social samvaro får då HELT UTGÅ.




hälsa. barn. maka/make. vänner. släkt. familj.
detta är vad vi behöver livet igenom.
för det är de som står där på slutet.
de som kan hjälpa. de som hjälper även om finanskris viner utanför ditt 90 åriga huvud.
de som ingen kan skära ner på. de som bara DU i ditt liv kan vårda och värna om.
hålla dig på god fot med för att veta att vad som än händer så kommer de alltid finnas där.
om du blir gammal och i behov av hjälp.

jag såg första delen av Uppdrag Gransknings "De sista ljuva åren" för ett par veckor sedan.
missade andra delen.
såg den just på webben.

DET ÄR FRUKTANSVÄRT.

och även om jag har jobbat långt ifrån lika länge som många andra inom äldreomsorgen så har jag några år på nacken.
och bara på de åren ser jag en förändring.
jag började 2002 i sista ring på gymnasiet.
nu 2009 på väg mot att bli sjuksköterska har jag en annan kunskap än då och erfarenhet såklart.
trodde liksom det var därför jag började se vissa saker ur andra vinklar när jag då och då gästspelar på jobbet mellan studierna.
visst har mina nya kunskaper och min erfarenhet del i min nya syn.
men jag har just insett att det är en förändring sedan jag började som jag nu ser.
nu när jag inte alls jobbar där ofta.

tiden för de som jobbar är knappare.
hemma hos kunderna ser jag allt mer slarv.
jag ser att många inte hinner eller glömmer av stress ta reda på skräp i hörnen.
nu börjar även skräpet krypa utåt i boendena.
det är skitigare och sämre handlag om kunderna.
jag ser saker jag inte vill se.
jag säger till och vissa kommer på sig själva, vissa går det bara förbi ögona och de lyssnar inte.

mycket av detta har att göra med finanskrisens vindar.
jag har inte förstått det eftersom jag inte är inne i systemet lika mycket som jag var då och inte känner förändringarna.
men nu inser jag att jag faktiskt sett dom.

direketiv till personalen i Timrå kommun när tiden inte räcker till står det:
...vissa dagar kan fler uppgifter som tex städ, förråd och social samvaro med brukaren göras och andra dagar får dessa uppgifter ske i mindre omfattning eller helt utgå.

SOCIAL SAMVARO
ska det UTGÅ?????
jämför nu det med att STÄDA och ta hand om FÖRRÅD????


MINSKA MEDICINERNA OCH ÖKA DEN SOCIALA SAMVARON SÅ SKA NI SE ATT VI KOMMER LÅNGT.
MEDICINER ÄR DYRA. ARBETSKRAFT ÄR DYRA.
VAD ÄR BÄST????


det kokar i mig. jag är en liten liten nål i denna stora höstack och jag vill så mycket.
jag vill förändra och jag vill ge ALLA en vädrig ålderdom.
om jag ska vara ego så vill åtminstonde jag ha en.


siluetten av en krokig liten tant med sin rollator i motljuset i en kvällsmörk sjukhuskorridor påväg mot en toalett eller bara påväg i en förvirring.
det är en hjärtskärnade bild. de är så sårbara och så värda ett bra slut av ett stort LIV.

jag vet. alla har inte blivit offer.
en del har försatt sig i sin situation utan anhöriga själva.
jag menar de som inte vårdat sina relationer.
dock ska inte heller de drabbas av en finanskris.
sen finns det de som alltid varit ensamma. de blir ekande ensamma nu.



e.

Kommentarer
Postat av: Elin

Bra skrivet Erika!! Håller med dig som fasen, man blir helt galen av frustration och jag har ju inte ens sett det själv bara läst om... Vi måste ju helt ändra synsätt på äldrevård! Det fungerar ju inte nu och kommer inte bli bättre eftersom personal kommer bli ännu dyrare och de riktigt gamla människorna fler...IRRITERANDE. ´Man måste ju satsa på det som är hälsofrämjande inte bara medicinera bort det kliniskt sjuka när det uppstår... Vill du läsa en intressant bok om detta: "Antonovsky, inte Maslow" om salutogen vård

2009-05-21 @ 22:07:21
Postat av: Anonym

Åååh!! Jag blir så glad och samtidigt så jävla förbannad! Du har liksom satt ord på allt det jag känner och tänker och försöker berätta om jämt! Jag känner mig helt stum och finner inga ord. Mitt första jobb var inom äldrevården och redan som 16-åring (en sketen liten 16-åring utan vare sig utbildning eller erfarenhet) såg jag allt det redan då, och intrycket man fick var att det "bara var så". Nu 8 år äldre med mer "människoerfarenhet" så förstår jag att det inte kan vara så, det får inte vara så! Det ultimata vore att göra en hel omstrukturering av kommunens gamla och förlegade synsätt och vanor, vi behöver nytt "blod" inom vårdyrken, nya motivationer, folk som arbetar för att de älskar att arbeta med människor, människor med erfarenhet, patienter som inte får ökad medicinering för att de anses vara lite mer besvärliga.. suck det finns så mycket, vart ska man börja?

2009-05-26 @ 23:23:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0