det kittlar i magen.
återigen ska jag sätta mig på Arlandalinjen för ett nytt äventyr.
åh älskar känslan.
dock vet jag det jobbiga med att flyga, bussas, vänta osv.
men det är det värt. för den bra känslan slår det.
dock är jag toknervös för alla kontroller och frågor som ställs när man ska boarda ett USAplan.
men men.
jag åkte till malta utan att känna en kotte. ett land som inte är större än orust.
jag åkte till florens för att plugga foto. där kunda jag inte ens prata med folk. fattade inte en skit. första som hände var att jag glömde mina studioblixtar på bussen från flygis. det andra som hände var att när jag blivit körd till adressen jag skulle bo på av taxin visade det sig vara i en trång smal gränd. när jag knackade på kom en gammal tant som inte kunde ett ord engelska och visade mig ner i ett källarrum. hej panik! men även det blev ju bra.
jag mötte upp en tysk i hamburg som jag träffat en dag i florens. sedan flyttade jag dit. där kunde ingen engelska heller. mer behöver jag inte säga.

ja summan av det hela. konstiga saker har man varit med om och här snackar i alla fall folk engelska och jag har två vänner jag känner i landet jag ska till. dessutom en av mina bästa vänner. och där ska jag bo.
lovley.

trodde aldrig jag skulle slänga upp en USA flagga här.
here it comes!



22 dagar kvar.
(insåg också att det är EXAKT tre veckor..hoho)


e.