljus som mysigt lös upp rummet. Morgonen jag kom var efter en hektisk natt med flera akut inläggningar i bältessäng. Det lugnade dock ner sig när jag var där. Jag guidades genom psykpraktiken av sköna Birgitta. Fick med mig en bra och givande bild av psykiska sjukdomar och hur VEM SOM HELST kan drabbas av detta och hur utsatt man då blir.

Nästa anhalt var till min lycka Karlstad, dock så långt bort i stan man kan komma, Skåre Vårdcentral. Anki höll ställningarna med mig under tre veckor där. Jag hade noll förväntan på VC praktiken, men den var faktiskt rolig!

Snön började smälta och jag kunde plocka fram cykeln för min första sex veckors praktik på CSK, grymma ortopeden där Mia tog hand om mig. Hon var guld och lärde mig MASSOR!

Tilläggas bör att inte en paus på dessa 18 veckor gavs, INTE EN! Att ha fått 1-2 veckor i skolan hade förbättrat sista praktiken.

Då var man trött och mätt på  nya intryck. Att för fjärde gången träffa nya människor och lära sig nya rutiner tog emot. Att min sista sex veckors placering dessutom låg i Karlskoga gjorde inte saken bättre. Jag var som ett utsketet äppelmos om kvällarna. Helene som handledde mig var tôpp, jag ber som ursäkt om inte jag var det. För just då hade jag ingen tôpp.

Belöningen efter 18 veckors praktik var en stor tenta på allt! Gôtt! Men det var gôtt ute och vi hängde på bryggorna vid museet och pluggade i solen. Kanske inte stans bästa effektivitet. Nu började mättnaden komma och strukturen föll. Kroppen skrek efter ledigt. Det märktes sedan då jag kuggade 1 av de 3 delar tentan bestod av. Min första och sista omtenta skulle komma i höst. Dessutom av ett riktigt slarv, men men thats life!

Ett jädra tentaparty blev det inför sommaren ialf, flams och trams me´dans!

Sommaren innehöll jobb på hjärtavdelning, stooor 125 års fest där Linda (USA) överraskade med att komma! Innan sista året drog jag och P på en last minute till Samos och Grekland innan det var dags att köra igen!

HEJ UPPSATS!

Som ett litet pain-in-the-ass var det dags att ta tag i C-Uppsatsen. Jag skrev den otippat nog inte med Miss Barrner. En ny stjärna i klassen blev min kompanjon. En ny gammal stjärna för mig, Lövet. Kämpa och slit i 10 veckor. Bråk med handledarna som i slutändan misshandlett oss enligt vår examinator. Vi drog båten i hamn samma dag som jag skulle bussa till Arlanda och dra på ett av mina livsupplevelser.

Vi hade en valbar kurs i termin 5. Där kunde man välja allt från Sårvårdskurs till något helt annat på ett annat universitet. Så fanns det även en kurs som innebar observations studier i klinisk verksamhet. Då många väljer ambulans, förlossning, akuten osv som man inte annars får vara på. Vissa får åka utomlands med lite kontakthjälp via skolan.

Jag valde denna kurs med praktik. Dock valde jag en helt egen väg. Jag valde att ÄNTLIGEN få se hur käraste Linda i USA har det där borta samtidigt som jag fick uppleva amerikansk sjukvård på en akut. Eller det slutade med att jag besökte två akutmottagningar. Via stipendium kunde ekonomi biten för resan förverkligas. Plus en massa slit med papper och vaccinationer inför resan. Men det var värt ALLT! Skulle jag få göra om något i utbildningen skulle det var DET!

Hemkommen med ett lass erfarenhet rikare var det dags för JUL innan sista växeln skulle läggas in. Termin 6 startade med besked. Som om de ville att vi skulle veta att vi levde fick vi en vecka med 4 tentor!!!! Hej och välkommen liksom! Dessutom 8-17 föreläsningar näst intill dagen innan tentorna. Ja jösses att jag klarade dem är en bragd. En bragd åt oss alla. För fiiiii faaaasen vad skoltrött man var då.

Efter det var det termin 2-känsla igen. Flum bum och saker BARA FÖR ATT de ska göras.

Men sen var det dags att släppa loss fångarna på sista praktik blocket, 6+6 veckor. WIIIE! Taggad till tänderna gav jag mig mot första perioden i kommunen, Grums och boende. Pendla. Tråkpraktik. Mitt pepp föll snart till att kämpa och stå ut. Hoppet återvände när sista perioden tog fart och det var dags för CSK igen. Akutkirurgi! Innan det var dags för den var det dock en vecka i skolan. Den började med en nationell slutexamination, den var inte peppande att läsa till. Vad som helst under 3 år kunde komma. GOSH! Börja läsa allt gammalt… IGEN.  Vad skulle man läsa på? HUR?

En tenta man inte fick gå tillbaka på heller. Hade man svarat på en fråga, japp då fick man inte vända tillbaka pappret. Sumpade du ett läkemedelsräkningstal sumpade man HELA tentan.

När vi fick tentan insåg de flesta att ena patientfallet var EXAKT som en av de tentor vi hade övat på. Efter 2 timmar gick jag och Miss Barrner. Läkemedelstalet var det bara ett av och så simpelt att jag inte trodde på det.

På tentafesten den kvällen blev jag osäker, tänk om vi gått för tidigt. Några veckor senare hade ALLA klarat den! Stegen mot en färdig SSK kändes inte så långt bort ändå.

Praktiken på avd 6 var en av de bästa jag haft. Den och ortopeden. Lena och Elisabeth var underbara handledare. Den bästa huvudhandledaren jag haft, Lina. Allt var så ordnat och jädra bra. Önskar jag fick jobba där någon gång. Personalstyrkan var nice och chefen verkar töpp. Jag kommer sakna avd 6.

Min praktiska slutexamination fick jag göra på en patient de vanligen inte ger studenter. Postoperativ aortaoperation. Lina visste att jag haft ganska mycket av den typen av patienter. Allt gick jättebra och jag fick smaka på en fin dos beröm när bedömningen kom. Jag har så svårt att ta komplimanger.

Sista veckorna flög förbi och jag fick se en aorta anerysm operation som avslutning på paktiken.
Helgen innan examensveckan hade vi sista måltiden dvs finsittning med klassen.

Tre år har RUSAT förbi. Vi har kämpat och utbildningen är TUFF men det är lätt en av mina bästa tider jag haft! Kommer ALDRIG glömma HK07!

Jag kommer vakna som jag gjorde efter studenten och känna den där tomheten. Som om någon gjort slut. En bubbla spräcks och vi faller alla hårt mot marken för att möta verkligheten. Vi kommer kämpa vidare, vi kommer ha en tuff men troligen en SJUKT lärorik sommar allihop!

Önskar verkligen att vissa av er är hos mig för att stanna i mitt liv!


Igår var det dagen vi alla väntat på så länge.
Den bästa dagen, men det blir ett helt eget inlägg om någon dag.
Min examensdag.


Hej jag heter Erika och är sjuksköterska!!!!



e.