pappa har räddat mitt liv.
jag skulle egentligen vänta till tisdag då csn pengarna kommer.
men jag kunde inte.
jag är så trött på bra musik som kommer ur kassa högtalare i den bärbara datorn.
länge har jag längtat efter bas och fräs i högtalare.
så jag tog ett lån av min käre far och åkte till classe ohlson och införskaffade dem.
ohhh livet smakade med ens mycket bättre.
drömmen om honom med en ny tjej i travemunde där vi varit och ahft det så mysigt den där helgen försvann ur mitt huvud.
i natt drömde jag att han hade en ny flicka. en flicka han tog till VÅRA platser.
jag åkte dit för att hämta något. han berättade det. jag skrek. jag slog. i sorg och panik att han verkligen försvann.
tvärvakande och kunde inte somna om. känslan som jag ahde då låg som en tät dimma.
sorgen som förvandalas till paniken.
jag var vaken. klarvaken.

cyklade ner till jobbet för att börja med några kaffe och piller mornar hos de gamla.
började bra. kokade kaffet. kammade genom hennes tunna går hår. prydde hennes hjässa med det slitna diademet som vi inte får byta ut trots att hon har andra. ställde fram gröten med smörhöla i och rörde om grädden och sockret i kaffet. störde hennes kaffemorgon med piller. en två tre. sju. panodil, tradolan och xkajspo tabletter i en salig röra. de stela fingrarna tog sakta för sig av smörgåsbordet av piller.
låste dörren och gick till nästa kaffemorgon.
du har väl medicin också! är det första hon säger efter hej, jasså är det du nu känner jag igen dig.
medicinen är det viktigaste i hennes vardag. här får man istället störa med kaffe istället för medicin som helst ska ha svalt innan jag låst upp dörren.
lämnade henne och gick vidare.
blir kallad till förstärkning då någon har satt sig på golvet. schemat blir förskjutet och de andra får vänta.
hjälper min kollega som även hon blivit försenad.
tar trapporna ner, snabbast så.
låser upp en ny dörr.
hej hej.
ser rollatorn vid toaöppningen sticka ut. ja hon är på toa och tar det lugnt i hallen då jobbmobilen ringer och jag pratar. damen pratar där inne. jag kommer strax ropar jag. inte säger hon något mer än att hon undrar var jag är.
så kommer jag in och stackars damen ligger i en mycket otrevlig ställning på golvet och på det ena och andra har hänt.
huvudet är inte med på henne så när jag kommer in säger hon inte att hon ligger. så jag tog det lugnt. får lite dåligt samvete men börjar prata med henne och ta hand om henne. ringer på förstärkning och vi gör vad vi kan innan dsk kommer och hjälper oss.
tvättar henne och gör det så bekvämt som möjligt där nere på golvet åt henne.
jag frå avbryta och lämna min kollega med sköterskorna och fortsätta med de mer lugna mornarna.
nu är tre av fem arbetande sena med sina scheman.
de två andra blir också sena då de behöver vår hjälp.
när lunchen ska börja delas ut är vi klara med morgonen.

det är inte rätt. det är inte värdigt.
en dam larmar om toabesök men får det efter en timme då personalsykan är för liten och prioritering får bli de som ramlat. då kan hon såklart inte gå på toa längre.
det är inte rätt. det är inte värdigt.
vi sliter som djur för att alla ska få den tid de önskar på ett ungefär och det är vi som tar hand om dom när akutainfall sker som att de ramlar eller blir sjuka. det är vi som är där och tar hand om dom. det är dom som larmar när vi är sena som idag. jag tror varenda en larmade. de väntande och jag förstår att de larmade när de är vana att få hjälp vid 9 och vi kommer 10-11.
men det är även vi som får ta de sura kommentarerna om hur sena vi är. jag förstår dom men man vill att de skulle förstå hur mycket vi försöker. det är inte vårat fel vi gör det jobb vi fått utdelat. att planering med tid inte är bättre är även vi eniga att hålla med om är skamligt.
vi är en grupp med larmansvar. vi ska ta hand om larm. det är vår plikt. ska det då inte finnas utrymme för larm i vara scheman?
idag gjorde det inte. alla hade fått sin hjälp om det vore som vanligt.
men i ett sådant här yrke kan man inte räkna med att allt är som vanligt. det är människor vi jobbar med. människor ändrar sig från dag till dag. man kan inte säga att det är lika varje dag att vi kan ha exakt den tiden för varje person varje dag. endel dagar är de sjuka. andra dagar tapapr de balansen och ramlar. endel dagar är de svaga och kräver längre tid.
det är gamla och sköra människor vi jobbar med. vi måste få en liten marginal att jobba med.
marginalen som ska täcka fall, larm, sjukdomar och svaghet.
äldreomsorg innefattar bla de fyra kompenterna.
idag märkte jag inte att vårat företag sett till de fyra.

jag har jobbat. jag har städat. nu skulle jag plugga. men jag är helt slut.
men ska börja skriva rent i alla fall.
sen bio med hein.

e.