jag vet knappt vart jag ska börja.
livet att kunnat fått en sådan fruktansvärd vädning igår.
jag börjar där dagen började.
och slutar när solen gick upp nästa morgon.



jag och p körde en underbar dag på sunnevattenland.
vi är båda tokiga i att bada/åka/hoppa.
dock är p mer badkruka när det gäller kallt vatten.
men men.
som om vi var utomlands.
tog även en sväng förbi Broby. OJ NOSTALGI!
å månika, morrhårr och ärtor var closed. borta. finito!



efter en hel dag i solen och i bassängen tillsammans så mötte vi upp vänner för grill och förfest i muséeparken.
mat, skratt, sång, gitarrspel och kärlek.
jag har njutit så det värkt i mig denna helg.
tre hela lediga dagar. åhhh.
innan jag  ska jobba åtta och ledig en.

vi drog vidare till koriander och svettades i trängseln men svalkade mig med en sjukt god strawberry.
killarna skulle inte ut men de slöt upp sista timmen eller nått på korren.
det var kul att dansa lite med p igen. längesen.


var verkligen på ett så skönt humör och som nykär i den finaste kille i världen.
och på det mina vänner som är obeskrivbara.



vi tjackar nattamackor på sjöqvisten och cyklar hemmåt.
det som inte får hända händer.
det som varit nära mig med andra vänner.
men inte i min inre krets.
folk skriker HENKE!!!!!
jag ser en cykel. jag ser inte henke. bara en cykel på marken.
alla flyger av sina cyklar och springer fram.
henke är Idas andra hälft.
hur allt detta ska ha känts i henne vill jag inte veta hur det känns.
det räckte med det jag kände.
allt försvann och allt kom.
han ligger på mage. med bena fastkilade i cyklen.
hans huvud är vridet väldigt väldigt snett.
först ser det ut som om hela övre tandraden lossat och sticker ut.
men det är en synvilla får jag reda på för snusen.
nacken tänker jag bara.
låt det inte vara nacken!!!! som han låg.
inte en fena rör han. inte en blink eller ljud ger han ifrån sig när vi frågar om han hör oss.
hein känner puls. han andas.
från det är jag inte så nära henke längre.
ida är förstårligt nog i enorm chock och vill springa och vill bara krama om honom på samma gång.
jag tar hand om henne medan hein som jobbar på ambulansen sitter tillsammans med p och en massa annat folk vi inte känner hos henke.
jag kände att detta kunde sluta riktigt illa.
att cykla utan hjälm har skadat sååååå många.
även om han överlever, vad överlever han till tänker jag.

ambulansen kommer.
får in honom UTAN SPINEBOARD.. varför våga chansa??????
ida åker med.
idas mamma som anslutit till oss kör oss andra in till akuten.
där är vi länge. känns som dagar såklart innan vi får några svar.
jerry jobbade denna natt. han är bra. riktigt bra. tack.

 han flyttas till ett akutrum.

ida med partystassen på, tajta kläder och ont i magen behöver något bekvämare.
jag frågar på akuten men det fanns inget. frågar om de tror att de tycker det är ok att jag går upp till 34an där jag jobbar och lånar?
natutligtvis. kändes ju lite märkligt att som ny vikarie stassa in i partykläder klockan 3-4 på natten och fråga om jag får läna kläder. som tur var var det en sköterska jag kände igen.

en parantens mitt i allt kaos.
svaren kommer och hans ska få komma upp på avdelning till imorgon.

henke hade änglavakt.
utan hjälm och med det våld hans ansikte utsattes för är det ett under att han inte slog i skallen och fick någon skada alls.


denna änglavakt ska man inte ta förgivet.


HJÄLM PÅ IMORGON!!!!!!



så kom vi hem runt 5 och solen stod högt.




e.