en tshirt jag köpte i florens låg i kassen från väskan.
jag sydde i en knapp som ryckts ur i hamburg.
den åkte hur en het stund i vår soffa.
nu sydde jag i den.
kassen jag packade upp var kläder jag fick i maj. kläder jag fick i en väska jag har en bild på långt bak i denna blogg. hundra mil från vad jag är idag.
men det gör fortfarande ont.
även om jag hittat styrka så är sveket fortfarande starkare.
nu sitter knappen i.
som om jag skulle kunna radera minnet för att spåret inte finns kvar.
spåret syns. tråden på den knappen är svart.
de andra har brun tråd.
den knappen kommer alltid vara då i hamburg i ett rus.
den tröjan kommer vara florens då på äventyr.
minns när jag satte mig på ryan air planet mot frankfurt/pisa/florens.
det var mulet och jag undrade när jag skulle komma hem igen. om jag skulle. denna resa kunde bli något som ledde till jobb och jag skulle bli fast.
fast blev jag.
men inte med någon italienare som de andra förutspådde.
hamburg.
av alla ställen från florens.
jag minns när jag gick på planet till cypern.
jag var så svag. egentligen orkade jag inte med något nytt just då.
men jag var tvungen. jag minns att jag tänkte att så många gånger som jag klarat mig och kommit hem hel.
denna gången kanske det är min tur.
speciellt när anna sa:
jag vill ha hem dig levande erika.
då var jag för första gången rädd att kliva på ett plan. då var det förväntan med skräck. delvis för det och för hur jag skulle klara av saknaden där nere.
visst var det svårt men det hjälpte otroligt mycket även om arbetet inte är klart.

idag har jag krovstoppat hjränan och nu får jag inte in mer.
det får helt enkelt gå som det går imorgon på min livs första tenta.
hua jag ska inte sticka under stolen med min nervositet.
ordet tenta har alltid skrämt mig.

jag skulle låta blicken möta andra ögon i en främmande stad
jag skulle inte ha så bråttom att träffa någon ny
jag skulle andas i det tomrum som blev över

jag skulle sitta på ett flyg mot karlstad och låta hamburg va
du skulle få den tid över  för dig själv som du sagt att du vill ha
jag kanske skulle leta upp någon yngre det skulle bli för tomt om ingen fanns där som värmde mig under natten
men jag skulle aldrig ha tålamod att någongång bli förstådd ingen känner mig så väl som du

just i skrivande stund med denna sorgliga text får jag ett sms.
ett sms som är något annat. som är glatt.
tack.


på lördag kan vi slappna av.
allihopa.
då är det nollning efter vinstigen och kanske kommer vi se ur såhär?
troligen kommer inte linda bo i en nylonstrumpa då också men man vet aldrig.

e.