skrev ett inlägg nyss.
det enda jag skrev om från dagen var maten.
glömde ju hela dagen.
en konstig dag.

började med att sova lite (som vanligt nu när jag stiger upp 4.31)
på bussen somnar jag som vanligt sista kvarten av de 80 minuterna jag åker.
frukosten dessa dagar intas oftast i kristinehamn i en guppig buss.

med andra ord har min inte stans bästa grund för dagen, men det funkar.
fast idag kände jag att det inte funkade.
för jag började dagen med obduktion. det snurrade lite i skallen då.

jag har sett lik. men i den kalla sterila miljö de ligger i känns det så overkligt.
plopp så stod tre studenter kring en naken kall kropp medan obducenten började.
som på operation är själva snittet in mot kroppen och organen det som känns jobbigt.
för då är det fortfarande en kropp och en hel hud.
när allt öppnar sig så blir det så overkligt och inget ögat och sinnet kopplar ihop med det vi ser som en människa.
jag försökte så gott jag kunde se på hålet och det som fanns där innuti och se på anatomin och inte på människan.
det är svårt. för doften är en människas. även om den är vidrig så kommer doften från en människa.
det var intressant och lärorikt att se anatomin.
när han sedan la upp organen för sig och vi inte längre stod vid kroppen vad det inga problem.
förutom doften.
men då såg man inte människan om man inte lyfte blicken bort mot britsen där han låg.
ihålig och tom på det som vi stod och granskade.
helt absurdt overkligt egentligen.
det var när tarmpaketet skulle ut som jag inte riktigt förstod om det var mina pollen tåriga ögon eller svimningsflimmer från hjärnan som spökade.
för säkerhetsskull hukade jag mig lite.
doften var det värsta.
en gång är intressant, skulle velat se hjärnan också.
men att stå där dag ut och dag in!
vem väljet det yrket?
jag frågade om det inte blev ensamt.
nej jag måste fokusera och kan inte ha en kollega här att disskutera fotbollsresultat med.
kanske mer menade att ha en assisten som man kan prata om det man ser med.
eller nåt.
lite för sällskap.

sedan tog jag en nypa frisk luft.
kändes som jag hade lik i hela lungorna.
innan jag gick in på avdelningen där min handledare var sjuk.
fick följa med på demensutredning.
vara med på en krånglig katetersättning, tur att jag inte satte den.
satte senare ännu en lyckad PVK (efter ett par försök)
sista jag gjorde var att vara med på en PICC-line insättning.

en omväxlande och förvirrad dag.
däckade på bussen hem (som vanligt sover jag på vägen hem istället och vaknar helt knäckt).


e.


ni slipper en obduktionsbild.