it takes a fool to remain sane.

 

Klicka, lyssna och LÄS!

 

 

 

Sexuellt utnyttjade, separationer, droger, alkohol, tvångstankar, kriser, incest, misshandel, ensamhet, krav på sig själva, krav från ytter världen, hets, ideal.

Allt detta och mycket mer finns runt oss.

 Hela tiden pågår det. Hela tiden drabbas människor. Hela tiden dör en del i en människa. Hela tiden skadas människor. Varje dag rasar en värld för någon.

Processer pågår, en nedbrytning som inte syns inom en människa. Processer på väg in i en psykisk sjukdom. En sjukdomsgrupp samhället har skapat en viss ram runt. Det finns tankar och fördomar. Det finns delar av den sjukdomsgruppen som är mer accepterad än andra. Det finns de det är synd om. Det finns de som bara är vidriga och får skylla sig själva.

Vem får skylla sig själv? Vad vet de som dömer om deras bakgrund?

Om varför deras sjukdom har fått progressera fram genom dem. Ingen vet. Och de som vet kanske ändå inte vet. För varje händelse i en människa ger olika uttryck.

 

Jag kan bara tycka att det är fruktansvärt och tragiskt hur vissa livsöden utformas.

Hur de ovetande små barnen drabbas av än det ena än det andra och formas på ett visst sätt. Hamnar i ett visst liv och slutar som en märkt och trasig människa på en psykiatrisk avdelning.

Vissa hamnar där en gång, vården hjälper och de kan återgå till det de en gång var. Märkena och det trasiga blir helt.

Vissa däremot. Vissa kommer aldrig någonsin klara sig ur sin sjukdom. Lika hemskt för de som är födda med det. De har heller inget val. Det har drabbat dem. Det är dem. De får finna sig i det.

 Det man kan försöka finna tröst i är att de har varit så väldigt länge, om kanske hela livet och har lärt sig leva med deras sjukdom och vet ibland kanske inte hur ett annat liv är utan är lyckliga i sitt.

Men jag återkommer igen till de oskyldiga barnen. De som föddes till fel omgivning. De som skadas tidigt och hamnar i ytterligare en fel omgivning när de bryter sig fria från den tidigare. Livslånga in och uttag från sluten psykiatrisk vård för dessa.

Ingen väljer. Varken du eller jag. Vi föds där vi föds, ingen av oss har ett val. Vi får bara vara glada för att vi föddes där vi föddes, eller förbannas för att där vi föddes där brann eldarna och helvetet kändes bättre.

 

Jag önskade att jag kunde, att jag visste.

 Jag vill hjälpa den ensamma förvirrade gamla mannen som är grovt dement och får gå ensam på en sjukhusavdelning eller hemma. Jag vill hålla om den trasiga flickan som aldrig blir lugn, som skriker, som hoppar, som stökar, som bankar, som sliter, som dreglar som inte är där hon ska. Jag vill skaka om de tvångsbenägna och hjälpa dem ur sina mönster, få dem att gnugga gruset ur sina tomma blickar. Jag vill komma och besöka de ensamma varje dag, veta vad jag ska prata med dem om och vara deras sällskap i sin ensamhet som gör dem deprimerade. Jag vill inte att någon ska bli ensam för att den blir gammal och dennes maka/make dör. Jag vill inte att de ska behöva äta alla sina mål vid ett ensamt matbord eller lägga sig i en säng som förr delades av två.

 Jag vill inte att ångest ska ta över ångest patientens liv, jag vill visa dem solen och att solen kan lysa i dennes ögon med! Jag vill att hon med flera personer i sig ska hitta SIG själv och inte tro att varje man har våldtagit henne. Jag vill att de paranoida ska veta att det är inga kameror, det är ingen som försöker spåra dem, leta efter dem, jaga dem, vilja döda dem. Jag vill att de som har en demon som spökar med dem ska få rätt hjälp.

 

Jag är på väg att göra det jag kan för att göra allt jag vill. För att hjälpa människor som har det svårt.

Sjuksköterska.

Det är alltid ett steg mot att försöka hjälpa människor.

 

Det är konstigt att inte mer händer. Att det inte oftare blir fel med människor och med samhället.

Det finns så mycket som påverkar oss, som börjar en process i oss som kan utlösa allt vad som finns innanför de psykiatriska vårdavdelningarnas väggar.

Allt det som DU säkert har en bild av, som DU säkert har en liten tanke om.

Det är inte som du tror.

 

Tänk på att dessa människor är människor precis som du och jag.

Att ha en psykisk sjukdom är samma sak som att ha en sjukdom i resten av kroppen.

Hjärnan är också ett organ. Dock ett mycket mycket komplicerat organ.

Men de är som DU OCH JAG det är det viktigaste att komma ihåg.

Alla kan hamna i den situationen.

Alla.

 

 

e.

 


Kommentarer
Postat av: Anonym

Vad vackert skrivet. Man blir verkligen att tänka till och gag blir alldeles rörd!



Du kommer att bli världens bästa sjuksyster!



/Din P

2009-02-11 @ 21:49:56
Postat av: p.

Vad vackert skrivet. Man blir verkligen att tänka till och gag blir alldeles rörd!



Du kommer att bli världens bästa sjuksyster!



/Din P

2009-02-11 @ 21:53:23
Postat av: Elin

Kan bara hålla med om allt du skrivit... Så sant och jobbigt men man kan i alla fall dra ett litet, litet strå till en värld där människor får må bättre. Tror också du blir en grym sjuksköterska, du o Heini får delad förstaplats =)

2009-02-12 @ 12:45:46
Postat av: Sara

Starkt skrivet Erika!

2009-02-12 @ 13:31:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0